torsdag, november 25, 2010

Nu går det fort

Det har varit tyst någon vecka på denna blogg, men nu finns det inga möjligheter längre att vara tyst. Det är väl någon eller några månader sedan jag frågade mig hur mycket ska man "skvallra" på en blogg som denna eller mer seriöst kritisera kyrkoledningen? Jag hade dessutom fått apropåer från mina överordnanden. Nu skriver jag bara det att det går inte att hur länge som helst sopa problemen under mattan. Svenska kyrkan har närmast gigantiska problem. Jag hoppas verkligen att biskop Johansson kan medverka inte bara till "glädje åt hela folket" utan också till att bringa klarhet i ett och annat.

Det som sker i det lilla med utköp av kyrkoherdar och andra, ibland på oklara grunder, hänger på något sätt samman med det som sker i det stora. I går var det den tredje toppchefen som fick lämna Kyrkans Hus i Uppsala, oklart på vilka grunder. Jag vet inte hur det där kommer att redas ut, men det riktigt oroande är att det förs en ideologisk kamp inom Svenska kyrkan. Det har det i och för sig gjorts under många år. Jag har levt med den in på skinnet i mer än 30 år och kan ge många exempel från mitt eget liv. Men eftersom kampen ofta förts genom massmedia har det aldrig funnits några möjligheter att bemöta angreppen. Det här är väl det starka skälet till mitt dåliga förtroende för massmedia när det gäller kyrkans liv. Men nu verkar det som att kampen förs genom Domkapitlen!

Domkapitlen har funnits med under hela statskyrkotiden som kyrkans domstol. Den hade sina sanktioner ifrån staten och än idag ingår domare och jurister. Det är naturligtvis en katastrof om dessa agerar kyrkopolitiskt. Det finns just nu skäl att misstänka det och utgången av vad som skett och sker i Kyrkans Hus blir därför extra viktig. Tänk om Janne Josephsson eller någon liknande person kunde klarlägga vad som faktiskt sker inom Svenska kyrkan. Säkert hur smaskigt som helst, men också viktigt att eventuell rättsröta blottläggs.

Kyrkopolitikerna har fattat beslut, senast om samkönade vigslar, som strider mot kristen tro på ett sådant sätt att många präster tvingas till något de inte kan bejaka. Nu ska dessa förhöras, tvingas avge löften och kanske också dömas, - av en och samma domstol. Fallet med hur Domkapitlet behandlat Dag Sandahl har just avslutats. Han förklaras illojal med Svenska kyrkan. Det är domen över en präst som kämpat under hela sitt liv med att vara solidarisk med Svenska kyrkan.

Det finns flera exempel än dem i Kyrkans Hus och i Växjö Domkapitel, men jag sparar dem. Sedan har jag ju min egen önskan att få slippa vara statens hantlangare vad beträffar vigslar. Men detta och mycket annat får jag återkomma till.

4 kommentarer:

Anonym sa...

I och för sig har dom rätt att han inte är lojal. Solidarisk med led- ningen i Sv.Kyrkan. Följande dikt av Tage Danielsson kan kanske ge något av en vägledning.
--

"Den solidariteten som är tyst –
en pakt, en gång för alla underskriven –
den gör dig till en armlös marmorbyst,
en prydnadssak, bekväm och undergiven.
Den solidariteten som har kraft är den som ständigt kollar sina gränser,
förargligt, fräck, med ögonen på skaft,
starrbligande på valda korpulenser.

Man söver oss med falskt och fagert tal.
Avsikten är med denna tankebråte
att få den solidariske lojal
som undersåten mot sin översåte. (Tage Danielsson, ur Mordet på solidariteten 1984

Hälsningar

Sven-Åke Nilsson

Jonny sa...

Vem är biskop Johansson och vad har han gjort? Blev inte mycket klokare av det här inlägget, vilket man brukar bli.

Håkan Sunnliden sa...

Haka inte upp dig på vad som kan framstå som insinuationer. Det var inte min mening.

Biskop Johansson är biskop i Växjö stift sedan en vecka tillbaka. När biskop Bertil Gärtner blev biskop började de högkyrkliga familjärt kalla honom för Biskop Bertil. Detta har sedan också de liberal och folkkyrkliga tagit efter. Det är kanske dags att gå tillbaka till efternamnet?

Biskop Jan-Olof är en fridens man och i bloggen undrar jag om han har kraft nog att agera allmänkyrkligt. Kan han föra Kyrkans talan? Kan han gå emot domkapitlet om det behövs? Hans sätt att snällt "ställa upp" på den nya äktenskapslagen gör mig tveksam, men förhoppningsvis har jag fel. Hoppas Biskop Jan-Olof vågar verka för att vi får till stånd ett civiläktenskap inom några år. Då kan vi gå vidare genom att på nytt börja undervisa om vad ett äktenskap är och verka för att låta kyrkvigseln få bli vad den är ämnad att vara.

Jonny sa...

Du har ju vid flera tillfällen antytt att någon biskop inte lever som han bör. Tala gärna ur skägget. Det finns någon slags föreställning att man likt David inte skall agera lojalt mot den fallne. Men man kan ju inte göra en lära av den historien. I NT målas det upp andra principer för fallna ledare.