fredag, januari 15, 2010

Kritisk eller bitter?

Nu är det mycket på en och samma gång. Det finns ett antal "ämnen" som cirkulerar i huvudet. Jag får ta ett av dem. Då är det nog mest lämpligt att knyta an till förra bloggen. Jag bestämmer mig för den kritik jag personligen ibland upplever. Bortsett från personliga svagheter och känslor uppskattar jag en av kommentarerna: Ve er om alla talar väl om er (citat från Jesus). Helt rätt. Lyckligtvis befinner jag mig bland de senare. Men det finns en sak jag funderar över. OM jag eller någon annan kritiserar en företeelse är det då detsamma som att man är bitter? Eller är det bara ett sätt att försöka tysta motståndaren?

Jag har lagt märke till olika sätt att tysta ner kritiker. Ett vanligt sätt är att säga att kritiken komer från någon som är bitter. Det kan vara sant eller inte sant. Men är det relevant? Vad spelar det för roll? Låt säga att en bitter person kritiserar - ska vi då inte ta honom på allvar? En sann kritik är väl en sann kritik om det så kommer från en bitter person? Jag tror att vi ska lyssna till kritiken, eftersom det kan ha en positiv betydelse för oss som drabbas. Då kan vi rätta till det hela, - om vi vill.

Jag fick en varning från överheten. Den sa att jag skulle tänka mig för innan jag skrev. Det är en bra tanke som jag gärna tar till mig. Jag har förresten själv reflekterat över min till Svenska kyrkan kritiska hållning. Borde jag var tyst? Är jag bitter? Är det bäst att ge upp det hela? Kritikerna levererar, medvetet eller omedvetet - skrämselpropaganda. Det ligger inte för mig att gå på sådant. Tvärtom, så triggar det mig.

Min utgångspunkt är de första kristna. De kämpade och de gav sitt liv för det de visste var sant. De förtjänar all min respekt. Min hållning är att genom min tro hedra dem, för att inte säga att jag älskar dem. De utsattes för ständig kritik därför att de inte anpassade sig utan verkade enligt det uppdrag de fått av Jesus. jag tycker det är sunt även om de fick betala ett pris för det.

Om, jag säger om, jag vill verka i enlighet med de första kristna måste jag räkna med skarp kritik och för att bli anklagad för att var kritisk. Vi lever i en annan tid än de först krista. En del av kritiken måste bli att jag är otidsenlig, fundamentalistisk och bitter. Det är lätt att bli tyst när man utsätts för en sådan kanonad av anklagelser.

Men jag kanske har en allvarlig kritik. Tänk om det jag framför är rätt? Är det då inte min plikt att framföra kritik?, - oavsett om jag är bitter eller inte? Det senare är knappast relevant. Är min kritik allvarlig, värd att tas på allvar? Det är frågan. Därför tycker jag att man inte ska ta lättvindiga, populistiska kritiker på allvar. Förmodligen har de inte själva tänkt igenom saken utan de känner sig bara hotade. Kanske är de som i exemplet med äktenskapslagen eller arvssynden medvetna om att de har fel, så slår de till. Men den kristna tron är värd mer än så. Den är värd att tas på allvar, - tycker jag. Jag får inte vara tyst. Jag måste tala, - om än vist!

4 kommentarer:

Emma Jacobsson, Gbg sa...

Utan att veta så mycket om just din situation så tror jag kritik är en del av den profetiska uppgiften. Man skall tala i kärlek, "bara" (som om det är lätt...).
jag är i situationen där folk i min närhet talar väldigt mycket och upprört om kritik hit och dit och jag känner att de där känslorna får man lägga åt sidan och hålla sig till sakfrågan - och minnas att kritik ofta är svårt för många att ge. Kritik är en slags "förtroendegåva" och man får ta emot det i - just det : Kärlek.
Säga ifrån mot det som är fel och kärlekslöst och orättvist är ett uppdrag vi inte får glömma bort.

Anonym sa...

Håller med Emma. Vi måste säga ifrån. Det är ett ansvar vi har.

Emma Jacobsson, Gbg sa...

...Och jag tycker det vore gott om all den kraft som läggs på avundsjuka, hämnd, bitter- och inkrökthet istället fick komma tillbaka till sitt ursprung - som är Guds skapande kärlek - och vi fick använda kraften till att älska istället.

Crl Z Ò Mlln sa...

Hej Håkan! Välskrivet/bra formulerat!- "De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. // men vi läser också (Inget nytt under solen - gäller även oss i Sverige) - De kallade in dem och förbjöd dem att över huvud taget tala eller undervisa i Jesu namn. Men Petrus och Johannes svarade dem: "Döm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud? Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört."// När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss." Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor.Tack att du finns och att din röst ljuder klart Håkan!
HERREN välsigne dig och bevare dig.
HERREN låte sitt ansikte lysa över dig - och vare dig nådig.HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. (från Sar Shalom)
Brodershälsningar Carl