Bloggen har legat nere ett tag trots att det varit mycket att skriva om. Nu har jag fått ett par kommentarer och blir genast lite upplivad. Är det inte så, bortsett från denna blogg, att vi ofta är hopplöst passiva? Jag tänker till exempel på nya äktenskapslagen. Det är märkligt, men måste väl vara ett tecken på att församlingen inte riktigt lever. Den är i vartfall inte särskilt offensiv. Den verkar mest upptagen av sig själv och sin egen ångest. Nej, det får bli nya församlingar, det vill säga nya gemenskaper. Gemenskaper som i sin tur igår i andra gemenskaper, som ingår i Kristi Kyrka ...
Det finns många olika perspektiv som kan anläggas när vi talar om nya församlingar. De ska redovisas. Jag tror emellertid att vi har mycket att lära av Apostlagärningarna och de församlingar som är omvittnade i Nya Testamentet. Ja, faktiskt av den enda kyrkan sådan hon var fram till 1054 e Kr. Sedan blir det svårare. När jag talar om nya församlingar tänker jag först på att dess medlemmar ska ha Bibeln som norm. Sedan kan de ingå i olika lokala församlingar eller samfund. För egen del är jag glad över att stå i den allmänneliga tradition som varit rådande i Sverige sedan 1000-talet e Kr. Den som på lokalplanet är organiserad kring Ordet, Sakramenten och Ämbetet. Men i vår tid är det hemplanet som behöver leva upp och där gäller den egna viljan att följa Jesus. Det måste finnas en självständighet, en frivillighet rotad på basplanet hos de enskilda kristna gemenskaperna att vilja följa Jesus. Det går inte längre att skyll på biskoparna eller kyrkomötet. Vi måste själva bli ansvariga - på vår egen nivå är det fullt möjligt. Allt därutöver betraktar jag som bonus!
4 kommentarer:
Var verkligen kyrkan odelad fram till 1054? Då glömmer man en tidigare schism som kapade av en stor del av den östliga kyrkan. Jag har skrivit om det här
Nja, strängt taget har det väl naturligtvis alltid funnits olika traditioner. Inte så få sektstämplades, till exemepl montanisterna och har i efterhand fått mer eller mindre upprättelse. Så visst kan det verka väl bra att tala om den odelade kyrkan. Men det är nog ändå det vanligaste sättet att tala om den etablerade kyrkan. Det beror väl lite på hur djupt man vill borra också.
poängen är väl att vi måste börja betrakta oss själva som ansvariga.
När man säger att kyrkan är splittrad så syftar man väl på organisatorisk och teologisk splittring. Men har inte kyrkan ändå alltid varit en enda, rent objektivt från Guds sida? Är inte så teologiskt bevandrad, men så har jag alltid sett det. Sedan bör denna andliga enhet förstås återspeglas teologiskt och organisatoriskt så långt det är möjligt med kärleken som band. Jag har lite svårt för hundratals uppdelningar där man ändå säger sig älska varandra. I så fall kan man väl också fira Gudstjänst ihop. Och så får man underordna sig gudstjänstformen och inte alltid kräva sin favoritmodell.
Skicka en kommentar