Jag vet inte om det hör till att man bloggar varje dag, men jag ska åtminstone till en början försöka göra det varje dag. Så får vi se vad nytta det är med det. Jag känner inget större behov av att skriva av mig även om det är mycket just nu. På midsommardagen gifter sig vårt sista barn, Elisabeth med Claes. Det kommer nog att bli känslosamt, men i positiv mening. Hon har funnit en man som kommer att stötta henne i vått och torrt vad jag kan förstå.
Jag tror det får räcka för idag, även om jag skulle kunna skriva om tusen saker just nu. Men förhoppningsvis har vi många dagar framför oss, - om Gud vill.
1 kommentar:
Så roligt! Man funderar ju ibland och hoppas att ens egna barn skall hitta en livskamrat som håller vad han lovar. Det är så många som far illa inom äktenskapen idag. Sedan jag blev kristen ser jag det som att jag utifrån kärlek betjänar min hustru, även om det förstås är svårt ibland. Män och kvinnor tänker ibland helt annorlunda.
Skicka en kommentar