onsdag, januari 18, 2012

Några varningssignaler - i förväg

Jag var tvungen att fråga mina kollegor om deras tanke är att vi döper de små barnen på barnens egen tro. Jag har alltid tänkt att det är föräldrarna som står för tron och som går i god för barnens kristna fostran. Möjligtvis kan jag rättfärdiga dophandlingen med att de ska ju ändå konfirmeras. Men biskoparnas dopbrev säger att vi döper barnen därför att de tror eller kommer att tro. Jag har döpt i 34 år, men aldrig hört det argumentet förut. Nej, det hade inte kollegorna heller. Här är något lurt. Men det finns fler varningssignaler och jag listar sex stycken här för att så att säga varna i förväg innan den "stora dop diskussionen " bryter ur. Om den nu inte försvinner i den politiska hanteringen av struktur utredningen, vilket också är en risk. De sex varningarna är följande:

1. Diskussionen kommer att rikta in sig på de odöpta. Vi får inte se ner på dem eftersom också de är Guds barn. Kristus dog också för dem som inte är döpta och de odöpta är faktiskt jämlika med de döpta. Denna inriktning drivs av Kyrkans Tidning. Det är en fråga om jämlikhet.

2. Det första argumentet för nuvarande slappa och fortsättningsvis än slappare dop praxis backas upp teologiskt av Anna-Karin Hammars doktorsavhandling som jag har inte läst. Hon talar om alla människors gemenskap med Gud och därmed alla människors lika värde. Egentligen behövs inget dop.

3. Vi kan inte heller längre tala om att människor av födseln ärver synd, än mindre skuld. Människor är inte fångade i ondskan. Däremot ska vi be Gud bevara oss för det onda som ju Jesus också lär oss i bönen Fader Vår. Arvssynden ska vi tala tyst om.

4. När det kommer till dop praxis gäller regeln: Döp så många som möjligt. Det är ett sätt att förstå nuvarande praxis. Det rättfärdigar nuvarande praxis och stärker eller "säkerställer" denna praxis också fortsättningsvis. Argumentet att de döpta ska bli betalande medlemmar är alltför ofint för att använda. Nej, då är det bättre att dra till med att Jesus vill att alla ska bli döpta.

5. Vårt samhälle är individualiserat och därför ska vi ta största möjliga hänsyn till kunderna, till dem som har betalat sin avgift. Deras sätt att beställa dop ogillas visserlligen av många präster men kunden har alltid rätt. Kanske kan vi till och med hjälpa föräldrarna med lokaler, prissättning och innehåll till festen. Vi vill ju göra så bra som möjligt för alla.

6. De bibliska bilderna som död-uppståndelse, pånyttfödelse, Kristi klädnad och så vidare ska inte övertolkas eller ens förstås bokstavligt. De är olika bilder för att beskriva "det stora" med dopet.

Denna lista kan du käre läsare gärna återvända till när diskussionerna sätter igång. Det finns en risk att diskussionern aldrig blir av, ändringarna i Kyrkohandboken aldrig diskuteras utan att (S) och (C) röstar igenom hela paketet hur som helst. I sådana fall spelar diskussionerna ändå ingen roll. Biskoparna har visserligen skrivit sitt dopbrev, men vem bryr sig? Biskoparna utgör också Läronämnden inom kyrkomötet, men som sagt, vem bryr sig? Det finns så mycket annat som är viktigt. Förresten finns det tillräckligt med öppningar i biskopsbrevet för att köra igenom det som behövs.

Avslutningsvis kan det vara så att Humanisterna kan bli våra bästa bundsförvanter även om det låter hemskt. De kommer att använda sig av begreppet religionsfrihet. Vi ska inte tvinga de små barnen till dop. Det bryter mot grundlagen. Alltså samma skäl som de använder mot judarnas omskärelse. De kan också komma att peka på skillnaden mellan stat och kyrka och förorda borgerliga dop. Då blir diskussionen ungefär densamma som den om vigselförordnandet. Men det såg vi hur det gick med den diskussionen. 

Kanske kan också baptisterna skjuta till ett och annat argument till vår fördel. Men det är inte säkert. 

Det bästa sättet att stå emot är naturligtvis att se till den egna pastoralen. Se till att göra rätt i den egna församlingen även om denna kommer att framstå som bakåt strävande. Som jag sagt tidigare: Svenska kyrkan faller sönder i sina beståndsdelar, - församlingarna. Kanske någon tycker att jag är alltför kritisk, då säger jag bara: Den som lever får se! Och det dröjer inte alltför länge förrän vi har svaret. Då ska jag inte säga: Vad var det jag sa. Det behövs inte eftersom jag redan har sagt det jag har sagt. Det känns skönt. Hoppas fler gör det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Är inte detta med barnens tro en tanke som finns hos Martin Luther? Bäst att kolla upp i Tom GA Hardts fortfarande aktuella bok om dopet.

Populisten sa...

f Håkan,

SvK är, eller säger sig vara, en kyrka som styrs av sina bekännelseskrifter. Därför behöver vi inte spekulera och fudera ut argument för den ena eller andra hållning utan kan slå upp, läsa och få svaret vad SvKs hållning är. Själv vet du säkert vilka de tillämpliga styckena är, men för övriga läsare kopierar jag in lite text.

Augsburgska bekännelsen:

"IX. Om dopet

1] Om dopet lära de [kyrkofäderna], att det är nödvändigt till saligheten och att 2] Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd.

3] De fördöma vederdöparna, som *bestrida, att barnen bli frälsta genom dopet*. 3 "

Augsburgska bekännelsens apologi:

"[Art. IX. Om dopet]

51] Våra motståndare godkänna den nionde artikeln, vari vi bekänna att dopet är nödvändigt för saligheten, att barnen böra döpas och att barndopet icke är förkastligt, utan nödvändigt och verksamt till saligheten. 52] Och då evangeliet hos oss läres rent och klart, hava vi genom Guds nåd därav skördat den frukten, att i våra församlingar icke några vederdöpare uppstått, enär människorna genom Guds ord skyddats mot dessa förbrytares gudlösa och upproriska anhang. Vi förkasta såväl ett flertal andra av vederdöparnas villfarelser som även denna, att barndopet enligt deras mening skulle vara utan nytta. Det är nämligen i högsta grad visst och sant, att löftet om frälsning tillkommer även de små barnen. Men icke tillkommer löftet sådana, som stå utanför Kristi kyrka, där varken Ordet eller sakramenten finnas, ty Kristus pånyttföder genom Ordet och sakramenten. Därför är det nödvändigt att man döper de små barnen för att löftet om frälsning må komma dem till del, i enlighet med Kristi befallning: döpen alla folk. Liksom frälsningen i detta ord tillbjudes alla, så tillbjudes också dopet åt alla, män, kvinnor, barn och spädbarn. Härav följer tydligt, att barnen böra döpas, ty frälsningen tillbjudes tillsammans med dopet. 53] För det andra är det uppenbart, att Gud gillar dopet av de små barnen. Därför hysa vederdöparna en ogudaktig mening, då de förkasta barndopet. Att Gud gillar dopet av barnen, det framgår därav, att gud giver sin Ande åt dem, som blivit döpta. Ty vore detta dop ogiltigt, så skulle den helige Ande icke givas åt någon, inga skulle bli frälsta och ingen kyrka skulle till sist finnas. Detta skäl torde ensamt kunna befästa gudfruktiga och fromma människor mot vederdöparnas ogudaktiga och förryckta åsikter."



Baptistiska villoläror är alltså inte nya och heller inte ofarligare än liberteologiska. Självklart ska barnen döpas så länge det sker i god ordning och i Faderns, Sonens och den Helige Andens namn.

Erik Thors sa...

Vill då tipsa om att läsa Anna Karin Hammars avhandling om dopteologin. Intressant läsning, med anknytning till vissa förvirrande kommentarer på Kt webb.
http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:232519

Fjelle sa...

Egentligen behövs inget dop. Jo, alltså, dop är fint, men det gör ingen skillnad, Det tillför ingenting, det tar inte bort någonting, ingenting händer. Det är bara fint. Så uppfattar jag (också) Anna-Karin Hammars ståndpunkt. Så länge vi lever i en kultur där Occams rakkniv används/verkar närmast automatiskt (även om jag inte tror att flertalet känner till Occam, men principen att allt onödigt skall bort fungerar även utan den kunskapen) så länge dömer Anna-Karin Hammar Svenska kyrkan att fortsätta sin färd i utförsbacken.

Gunnar sa...

Tack för genomgången av biskopsbrevet och för en intressant och viktig blogg!
Dina varningar är högst relevanta. Men en sak jag undrar är vad du menar med att du döper på föräldrarnas tro och inte barnets? Barnet behöver frälsning, det är ju alldeles uppenbart med tanke på arvsynden. Och det måste väl ha egen tro för att bli frälst? I Heb 11 står ju: "Utan tro är det omöjligt att behaga Gud."
De som praktiserar s k troendedop hävdar ju att barnet först måste kunna förstå och uttrycka vad det tror innan det kan döpas. Men det är nog farligt att koppla tron för mycket till intellektuell förståelse av vad man tror. Jesus säger ju att det är vuxna som behöver bli som barn, och inte tvärt om, för att komma in i Guds rike. Jag är övertygad om att när den helige Ande som verkar i Guds ord vid dopet kommer till barnet så skapas också den tro som tar emot dopets stora gåva.
Gunnar Andersson

Stellan Bengtsson sa...

Tack Håkan för din klarsyn och bibelkunskap. Du behövs som sanningssägare i vår tid. Stellan B