tisdag, juni 21, 2011

Karen Armstrong argumenterar väl

Sedan kommer jag till kap 4 i Karen Armstrongs bok. Det är jätte icke-kristet. Hon skriver till exempel om kerygmat och om den paulinska tron att Jesus har dött och uppstått för vår skull: "Det är häpnadsväckande påståenden. I skrifterna finns det ingenting som talar för att en framtida frälsare ska bli korsfäst och uppstå från de döda", sid 105. Är detta verkligen någonting som vi kristna ska behöva höra, läsa om eller ta del av? Kan vi lära oss någonting av sådana och liknande påståenden? Jag tror det.

Karen Armstrong är en representant för "den nya kristendomen", den som väller in i Svenska kyrkan och som komminister Ulla Karlsson så tydligt gett uttryck för. Räkna med flera häpnadsväckande påståenden framöver.

Armstrong ställer sedan frågan varför Jesus fäster så stor vikt vid tron. Och svarar: "Det enkla svaret är att han inte gjorde det ... Jesus begör inte att människor ska tro på hans gudomlighet eftersom han inte hävdar att han är gudomlig. Han begär överlåtelse. Han vill att lärjungarna ska engagera sig i hans uppdrag, ge allt de äger till de fattiga ...", sid 109. Om vi för en stund bortser från Armstrongs (o-)tro så lägg märke till det som är hennes tes. Hon menar att religionen som är nödvändig för varje människas livsmening måste utövas, måste praktiseras. Vi kan, menar jag, av detta lära oss att vi själva behöver veta vad vi tror och inte tror och vi behöver ta denna vår tro på stort allvar. Vi behöver praktisera den.

Armstrong och alla hennes svenska efterföljare tar fasta på att Skrifterna (Torahn) aldrig har ett slut. Den är alltid öppen för nya upptäckter. Alla samtal förblir oavslutade. Hon skriver att rabbinlärjungarna "får lära sig att ingen har sista ordet", sid 115. Detta är helt rätt och stämmer oss alla till ödmjukhet, MEN det finns en som har sista ordet och det är den historiske Jesus. Det kan ingen vetenskapsman säga, men det säger den kristna tron och den är upphängd på Jesus själv som sa: Jag Är vägen, sanningen och livet. Åtminstone om vi får tro aposteln Johannes.

Armstrong och likasinnade argumenterar väl. Det är lätt att följa dem, men det gäller att lära känna Jesus och förstå den kristna tron om vi ska ha någon möjlighet att stå emnot villfarelserna. De flesta kyrkobesökarna har knappast den förmågan.

Vänner, vi lever i en tid då vi behöver fördjupas i vår allraheligaste tro. Vi behöver känna igen Mästarens röst och förstå vårt beroende av varandra, av den gemenskap som kallas Kyrkan och som går genom tid och rum.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Karen Armstrong är en "ideologiproducent" som flagrant motsäger den apostoliska förkunnelsen. Med det "våldsamma" kritiska förnuftet bryter hon med sin ned Apostoliska Tron. Istället skulle hon kunna sitt förnuft till fånga och gå in under Trons lydnad som aposteln Paulus vill upprätta bland alla hedningar. I vårt sammanhang kan vi därför lätt känna igen Armstrongs "eftersägare". Det är tragiskt när de utnyttjar det heliga prästämbetets fårakläder.
Thomas Andersson

Anonym sa...

Den "hinduiska" påverkan av tron betyder enl. Ratzinger dvs. Benedict XVI med hänvisning till Albert Görres att "faith propositions no longer matter because the important thing is contact with a spiritual atmosphere which leads beyond everything that can be said" The Nature and Mission of Theology, s 91.
I Kristus
Thomas Andersson

Anonym sa...

Fader Håkan,

Jag hade tänkt skriva en kommentar men hejdade mig då jag insåg hur lång den skulle bli. Därför istället en länk till min egen blogg där texten fick svälla i full frihet: http://populisten.wordpress.com/2011/06/30/karen-armstrong-en-liberalteologisk-traditionalist/