Usch, för bara någon eller några timmars sedan var jag riktigt bedrövad. Jag läste ikapp de senaste bloggarna från Dag Sandahl. De blev så omskakande och deprimerande att jag trodde jag skulle börja gråta - på riktigt. Inte därför att Dag varit grov eller ofin, utan därför att det han skriver sannolikt är sakligt och korrekt. Den som vill kan själv läsa, men jag varnar er.
Det första jag minns när jag väl tagit mig ur töcknet var att domprosten i Visby med rätta behandlats som ett tillsynsärende efter att ha nedvärderat en kallad gästföreläsare genom att kalla denne för "kvinnoprästmotståndare". Ni har kanske läst historien själva, men nu finns det tillgång till protokollet. Och jo,visst det fanns anledning att biskop och domprost förde samtal om det inträffade. Domprosten kan knappast sägas ha gått helt fri. När jag gick hem funderade jag om Kyrkans Tidning skulle skriva och berätta. Jo, det hade den gjort under rubriken "Domprost friad". Det betyder väl att det nu också formellt är fritt fram att trakassera "kvinnoprästmotståndare".
Sedan skrev han om vännen och kyrkoherden i Växjö som kommit ut som transvestit, 5 Mos 22:5. Det lär ha varit en helsida i Smålandsposten, men jag ids inte slå upp eller läsa den. Det är en sak att ha en personlig läggning, men, menar jag, en annan sak att representera Kyrkan. Jag blir bara bedrövad. Men kyrkoherden har i alla fall Biskopens stöd. Det är ju inte alla som har det.
Sedan var det ärkebiskopen som har ändrat åsikt. Det kan väl hända vem som helst av oss, men att som ärkebiskop saluföra åsikten att kvinnor som byter kön till män ska få behålla sina äggstockar och också framdels kunna föda barn, gör att jag skakar på huvudet. Det verkar som att praktiskt taget alla gränser har tagits bort. Svenska kyrkans ärkebiskop, biskopar och kyrkoherdar kan tydligen segla iväg precis vart som helst. Fattar de inte att de fullständigt urholkar allt förtroende?
Gränslöst? Nja, inte riktigt. Helle Klein verkar vara emot att det finns kollegor som organiserar sig för att kunna föra ett teologiskt samtal värt namnet. Det kanske inte förvånar mig att hon är emot, men det förvånar mig att Kyrkans Tidning öppnar sina dörrar för en sådan. Till min glädje ser jag ändå att det finns några röster av annan uppfattning än Helle Klein. Vännen och kyrkoherden Olof Lönneborg som varit med om att bilda nätverket skriver att såsom Helle Klein beter sig har makten allt betett sig. Och direktorn på Ersta, Stefan Nilsson, anklagar Helle Klein för skyttegravsbeteende. Jag blir glad när jag ser någon eller några protestera även om jag inte vågar tro att det har någon verkan. Hegemonin inom Svenska kyrkan har länge befunnit sig på ett sluttande plan och nu går det tydligen allt fortare.
Men det kanske hänger ihop; Svenska kyrkans upplösning och de nya nätverkens framväxt. Inget ont utan att det har något gott med sig. Jag tänker på uppståndelsen och dess följder och så blir jag lite gladare.
Det första jag minns när jag väl tagit mig ur töcknet var att domprosten i Visby med rätta behandlats som ett tillsynsärende efter att ha nedvärderat en kallad gästföreläsare genom att kalla denne för "kvinnoprästmotståndare". Ni har kanske läst historien själva, men nu finns det tillgång till protokollet. Och jo,visst det fanns anledning att biskop och domprost förde samtal om det inträffade. Domprosten kan knappast sägas ha gått helt fri. När jag gick hem funderade jag om Kyrkans Tidning skulle skriva och berätta. Jo, det hade den gjort under rubriken "Domprost friad". Det betyder väl att det nu också formellt är fritt fram att trakassera "kvinnoprästmotståndare".
Sedan skrev han om vännen och kyrkoherden i Växjö som kommit ut som transvestit, 5 Mos 22:5. Det lär ha varit en helsida i Smålandsposten, men jag ids inte slå upp eller läsa den. Det är en sak att ha en personlig läggning, men, menar jag, en annan sak att representera Kyrkan. Jag blir bara bedrövad. Men kyrkoherden har i alla fall Biskopens stöd. Det är ju inte alla som har det.
Sedan var det ärkebiskopen som har ändrat åsikt. Det kan väl hända vem som helst av oss, men att som ärkebiskop saluföra åsikten att kvinnor som byter kön till män ska få behålla sina äggstockar och också framdels kunna föda barn, gör att jag skakar på huvudet. Det verkar som att praktiskt taget alla gränser har tagits bort. Svenska kyrkans ärkebiskop, biskopar och kyrkoherdar kan tydligen segla iväg precis vart som helst. Fattar de inte att de fullständigt urholkar allt förtroende?
Gränslöst? Nja, inte riktigt. Helle Klein verkar vara emot att det finns kollegor som organiserar sig för att kunna föra ett teologiskt samtal värt namnet. Det kanske inte förvånar mig att hon är emot, men det förvånar mig att Kyrkans Tidning öppnar sina dörrar för en sådan. Till min glädje ser jag ändå att det finns några röster av annan uppfattning än Helle Klein. Vännen och kyrkoherden Olof Lönneborg som varit med om att bilda nätverket skriver att såsom Helle Klein beter sig har makten allt betett sig. Och direktorn på Ersta, Stefan Nilsson, anklagar Helle Klein för skyttegravsbeteende. Jag blir glad när jag ser någon eller några protestera även om jag inte vågar tro att det har någon verkan. Hegemonin inom Svenska kyrkan har länge befunnit sig på ett sluttande plan och nu går det tydligen allt fortare.
Men det kanske hänger ihop; Svenska kyrkans upplösning och de nya nätverkens framväxt. Inget ont utan att det har något gott med sig. Jag tänker på uppståndelsen och dess följder och så blir jag lite gladare.
7 kommentarer:
De nya nätverken behövs för att ta emot när vi faller utför det sluttande planet. Det går, som du skriver, fortare och fortare. Nätverka på!!
Ja det är ganska sorgligt hur ledande präster och biskopar ställer till det.
En beteckning "kvinnoprästmotståndare"
har egentligen inte fått en klar beskrivning. Är det inte så att de högkyrkliga prästerna har ett starkt motiv till att anse det vara en syndig feltolkning av Bibeln?
Pulus i 1:a korintherbrevet är enligt min mening inget att komma med. Varför tolkandet kan emanera
från prästernas uppfattning att
Paulus har fått en profetia där han skåpar ut kvinnor som präster.
Det måste väl förekomma en starkare signal i det Nya Testamentet som stärker prästernas bevisbörda.
Bevisbördan tycks ju i nuvarande omtolkningar hämtas i Kyrkomötets sekulärpolitiska kristna jordbävning.
Alltså inget ont om högkyrkliga präster men jag saknar "beviset"
för att tro på motiveringen till att kvinnan skall tiga i församlingen.
Kom med en bra beskrivning hur det fungerar.
En bra beskrivning kan bli källan till att kräva kontroll av alla beslut som går på tvärs i nuvarande
bibeltolkning.
Men kanske det är den gamla tidens mantra "kvinnan skall laga mat och föda barn och för övrigt hålla käft" Det är inte speciellt kristet.
@Leif Ekstedt
Med risk för att förvandla kommentarsfältet till ett debattforum i en annan fråga...
Nu finns trots allt en nära 2000 år lång tradition av enbart manliga präster varför det för mig snarast är en fråga om brist på bevis för att kvinnor kan erhålla en giltig prästvigning. Det är den som vill ändra på något som har att bevisa att denna ändring är OK, inte den som vill ha det som det alltid har varit. 50 år är fortfarande ett ögonblick i Kyrkans historia.
Till det kommer prästens roll som "vicarius christi" vilket väger minst lika tungt som enstaka bibelord. Kan verkligen en kvinna ikläda sig den rollen när Jesus otvivelaktigt var man? Tyvärr har detta argument kommit i skymundan.
Jag har inget emot att ta en diskussion om kvinnliga präster. Det kan ur ett bibliska perpsektiv knappast anses som en självklarhet. Till detta ska läggas att det är ett politiskt beslut.
Själv håller jag på med 1 Korintierbrevet och försöker fördjupa mig just i denna fråga, ur ett biblsika perspektiv och finner det mycket intressant. Men jag är inte färdig än. Jag har tidigare lovat att redovisa vad jag finner och sedan komma med ett särtryck som kan heta "1 Korintierbrevet ur ett genusperspektiv". Men som sagt jag är inte färdig än. Börja gärna för mig, låt mig få vara med så påskyndas processen.
Ulrika som förmodligen läser det här och jag har tänkt att vi skulle ta upp ett samta i ämnet med syfte att nå försoning i ämbetsfrågan. Det är inget litet anspråk, men jag tror det är möjligt.
@Populisten & Håkan.
Varför jag har frågat och lämnat förslag är att jag helst skulle sett att det beslut som planterats i de Högkyrkliga prästerskapets knä
aldrig kommit till .
Det gör mig ont att en kristen kyrka utan vidare beslutar att stänga av den största prästgruppen från högre och större tvänster.
Högst olyckligt. Min förhoppning är att Håkan & Co lyckas finna en vettig samsyn inom hela SvK och få bort repressiva beteenden.
Det är ledsamt att se Svenska Kyrkan försöka å ena sidan tolka om bibelsynen till att vara sekulär samtidigt som man generar Högkyrkligheten.
För egen del är min uppfattning att män som kvinnor kan vara präster med full och jämlika villkor. Kan Ni lösa knuten är -tror jag -flertalet av SvK:s medlemmar nöjda.
Jag sökte på "ämbetsfrågan i Svenska Kyrkan" på Wikipedia och hittade en ganska balanserad och faktabaserad artikel. Följande passus fann jag särskilt intressant:
"[...]Många inom den katolska kyrkan, både lekmän, ordensfolk och präster ställer sig positiva till ett införande av ordningen [dvs prästvigning av kvinnor].
Tunga namn inom den västerländska ortodoxin återfinns också i detta läger, som Olivier Clément och Elisabeth Behr-Siegel. Gemensamt för dessa är emellertid kravet på ett gemensamt beslut i ett koncilium och inga unilaterala avgöranden i de lokala kyrkorna (i deras uppfattning är till exempel svenska kyrkan en ”lokal” kyrka, det vill säga en fristående del av den enda, universella kyrkan, med egen rit och tradition, men utan rätt att ändra på en ordning som gäller för alla sedan alla tider)."
Det fångar ju egentligen grundproblemet: att en liten kyrkoprovins nära nordpolen i fråga efter fråga struntar blank i vad resten av kristenheten kommit fram till och istället kör sitt eget race.
Den där knuten torde dock vara svårlöst för det "högkyrkliga prästerskapet". Bollen finns ju hos motståndaren. Men osvuret är väl som vanligt bäst och kan f. Håkan eller någon annan finna på råd så blir jag bara glad.
Det verkar ju riktigt lovande vad gäller det nationella, informella nätverket som växter fram av människor som kan hantera att både diskutera det som skiljer och glädjas åt det som förenar. Och Han som förenar kommer trots allt ALLTID att vara större, starkare och visare än vi alla tillsammans - det kan va nyttigt att påminnas om lite nu och då. Man behöver inte tycka likadant för att hitta sidor hos varandra att uppskatta och lära av. Undrar om inte Gud tänkte så när han gjorde oss så olika : )
En stor fördel med konceptet TillTro, tror jag f.ö. är just att det kan underlätta för olika människor att samlas kring ett tydligt centrum och med ett högre syfte än sakfrågor.
Önskar jag kunde vara med på era dagar men det går tyvärr inte. Vi får ses nån gång i vår dock, och jag väntar med spänning på den där nya 1 Kor. kommentaren!
+ Ulrika
Skicka en kommentar