Det är söndagskväll och jag har varit ledig idag. Självklart har Kari och jag varit i Högmässan och firat Jesu uppståndelse tillsammans med församlingen. Församlingen är de som kommer samman för att fira Jesu uppståndelse från de döda. Ja, jag använder mig av den bibliska definitionen. På eftermiddagen har jag läst ett litet häfte som jag fick i samband med min födelsedag.
Det heter En kristen kyrka - att synliggöra Kristus i världen och är skrivet av Robin Johansson. Robin är pastor i en Livets Ord-församling i Lidköping. Det är ett märkvärdigt häfte eftersom det handlar om "våra rötter", de kristnas identitet. Robin menar att det inte håller att driva en "aktivitets-kyrka", att slita ut unga pastorer och att försöka behaga vår tids människor. Han skriver att varje kristen församling som söker sin identitet måste med nödvändighet finna sin identitet "I Kristus". Kristus måste få vara vår utgångspunkt. Att vara en kristen eller en kristen församling betyder att söka sig tillbaka till Jesus Kristus, sina rötter och den allmänneliga Kyrkans tro. Jag berättade i förra bloggen om Växjö stifts koncept Tilltro och de dagar vi ska ha i Värnamo 2-3 mars. Och skrev bland annat:
Tilltro betyder att man istället utgår från att Jesus är i centrum och sedan arbetar man från att få ut detta, få se det förverkligat i alla församlingens verksamheter. Om församlingsledningen i samförstånd kan vara överens om att Jesus är konceptet är mycket, vunnit. Jesus är inte längre vårt mål, utan vår utgångspunkt!
Jag tänkte när jag skrev att det låter floskelartat. Det är väl ändå självklart att Jesus ska vara i centrum? NEJ, det är inte på något sätt självklart, inte ens i Livets Ords församlingar! Stanna upp ett tag och tänk efter: Svenska kyrkan har 6,6 miljoner medlemmar och det är INTE så att dessa medlemmar vill ha Jesus i centrum. Det är teologiskt lätt att säga att Jesus ska vara i centrum, men ur ett realistiskt perspektiv är det helt orealistiskt. Det är därför detta enkla och självklara påstående att Jesus ska vara i centrum är så radikalt att vi kan tala om ett paradigmskifte i ordets rätta bemärkelse.
I Högmässan idag var också f Thomas närvarande. Han hade också ledig helg och passade på att besöka församlingen i Värnamo. Han berättade att han besökt just Livets Ord för en tid sedan och där deltagit i en mässa. De hade i stort följt den allmänneliga Kyrkans liturgi och till och med en av de nattvardsböner vi brukar inom Svenska kyrkan. Det gör inte saken sämre att celebranten i fråga och övriga celebranter inom Livets Ord är prästvigda inom Svenska kyrkan. Vår Herre och Gud håller onekligen på att rita om den kyrkliga kartan i Sverige. Tänk bara den tanken att Livets Ord är mer Svenska kyrkan än Svenska kyrkan?! I allt högre utsträckningen kommer vi att få se hur den ekumeniska, det vill säga den allmänneliga, Kyrkan, församlingen växer fram. Jag tänker också på det faktum att frikyrkans grand old man, rektorn för Örebro Missionsskola, Sigfrid Deminger, lämnat frikyrkan för att i stället bli medlem i Svenska kyrkan. Motiveringen? Frikyrkan har haft sin tid. Vi behöver få återvända till den liturgi som låter oss möta Jesus. Jesus behöver få vara i centrum, inte aktiviteterna, allra minst den religiösa underhållningen. Kari och jag tillhör Svenska kyrkan där jag tjänar. Vi bekänner oss till den allmänneliga Kyrkan men vi har vår identitet i Jesus Kristus såsom Han bekänns i den odelade Kyrkan.
Det heter En kristen kyrka - att synliggöra Kristus i världen och är skrivet av Robin Johansson. Robin är pastor i en Livets Ord-församling i Lidköping. Det är ett märkvärdigt häfte eftersom det handlar om "våra rötter", de kristnas identitet. Robin menar att det inte håller att driva en "aktivitets-kyrka", att slita ut unga pastorer och att försöka behaga vår tids människor. Han skriver att varje kristen församling som söker sin identitet måste med nödvändighet finna sin identitet "I Kristus". Kristus måste få vara vår utgångspunkt. Att vara en kristen eller en kristen församling betyder att söka sig tillbaka till Jesus Kristus, sina rötter och den allmänneliga Kyrkans tro. Jag berättade i förra bloggen om Växjö stifts koncept Tilltro och de dagar vi ska ha i Värnamo 2-3 mars. Och skrev bland annat:
Tilltro betyder att man istället utgår från att Jesus är i centrum och sedan arbetar man från att få ut detta, få se det förverkligat i alla församlingens verksamheter. Om församlingsledningen i samförstånd kan vara överens om att Jesus är konceptet är mycket, vunnit. Jesus är inte längre vårt mål, utan vår utgångspunkt!
Jag tänkte när jag skrev att det låter floskelartat. Det är väl ändå självklart att Jesus ska vara i centrum? NEJ, det är inte på något sätt självklart, inte ens i Livets Ords församlingar! Stanna upp ett tag och tänk efter: Svenska kyrkan har 6,6 miljoner medlemmar och det är INTE så att dessa medlemmar vill ha Jesus i centrum. Det är teologiskt lätt att säga att Jesus ska vara i centrum, men ur ett realistiskt perspektiv är det helt orealistiskt. Det är därför detta enkla och självklara påstående att Jesus ska vara i centrum är så radikalt att vi kan tala om ett paradigmskifte i ordets rätta bemärkelse.
I Högmässan idag var också f Thomas närvarande. Han hade också ledig helg och passade på att besöka församlingen i Värnamo. Han berättade att han besökt just Livets Ord för en tid sedan och där deltagit i en mässa. De hade i stort följt den allmänneliga Kyrkans liturgi och till och med en av de nattvardsböner vi brukar inom Svenska kyrkan. Det gör inte saken sämre att celebranten i fråga och övriga celebranter inom Livets Ord är prästvigda inom Svenska kyrkan. Vår Herre och Gud håller onekligen på att rita om den kyrkliga kartan i Sverige. Tänk bara den tanken att Livets Ord är mer Svenska kyrkan än Svenska kyrkan?! I allt högre utsträckningen kommer vi att få se hur den ekumeniska, det vill säga den allmänneliga, Kyrkan, församlingen växer fram. Jag tänker också på det faktum att frikyrkans grand old man, rektorn för Örebro Missionsskola, Sigfrid Deminger, lämnat frikyrkan för att i stället bli medlem i Svenska kyrkan. Motiveringen? Frikyrkan har haft sin tid. Vi behöver få återvända till den liturgi som låter oss möta Jesus. Jesus behöver få vara i centrum, inte aktiviteterna, allra minst den religiösa underhållningen. Kari och jag tillhör Svenska kyrkan där jag tjänar. Vi bekänner oss till den allmänneliga Kyrkan men vi har vår identitet i Jesus Kristus såsom Han bekänns i den odelade Kyrkan.
5 kommentarer:
Fast om jag har läst efterdebatten i Dagen har inte Sigfrid Deminger lämnat frikyrkan. Det var inte det han skrev, utan "bara" att han begärt återinträde i Sv kyrkan. Det verkar som om han tänker vara dubbelansluten igen, vilket kanske inte är så bra. Men debatten han väckte gör gott!
Inför kyrkovalet på församlingsnivå var jag med och utformade ett programblad för en partipolitiskt obunden nomineringsgrupp. Det skulle skickas ut till alla hushåll. Gruppen ville satsa på de unga, de gamla, diakonin, musiken... Till detta föreslog jag en punkt av typen: "Vi vill att Jesus Kristus ska stå i centrum i vår församling". Och mötte genast mothugg! När någon föreslog att mitt förslag skulle modifieras till "Vi vill att människan ska stå i centrum" lyckades jag skjuta upp beslutet. (Jag tänkte att Jesus väl får anses vara underförstådd, men säker var jag inte längre.) Tack vare lyckliga omständigheter klubbades ändå det konfessionella ställningstagandet vid nästa sammanträde. Nomineringsgruppen gjorde en av de största valframgångarna i Sverige. De andra listorna i församlingen hade inget liknande i sitt valmaterial. (De vill liksom vi satsa på de unga, de gamla, diakonin, musiken...) Devisen In Hoc Signo Vinces besannades men nu gäller det så klart att leva upp till löftet och verkligen låta Jesus stå i centrum.
Det var nyheter för mig att LO förvaltar sakramenten rätt. Jag trodde de hade lekmannaledd sakramentshantering. Ja förutom f. Ulf då. Eller är det bara ett lokalt fenomen?
Kristenheten är större än det egna samfundet. I en nära framtid, vart råder vi våra snart vuxna barn att gå när de inte finner en församling i den egna svenskkyrkliga församlingen?
Det är den viktiga frågan? Nöden tvingar oss att tänka mer ekumeniskt än förr, det är det goda som kommer ur den verklighet vi nu lever i.Som ung levde jag i debn tron att ev luth tro är det närmaste Sanningen man kommit. Idag ser kartan annorlunda ut.
Anders N:son information tror jag är viktig. Det är så lätt med de fromma fraser som inte förpliktar till någonting. Men om vi ska ha någon som helst framtid behöver vi leva trovärdigt och det är något mer. För er information kan jag berätta att vi nu inom Värnamo församling arbetar på en ny Församlingsinstruktion. Den kommer att bli mycket central och just nu finns det en del som talar för att vi kommer att lyckas. Jag lovar att berätta mer när det drar ihop sig. I dagarna ska jag arbeta fram vår utgångspunkt och vår teologiska modell.
Till Populisten kan jag berätta att ett flertal Livets Ord-predikanter är prästvigda. Vid det tillfälle som åsyftades var det Anders Gerdmar som celebrerade.
Det är verkligen som gode vännen Stellan skriver att kartan ritas om ordentligt. Kanske mer än vad vi ens kan föreställa oss.
Skicka en kommentar