lördag, september 26, 2009

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 1

Frågan var: Varför försvarar du Svenska kyrkan? Vad försvarar du? Eller varför stannar du alls kvar i Svenska kyrkan? Mitt svar idag är närmast en motfråga? Varför inte? Varför ska man överge sina trosvänner i Svenska kyrkan? Vart ska jag gå istället? Det är förvisso sant att Svenska kyrkan nu närmast befinner sig i fritt fall. Jag menar då tjänstemannaorganisationen och de människor som omdefinierar läran utan att ha stöd av hela Kyrkan. Vi har en organisation präglad av 1600-talet och som i kyrkovalet närmast framstår som löjlig. 90 % bryr sig inte och de som gör det har tagit makten - inte fått den. Kyrkomötet kallas av de mer initierade för det så kallade kyrkomötet därför att det inte har någon internationell eller teologisk status alls. Det är ju genompolitiserat. Dessa människor har nu tagit för sig av läran också och vill göra om den, popularisera den. Det finns inget skäl att försvara detta. Jag brukar säga om läget: Ju sämre, desto bättre. Men hur kan jag vara kvar i en sådan organisation? Frågan är berättigad.

Men beskrivningen av förfallet är bara en sida av saken. Det finns mer att säga om Svenska kyrkan. Där finns tusentals kämpar. Inte så få präster som envist fortsätter att predika Guds ord och förvalta de sakrament som Herren Jesus sa att vi skulle göra. De står i en internationnel gemenskap kallad Kristi kyrka. De utgör ett vittnesbörd och ett hopp genom sin envisa tro. Där finns också många enskilda troende som börjar finna varandra i en helig gemenskap. De bildar gemenskaper inom Svenska kyrkan och kommer att fungera som ett salt inom den, som ett ljus. Det svider i såren, men renar och läker samtidigt. Deras rätt att vara kristna inom Svenska kyrkan och att själva forma sin gemenskap ska jag försvara till döden.

Så ser den kyrkokamp ut i vilken Herren själv har placerat mig bland många andra. Kanske är det daga för andra icke tillhöriga att gå med som medlemmmar, bilda stridande celler och bidra till kampen.

2 kommentarer:

Joachim sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Joachim sa...

Det är kanske fler som har frågat om detta ämne som du nu tar upp på det här inlägget; varför du försvarar Svenska kyrkan. För min del handlade frågan om något djupare. Skall kyrkan vara en organisation? Och har den inte alltid varit det, oavsett vem som har lett den? Det är det jag strävar efter att få svar på. Vad handlar din och andras kamp om egentligen? Du kanske känner att du redan har svarat men det jag frågar efter har sin grund i vad kyrka egentligen är. "Svenska kyrkan", är inte det bara ett namn? Borde det vara ett namn? Är inte svenska kyrkan isåfall alla kristna i Sverige, utan stort "s"? Om man lämnar det man kallar "Svenska kyrkan", vad händer då? Vad är det man försöker upprätthålla och behöver man ens försöka? Skall kyrkan vara en organisation - dör den om den slutar vara det? Är kyrkan organisation eller organism? Behövs försvarandet eller försvarar inte Gud sig själv? T.ex., en del av ordningen: "äktenskapet". Behöver det ingås genom en form? Blir man ens ett genom ett strukturistiskt handlande eller har man bara vävt in den verkliga andliga innebörden av äktenskapsinträdet i en form som man har hittat på? För om det är så att det är viktigt att bevara former som vi har hittat på för att kunna vara kyrka, då tycker jag det liknar väldigt mycket Katolska kyrkans syn på vikten av tradtionens betydelse för vad kyrka är. I själva verket blir vår tro till vad kyrka är väldigt lik; vi tror att kyrka är något som både Gud och vi skapar, eller så har former och strukturer kommit från Gud. Hur tycker du det ska vara? Jag uppfattar att du tycker organisation är något väldigt viktigt, även då du har mycket fokus på cellgruppslivet. Personligen undrar jag mycket vad man ska tro om allt detta. Är det detta Bibeln pratar om och oavsett är det ok att vi finner egna former även om de inte utageras så likt Bibelns som möjligt?