Min tanke var att efter några mycket allvarliga och kritiska blogginlägg gå över till några konstruktiva idéer om hur vi ska bidra till bygget av Kristi församling. Det ska jag göra mer än gärna, så fort som möjligt, men just nu är det inte möjligt. Kritiken mot Svenska kyrkan och den kultur som härskar där måste växa sig starkare. Vi hade en heldag med medarbetarna, ett 20-tal, i vår fina och fromma Värnamo församling i torsdags. Tillsammans med vår nye kyrkoherde söker vi färdriktningen för framtiden. Eftersom jag skrivit en bok om vad som hänt under de senaste åren i Värnamo är jag naturligtvis extra lyhörd inför vad som komma skall. Någon tog upp frågan om hur vi ska få konfirmanderna att komma till Högmässan och/eller stanna kvar efter konfirmationen. Som vanligt ingen svar. Då påminner jag om att Högmässan är de troendes möte med den Uppståndne Jesus. Vi kanske borde prata mer om hur vi hjälper konfirmanderna in i tron snarare än in i Högmässan. Några nickar förstående, men något samtal om den saken blev det inte. Är jag förvånad?
I går besökte vi Jacob och hans familj. De bor och verkar i Lunds stift. I Lunds stift är man bekymrad över att konfirmandstatistiken (sic!) går ner så snabbt. Därför hade man ordnat ett möte mellan ett femtontal utvalda personer i stiftet och en reklambyrå som ska hjälpa till att lansera konfirmandarbetet. Byråns representanter frågar; Vad är det ni vill marknadsföra? Vad har ni att erbjuda? Svaret blir att vi kämpar för människorvärdet och miljön. Då säger Jacob att vi har en tro som vi bekänner oss till. Kanske det vore något? Inlägget bemöts med kompakt tystnad under resten av dagen. Är jag förvånad?
Idag har jag läst Dag Sandahls blogg . Han har alltid något att berätta, ofta sätter han fingret på sådant ingen annan sätter fingret på. Idag berättar han att han varit ute på Svenska kyrkans hemsida och läst om hur man firar jul. Jag återger från hans blogg:
Nu fick jag veta: Julfirande för alla betyder att Svenska kyrkans julfirande ofta börjar dagen före julafton med de "mysiga julförberedelserna" (läs med tysk intonation, det blir roligare då!). Men är det att fira? Är det inte att förbereda?
Sedan slås det liksom till. Programmet är varierat men man får själv välja vad man vill delta i:julmat, musik, julklappar finns det i församlingsgårdar och prästgårdar. Jaha? Julbön, julnattsmässa och julpotta därtill, tydligen. Risinge församling är ett exempel: "Som i många andra församlingar är firandet avslappnat och opretentiöst och fokus ligger på att vara tillsammans och umgås."
Då vill jag bara säga till det som kallas redaktionen@svenskakyrkan.se att jag vill ha en jul där fokus ligger på Jesus, på Människoblivandets mysterium. på tystnad och tillbedjan. Ska jag få det, tycks det som om det är någon annan kyrka än Svenska kyrkan jag ska uppsöka. Kanske en kyrka som inte först och främst säger att jag själv får välja utan en där jag bjuds att vara med för att mitt liv och alla kommande jular ska förändras.
Med julens yta är jag inte tillfredsställd. För krämeriets jul står jag alltmer främmande. För det julfirande som är firandet av att man firar jul och i övrigt ingenting har jag intet till övers. Jag vill back to basic, till Betlehem och till Böda kyrkas altare i julnatten.
Moloken blir jag. Sekulariseringen gör oss alla illa. De har tagit bort min Frälsare och jag vet inte var de lagt honom. Men jag tror jag fattar. Någon som själv inte brinner för julen på riktigt, har skrivit en jolmig text, anpassad för kundklientelet.
Är jag förvånad? Ja, faktiskt något. Jag vet att det finns många goda kristna inom Svenska kyrkan, men det verkar som att dessa har marginaliserats så till den grad att kulturen inom Svenska kyrkan förändrats. Sedan ganska många år är jag införstådd med att Svenska kyrkan inte är en apostolisk kyrka. Kan den alls kallas för kristen? Om de kristna inte längre påverkar kulturen inom Svenska kyrkan kan den inte utan vidare kallas kristen. Det krävs en kristen bekännelse för det.
Detta blir väl en bra bakrund för frågan: Hur bygger vi Kristi församling inom Svenska kyrkan?
4 kommentarer:
Tack Håkan!
Ja, hur vi bygger en Kristi kyrka. Det ser ju inte så lätt ut när man ser sig omkring. Som teologistuderande som rör sig i detta mörker där även en stor del av alla de teologistuderande bekänner sig till den sekulära kyrkan där inga bekännelseskrifter läses och knappt heller Bibeln.
Det finns dock i detta elände små ljuspunkter, teologistuderande som verkligen önskar att få tillbaka en kyrka på kristen grund. Där vi värnar om vår bekännelse, vår Bibel, vår tradition m.m. Dessa ljuspunkter är rätt få, men med risk för att verka partisk måste jag säga att vi jobbar betydligt mer än vad de "liberala" studenterna gör. Vi har ju någonting att bygga upp, till skillnad från dem som bara vill riva ner.
Trots motståndet som omringar en ser vi en framtid! Det hjälper att läsa er som har gått före, och inte vikit ner sig.
Tack!
Av ren nyfikenhet undrar jag hur du tänker kring att Svenska kyrkan inte är en apostolisk kyrka.
Jag tror att en sann och kompromisslös tro är mycket mer tilltalande än aktiviteter etc. som andra klarar mycket bättre än kyrkan.
En sann kristen tro medför att vi får ett äkta engagemang för andra människor och för Guds skapelse.
Egentligen tror jag att många människor längtar efter en jul med Jesus i centrum.
Tack Håkan!
Svenska kyrkan är inte de troendes gemenskap utan en samhällsorganisation- gigantiskt moderniseringsprojekt i strid mot gamla traditioner och högtider. Det behövs en väckelse. En kyrka som är i strid med sig själv kan omöjligt ge Liv. Sedan måste erkännas att det finns många, många levande troende i kyrkan. Av deras frukt skall ni känna igen trädet säger Jesus. Frukten är famför allt Helig ande och Liv. Dessa andefyllda Kristustroende plågas när de ser förfallet medan de som sover solar sig i glansen av guldfärgad plast. Så här vid adventfastan får vi rannsaka oss själva. Vågar vi lyfta fram tron såsom Jacob gjorde även om risken finns att andra tycker att vi är pinsamma. Tack Jacob och alla andra som vågar...
Skicka en kommentar