fredag, oktober 30, 2009

Därför är jag med i Svenska kyrkan! Del 3

Det är inte lätt att förklara varför man är med i Svenska kyrkan, - men det går. Så sent som idag kom en man till expeditionen och funderade på att lämna Svenska kyrkan. Han beslutade sig för att stanna kvar tills vidare för att stödja oss som arbetar lokalt. Sedan han förvissat sig om att ingen präst i Värnamo viger människor av samma kön och att hans pengar inte hamnar i Kyrkans hus i Uppsala så beslutade han sig för att stanna kvar. Man tackar ocxh bugar för det lokala stödet samtidigt som jag inser att vi är hårt trängda. Jag kommer att fortsätta med att envist hävda att det är du som är lekman som har en stor del av avgörandet i dina händer. 99 personer av 100 är väl lekmän? Är det då inte där det avgörs? Låt mig få berätta om en god broder och hans initiativ.

Anders bor i ett hyreshus i Växjö. Han har länge längtat efter en sann helig gemenskap. Han har besökt på många församlingarn och har mycket goda vänner i dem alla. Men nu har hans langtan tagit sig nya uttryck. Han har fått tillåtelse av hyresvärden att disponera ett cykelgarage med ingång från gatan. Han har gjort om detta garage till ett kapell. Det heter Det Heliga Hjärtats kapell. Där ber han sina böner men alla är välkomna och alla som kommer får tillfälle att få förbön, att få uttrycka sig och att meditera. Kapellet är kyrkligt smakligt inrett. Väggarna är målade i en mörkt vinröd färg och har en ganska bred bård i guld. Väggarna är smyckade med ikoner och "sittplatserna" består av små bönpallar. Hit kommer nu sedan någon eller några månader tillbaka en relativt stor skara av människor för att be och meditera. Många av dem besöker aldrig annars någon gudstjänst. Anders har öppnat dörren för nya människor. De kommer med sina funderingar, bekymmer och har med sig kamrater och vänner i förbön.
Men nu kommer jag till det riktigt fina. Anders bad biskop Sven Thidevall att komma för att inviga kapellet. Biskopen kom tillsammans med sin hustru och de firade en mässa i ett fullsatt kapell, det vill säga drygt 30 personer. Ett antal präster är vidtalade och gläder sig tillsammans med Anders. Jag blev själv ombedd att leda en mässa för några veckor sedan och tackade ja med största glädje. Mässan började med att David Åhlén spelade, sjöng opch bad sju sånger till akustisk gitarr. Vid det här laget var lokalen fylld av den allraunderbaraste rökelse, införskaffad från ett kloster i Egypten. Jag ledde som sagt mässan och vid tre tillfällen under konsekrationen klingade primklockorna skönt. Dem hade Anders fått låna av några nunnor i staden. Nu vill han gärna ha ett par egna. Mässan avslutades efter kommunionen med fri bön ch människor kunde stanna kvar i meditation så länge de vill.
Därför är jag med i Svenska kyrkan! Jag vill gärna att det uppstår ett kapell i varje hyreshus och ska gärna åka till dem alla för att vara medverka till att Kristi kyrka sådan hon verkligen är återigen blir synlig.

Inga kommentarer: