Det är en timme kvar tills tåget mot Uppsala går via Alvesta, Södertälje till Uppsala, framme vid 20.30. Det är dags för kyrkomöte, andra sessionen. Det ska bli gott att möta vännerna igen, prata lite och trivas i största allmänhet. Jag har en känsla av att Frimodig kyrka har några ledamöter som kommer att synas i talarstolen under veckan. Ska återkomma till detta under kvällarna framöver. Mötet börjar på tisdagmorgon och direktsänds här för dem som vill titta. Det är mer än en som frågat hur det var att komma till Kyrkomötet första gången. "Jo, tackar som frågar", svarar jag, "alldeles förträffligt trevligt, - men meningslöst." Det där sista är kanske inte helt sant, men så är det när man slår ur underläge. Det är påtagligt hur politikerna överskattar sig själva särskilt i teologiska spörsmål. De tror inte Kyrkan klarar sig utan dem, i alla fall inte ur demokratiskt synvinkel. Nåja, den som lever får se.
Har ägnat förmiddagen åt kära hustrun, men nu har hon åkt till sitt. Nu blir vi borta från varandra en knapp vecka. Jag kommer hem sent fredag och reser sedan på lördagen till Israel med en grupp om 20 personer. Kommer sedan hem söndagen den 8 november. Då fyller förresten äldste sonen år. Tänk att han blir 35 år! Det är inte klokt vad tiden går.
Det ska bli skönt att sätta sig på tåget. Då ska jag fundera vidare på apokastasisläran, läran om alltings försoning. Sedan ska jag naturligtvis läsa utskottens betänkanden. Det har inte blivit så mycket av det tidigare. Skicka några sms och sedan förbereda mig som reseledare i Israel. Det är mycket nu, som han sa.
Nej, nu måste jag ta och packa resväskan. Värst vad jag blivit personlig nuförtiden eller så beror det bara på att jag inte hade något annat att skriva om. Ska försöka återkomma på kvällarna efter dagens plenum.
P.S. Tur att jag bara har 3 minuters promenad till tåget. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar