tisdag, augusti 28, 2007

De andliga disciplinerna

Så var vi återigen på svensk mark och vi kan på nytt konstatera att borta är bra, men hemma bäst. Vi behöver rekreation och vila varje vecka och miljöombyte kan ibland vara nästintill nödvändigt, men livet består inte bara av sådant. Nu har vi en lång och intensiv höst framför oss och det ska bli inspirerande att ta sig an den. Den inspirationen håller vi vid liv genom de andliga disciplinerna, något som är lika viktigt som söndagens rekreation och vila.

De andliga disciplinerna eller nådemedlen?
I vår tradition använder vi sällan uttrycket de andliga disciplinerna. Vi är livrädda för religiös lagiskhet, för att ställa krav och moralisera över andras liv och vill gärna göra sådant som faller oss in. Men det är lätt att på det sättet kasta ut barnet med badvattnet. Vad menar vi då med de andliga disciplinerna? Vi menar framför allt den personliga andakten (Tysta rummet), fasthållandet vid bönerna, bibelstudium, meditation och fasta. I vår tradition kallas dessa för nådemedel och de är de medel genom vilka vi umgås med Gud.

Det tar ett liv att utveckla dessa discipliner. Det har funnits tider i mitt liv då dessa ”övningar” har utgjort ett betydande ok i mitt liv, mer till skada kan synas än till nytta. Det har funnits tider då utövandet av nådemedlen gjort mig glad, men också självgod. Det har funnits tider då jag övat så oregelbundet att satan fått mig att tvivla på tron.

Att umgås med Gud
De andliga disciplinerna är inte vårt sätt att vinna frälsningen, utan vårt sätt att umgås med Gud. Gud kommer till oss när vi är inför Honom. Han beskyddar oss, vägleder eller talar till oss och fyller våra hjärtan med frid, tillförsikt och glädje. Gud ger oss kraft att stå emot världens likformighet, dess tristess och meningslösa jagande efter vind. I stället förenar Han oss med andra lärjungar bygger sin familj, kropp och armé och blåser in sin Helige Ande ibland oss. Vilken underbar Gud vi har!

Nästa blogg
Som du kanske noterat har jag fått reaktioner på tidigare bloggar, framför allt om cellernas förhållande till församlingen. Detta är jag glad för och ska försöka bevaka bloggen ofta. Inom de närmast veckorna ska jag försöka skriva ner några tankar kring cellerna och församlingen.

1 kommentar:

David sa...

Håkan!

Vad härligt att se (även om detta är sent ute förstås) att du skriver om tvivel i tron. Inte minst när det är någon som du som många ser upp till.

Hehe, jag minns själv hur vi i min barndom åkte in i mörkaste småland för att vara med på läger :)

David Fredin från Postmodern vadå?

Såg förresten ditt arbete om cellkyrkan innan på en akademisk sajt, ska ta och läsa genom den vid tillfälle, har dock rätt mkt studier själv just nu.