Vi har inte för många muslimer i Sverige utan för få kristna

Så har det nya året 2011 anlänt och det ska bli oerhört spännande att gå in i det. När den institutionella kristendomen förlorar mark och riskerar förföljels kan varje levande kristen vädra vårluft.

Det finns en sak som förundrat mig ända sedan den tid jag var aktuell som politiker för KD. Partiet manade mig strängt att inte blanda in religionen i politiken. Vid ett flertal tillfällen upprepades detta och jag tror att KD här har gjort en grov missbedömning av det enkla skälet att snart sagt varje politiker är religiös. Det ligger så att säga i den mänskliga naturen. Sedan är det en annan sak på vilket sätt människan är religiös. Vad tror den enskilde? Hur ser världsbilden ut? Frågor som borde vara intresse för varje människa. Det var därför något underligt att höra professorn Jan Hjärpe kommentera självmordsbombaren i Stockholm med att påstå att det inte hade något med religionen att göra utan att han var förvirrad och psykiskt sjuk. Det ena utesluter nämligen inte det andra. Hur länge till ska svenska politiker kunna marginalisera religionen? Inte särskilt länge till, inte hela år 2011, menar jag.

I SvD, 31/12 , skriver tf kulturchefen Kaj Schueler om just självmordsbombaren och det planerade attentatet i Köpenhamn. Han skriver att "vi måste ta dessa människors övertygelse på allvar". Han menar visserligen att dessa extremister representerar en fundamentalistisk inställning. Men beskriver denna som att den 1) förklarar den befintliga världen 2) förklarar ondskan 3) pekar ut fienden och 4) målar upp en utopisk paradisisk framtid. Dessa extremister hämtar sina tolkningar ur heliga skrifter och profetior. Detta gäller islam, judendom (här anger han det som sker på Västbanken som exempel), kristendom (en amerikansk fundamentalistisk kristen har skjutit ihjäl en abortläkare)och hinduer som angriper muslimer i Indien. Oj, vad mycket det finns att kommentera i Schuelers för övrigt lovvärda initiativ. Men jag vill bara ge två omedelbara reaktioner.

För det första; äntligen någon som vågar peka på religionens betydelse. Det är klart att religionen har en oerhörd betydelse, kanske större än politikens! Jag fattar inte att KD inte driver detta. Det är emellertid oftast kombinationen religion och sinnessjukdom som uppmärksammas vilket är ytterligare en märklighet. För rättvisans skull måste jag ändå säga att samma SvD har ett reportage om väckelsen i Kina. Även om jag skulle vilja tillägga; "välkommen efter" eller "bättre sent än aldrig". Det är närmast ett mirakel att svensk massmedia lyckats undvika den enorma väckelse som går över världen. Hela världsdelar håller på att förändras utan att journalister och politiker förstår religionens betydelse .

För det andra; Vi behöver i Sverige inte bara en debatt om religionen i allmänhet år 2011 utan också om dess sakliga innehåll. Vad vet svensken i allmänhet om kristen tro? om islam? om judendom? om hinduism? Journalister skriver ingenting därför att de vet ingenting. Politiker gör allt vad de kan för att marginalisera religionen därför att de är rädda för dess makt och inflytande. Men om det nu är så att religionen har den stora betydelse jag låter påskina är det då inte bättre att ta samtalet med religionen och dess utövare i "ömsesidig respekt" som det brukar heta i stället för att förklara krig. Vår statsminister vill inte ens möta än mindre prata med religiösa företrädare. Vi ska vara så toleranta mot allt möjligt varför då inte mot de kristna? Kari citerade någon okänd källa som i något sammanhang sa: Vi har inte för många muslimer, utan för få kristna. Jag tror det senare är en stor del av förklaringen. Svenska kyrkan och svensk kristenhet är inget salt på jorden, inte något ljus i en mörk värld. Men det behövs inte mycket ljus i ett mörkt rum för att det ska synas. Vill du vara med år 2011?

Med önskan om ett nytt, gott och spännande år 2011.