söndag, mars 04, 2012

Vi arbetar på att förverkliga gemenskapen

Helgen i Värnamo församling kan komma visa ha varit historisk. Det koncept som Växjö stift nu inspirerar församlingarna att använda kommer från vad jag brukar kalla det "nya paradigmet". Det är hämtat från Oxfords stift i England och innebär i korthet att biskop, stift, kyrkoråd och kyrkoherde vill vårda det heliga, vill sätta gemenskapen med Jesus Kristus i centrum. Det ska ske genom att vi "satsar på " lärjungaskap idag, förtroendefullt ledarskap, att vi bygger levande gemenskaper och på så sätt gör skillnad i världen. Låt mig bara få visa på en aspekt; bygga levande gemenskaper.

Måste man vara med i en cell för att vara en Jesu Kristi lärjunge? Det var min utgångspunkt när jag inledde helgen på fredagskvällen. Frågan var ställd utifrån det "gamla paradigmet" som omedelbart skulle ha svarat: Nej, det måste man inte. Min poäng är att vi nu behöver lära oss att urskilja vad som sker. Alla, säger alla, människor är med i en "cell" vare sig de vet om det eller inte. Varje människa föds in i, växer upp i och lever i en liten, nära gemenskap. Det är ingenting man går med i. Man föds in i det. För det andra gäller det också när man blir en kristen. Ja, då gäller det i ännu högre grad. Det kan vara mycket smärtsamt när någon tvingas lämna sin nära gemenskap på grund av att hon eller han blivit en Jesu Kristi lärjunge, men i gengäld får hon eller han "en ny familj", Guds egen familj. Detta måste upptäckas, bejakas och få komma till reellt uttryck?

Jag försökte visa på problemet i Korint som ofta har feltolkats. Många historisk-kritiska forskare menar att problemet i Korint var  splittringen. Några håller sig till Apollos, några till Cefas och andra till Paulus. Men jag menar att det inte var det djupare problemet. Det djupare problemet var att de inte förstod hur de hörde samman. Det finns bara en Jesus Kristus och en kristen lever i och rör sig tillsammans med andra i honom. Jesus Kristus är inte delad och därför måste "det nya paradigmet" präglas av att "vårda det heliga", av att Han är i centrum. Alla verksamheter i varje kristen församling behöver präglas av att Jesus är i centrum. Jesus är själva utgångspunkten för våra liv och verksamheter, inte målet. Det behövs ingen strategi för att ta sig dit, men vi behöver räkna med Hans närvaro. Detta är nu vad Växjö stift inspirerar till, Värnamo församling önskar se och som alla vi gudstjänstfirare har att arbeta på. Det är en naturligtvis en enastående utmaning vi har framför oss. Vänner, celler ligger inte bakom oss. Vi lever i dem och vi arbetar på att förverkliga gemenskapen i och mellan dem.

3 kommentarer:

Anders T sa...

Tack för bra tankar! Vi var bara på fredagen men fick med oss mycket ändå. // Växjögänget

Anonym sa...

Tack f Håkan.
Den "första och förblivande cellkyrkan" torde vara Maria och Johannes vid Kristi Kors. Det är också vår gemenskap när vi kämpar Trons goda kamp för Kristus mot de nutida "diotrefiska strukturer" som inte bryr sig om Skriften, som förtalar, föraktar mission och försöker driva ut de som mottar Kristi sändebud (3 Joh 9f).
Thomas Andersson

Leif Ekstedt sa...

Det förefaller kunna vara vägen till ett "mer normalt" tänkande i våra trosfrågor.
Respekten för Bibeln och dess berättande och upplysande av vad kristendomen syftar till kan kanske innebära att vi som vill till himlen kommer ner på jorden.
Himlen kan vänta vi kommer ändå.