fredag, januari 29, 2010

Öppenhet, förtroende och tillit

Veckan som gick har gått ovanligt fort. Dess budskap till mig handlade om öppenhet, förtroende och tillit. Jag ska förklara.

Förra lördagen och söndagen predikade jag i Söderköping. Det var ekumeniska veckan. Sedan på måndagen deltog jag i en nationell konferens om dödshjälp som var mycket klargörande. I torsdags var det dax för Stockholm igen eftersom Hela Människan hade styrelsesammanträde. Jag ska gärna berätta om dödshjälpsdebatten, men först några reflektioner från Söderköping.

Kyrkoherden i Söderköping heter Stig Erixon, en mycket sympatisk man och hans hustru är diakonissan AnnaKarin. Hon gör ett fantastiskt bra jobb i Klockaregården, där det är Öppet Hus praktiskt varje dag. Stig är utbildad alkoholterapeut och berättade för mig om sitt arbete som präst och alkoholterapeut. Det var mycket intressanta samtal, särskilt om medberoende. Jag vågar påstå efter dessa dagar att alla församlingar i Sverige har detta problem någonstans. Jag fick med mig Tommy Hellstens bok Barn i livet och håller nu på att läsa den. Stig har också gått första delen av KBT-utbildningen (KBT står för Kognitiv Beteendeteapi). Jag skulle gärna anlita honom här i Värnamo och låta honom berätta för alla våra medarbetare. Han nämnde också om en Anna Wingren som tydligen reser och håller föredrag i ämnet. Är det någon som har lyssnat till henne?

Mitt uppdrag var annars att tala om kristen enhet och mångfald. Jag tyckte det var lite trögt till en början, men på söndagen kändes det som att budskapet landade. Jag fick med mig några reflexioner. Bland annat var det en som frågade mig
om jag

"fick något specifikt profetiskt budskap för staden Söderköping? Om inte så tar jag budskapet om att börja leva ut den bibliska församlingsmodellen och det Gudscentrerade livet i den helige Ande som ett ytterst viktigt och Profetiskt budskap till oss personligen och för församlingen i stort."

Det händer att jag ser också sådant som inte är uppenbart för ögat, som Paulus skriver: vad inget öga sett och inget öra hört. Låt mig få svara här på bloggen med att stryka under att jag är övertygad om att Herren vill resa upp De heligas gemenskap. Det är väldigt svårt att se hur vi ska kunna överleva i tron utan en trovärdig gemenskap. Var frimodiga och ta hand om varandra. Eller som Jesus och hans apostlar uttryckte det: Älska varandra! Kärleken fordrar öppenhet, förtroende och tillit. Detta kan bara praktiseras i den lilla gemenskapen. Det tror jag gäller Söderköping och det gäller alla platser.

Vår kyrkoherde gav mig en bok som jag just avslutat. Den heter Inkorporerad och handlar om vår kallelse till medarbetarskap i kyrkan. Men det ber jag att få återkomma till. Idag råkade jag se Stanely Sjäberg på Kanal 10. Han talade om vårt förhållande till islam och imponerade på mig. Bland annat hänvisade han till religionshistorikern Philip Jenkins som specialiserat sig på kristenhetens utveckling i Europa. Jag känner till honom från det att jag skrev lic-avhandlingen. Så nu har jag lovat att komma tillbaka till den kommande dödshjälpsdebatten, till medarbetarskapet i kyrkan och till vårt förhållande till islam. Situationen i vår svenska kristenhet ligger där som en underliggande tråd. Den blir jag inte färdig med så länge jag lever. Allt gott!

4 kommentarer:

Andreas Holm sa...

Spännande att läsa det Du skriver Håkan. Idag har vi praktiserat den "lilla gemenskapen med Jesus i centrum hemma hos oss men oxå med några andra medarbetare från olika församlingar i bygden och jag kan verkligen vittna om hur jag väldigt påtagligt har fått uppleva Herrens välbehag och närvaro. Gud välsigne Dig i din fortsatta tjänst för Herren.
Bästa hälsningar - Andreas Holm

Anonym sa...

Igår hade jag en diskussion med en kompis och vi provade tankeexprementet att den kyrkliga organisationen rasade, vad skulle vara kvar då? Om vi inte fick samlas till gudstjänst, vad skulle hände då? Intressant.

SigridL sa...

"De heligas gemenskap"
Jag smakar ofta på de orden. Jag är alldeles övertygad om att de heligas gemenskap kommer att bli helt avgörande för oss i framtiden. Jag är så glad att vi hos har en liten grupp som börjat fungera tillsammans. Om andra strukturer slutar fungera har vi lärt oss fungera tillsammans.

Anonym sa...

SigridL härligt. då har man väl ändå hittat hem om det är så du beskriver det.