lördag, oktober 17, 2009

Varför är du med i Svenska kyrkan? Del 3

Såsom jag har resonerat nedan hänger Svenska kyrkan på en skör tråd. Vad är det som håller henne samman om inte ämbetet och sakramenten. Om jag varit lite mer evangelikal som det heter hade jag sagt Guds Ord och nådemedlen. Det spelar mindre roll. När jag var ung teologiestuderande och sökte mitt djup snarare än min yta läste jag fader Gunnar. Böcker som Vårt katolska arv och Nådens År har betytt oerhört mycket för mig. Fader Gunnar hävdade vad som kallas apostolisk succesion det vill säga att det finns en obruten kedja från Jesus och apostlarna fram till våra dagar. Logiken och svårigheten är att de som inte ingår i denna kedja inte i strikt mening kan räknas som Kristi ämbetsbärare. Mot det måste sägas att det finns många andra riktiga och goda tjänster. Alla har inte del av detta tredelade ämbete som består av biskopar, präster eller diakoner. Denna undervisning är inte märkvärdig utan har hållit samman kyrkan under tvåtusen år! Imponerande må jag säga. När reformationen slutligen genomfördes i Sverige 1593 var det noga att denna succesion bibehölls och fader Gunnar arbetade bland annat för att den skulle bli synlig också i några andra länder som missat den till exempel Norge. Denna tradition bröts 1958 när ämbetet öppnades för kvinnliga präster och sedan dess har ämbetet tonats ner bit för bit fram tills år 2000. Då skiljdes stat och kyrka och Svenska kyrkan blev en organisation styrd av politiker snarare än av något ämbete. Den siste biskopen med en strikt apostolisk succesion var Biskop Bertil Gärtner. Jag prästvigdes av honom 1978 i en så kallad särvigning och är glad över att ha del av den apostoliska succesionen. Men jag är inte biskop, - bara präst. För mig är det ändå fortfarande ett skäl till att vara kvar och leva solidariskt med i den allmänneliga kyrkan även om hon är svag i Svenska kyrkan.

Nådemedlen är dopet och nattvarden. Så länge de brukas är Kyrkan förhanden, men det är klart att det måste finnas gränser där bruket snarare är ett missbruk. Men nu är ju detta den kamp vi är insatta i vare sig vi tycker om det eller inte. Kanske kan en del av våra nådemedel ändå återupptäckas. Jag tänker på äktenskapet. När nu staten tar över det helt och hållet kanske kyrkan kan tänka om eller varför inte vända om? Optimistiskt? Kanske, men lyssna på Biskop Sven Thidevall i ett inslag i Radio Kronoberg den 8 oktober (så länge det nu ligger kvar). Här är adressen:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1989807&BroadcastDate=&IsBlock=

Inga kommentarer: