Idag kom Kyrkans Tidning, "en tidning av kvinnor för kvinnor", som min gamle kyrkoherde uttryckte det.
Dag Sandahl brukar ägna torsdagsbloggen åt att redogöra för tidningens innehåll. Han granskar den alltid mycket kritiskt och har alltd stora frågetecken inför vad som skrivs. Det är så när man är skolad på 1960-talet. Det var det årtiondet som vi fick lära oss att alltid granska allt mycket kritiskt. Detta fortsatte sedan på universitetsnivå och har mycket gott med sig samtidigt som det är en fara för den egna personligheten att alltid behöva tolka andras tyckanden och låtanden. Alltså bestämde jag mig för att leta efter något jag tyckte om i Kyrkans Tidning, nr 17/10.
Jag kom till sidan 15 innan jag reagerade positivt. Teologie doktorn i etik Ann Hebrelein kåserar under rubriken Vad är egentligen en värdig död? Ann skriver klokt. Hon är läsvärd. Det talas ofta om "en värdig död", men vad är det, frågar hon? Det har sagts att en värdig död är en sådan död som jag själv önskar mig om jag hade möjlighet att själva bestämma. Hhm, det tål att tänkas igenom. En SIFO-undersökning gjord förra månaden visar att nio svenskar av tio menar att dödshjälp borde vara tillåten. Kan det verkligen stämma? Den undersökningen skulle jag vilja se närmare på. Den stora faran är som jag skrev tidigare att det sker en förskjutning i i synen på människan. Om dödshjälp blir tillåten till exempel att läkare ger mig dödsbringande tabletter eller själva injicerar dödlligt gift får det de mest ödesdigra konsekvenser. Människolivet blir en handelsvara. Många svårt sjuka, handicappade eller varför inte bara gamla kommer att känna av ett tryck som säger att de ligger samhället till last. De borde inte få leva längre. Anhöriga som kan göra stora ekonomiska vinster genom någons död borde naturligtvi inte få påverka någon till assisterat självmord. Tänk om alla de som kanske tillfälligt är deprimerade och vill dö själva ska få bestämma. Ska anhöriga, läkare eller samhället i stort inte hjälpa sådana människor ur depressionen? Var det inte det som var vår uppgift, att hjälpa varandra när livet är svårt?
Om assisterat självmord blir lagligt befarar jag en farsot. Låt oss inte alls orientera oss i den riktningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar