Kom nyss hem från onsdagsmässan. Som vanligt gott om folk på den och särskilt bra med sången eftersom vi sjöng härliga påskpsalmer, bland annat 740;-. ( Vet inte om jag har sjungit den förut).
När jag kommer hem har jag fått en broschyr från Johannelund teologiska högskola. De bjuder in till en prästfortbildning på temat Mission i Sverige - perspektiv på omvändelse. Det är knappt så jag tror det är sant. Men så tänker jag efter och påminner mig om att EFS faktiskt under ett antal år talat om att bilda nya församlingar. Och inte bara talat om det utan också gjort det. Och en del har genom Guds nåd blivit riktigt bra vad jag förstår, även om de inte är direkt högkyrkliga. Jag tror det handlar om ett 30-tal nya församlingar. Så det kanske inte är så konstigt att de nu ordnar en fortbildning på temat omvändelse. Omvändelse innebär att jag inte längre kan ha mig eller mitt i centrum utan får Herren Jesus i centrum och det är just vad som krävs för att det ska bli andlig växt.
Frimodig kyrka skrev en motion till senaste kyrkomötet om omvändelse, att kyrkostyrelsen skulle ges i uppdrag att tala om för oss från vad vi behöver omvända oss. Den gick inte igenom. Jag minns inte motiveringen.
Jag måste läsa hela inbjudan från Johannelund. Jo, det står att Sverige är ett missionsland. Det nya med ett sådant påstående är att en etablerad organisation tycks ta detta på allvar genom att anordna en utbildning på temat. Medverkande är Ingrid Lundström (Alfa), Niklas Piensoho (förest i Filadelfia, Stockholm), Staffan Stadell (präst i SvK) och Hans Stiglund (biskop). Dessutom medverkar Stefan Holmström (missionförest för EFS), Leif Nordenstam (direktor på min gamla skola Fjellstedtska) och Tomas Nygren (rektor på J-lund). Utbildningen äger rum 22-23 augusti.
Det är möjligt att Svenska kyrkans undermåliga utbildningar har haft det goda med sig att nya utbildningar växer fram som kan ta över. Det verkar nästan så. Förutom Johannelund finns också Församlingsfakulteten i Göteborg. Plötsligt har vi två goda prästutbildningar. De är som sagt inte direkt högkyrkliga, men kanske kan de som bestämmer se till att det högkyrkliga arvet tas tillvara? Det är knappast någon motsättning mellan hög- och lågkyrkliga, - om man inte vill betona det ena på det andras bekostnad. Är det för mycket att önska att det högkyrkliga arvet ska tas tillvara?
Nu slår jag av datorn för ikväll. Den för dagen tänkta bloggen får jag spara till i morgon. Då ska jag berätta om ett par intressanta böcker.
När jag kommer hem har jag fått en broschyr från Johannelund teologiska högskola. De bjuder in till en prästfortbildning på temat Mission i Sverige - perspektiv på omvändelse. Det är knappt så jag tror det är sant. Men så tänker jag efter och påminner mig om att EFS faktiskt under ett antal år talat om att bilda nya församlingar. Och inte bara talat om det utan också gjort det. Och en del har genom Guds nåd blivit riktigt bra vad jag förstår, även om de inte är direkt högkyrkliga. Jag tror det handlar om ett 30-tal nya församlingar. Så det kanske inte är så konstigt att de nu ordnar en fortbildning på temat omvändelse. Omvändelse innebär att jag inte längre kan ha mig eller mitt i centrum utan får Herren Jesus i centrum och det är just vad som krävs för att det ska bli andlig växt.
Frimodig kyrka skrev en motion till senaste kyrkomötet om omvändelse, att kyrkostyrelsen skulle ges i uppdrag att tala om för oss från vad vi behöver omvända oss. Den gick inte igenom. Jag minns inte motiveringen.
Jag måste läsa hela inbjudan från Johannelund. Jo, det står att Sverige är ett missionsland. Det nya med ett sådant påstående är att en etablerad organisation tycks ta detta på allvar genom att anordna en utbildning på temat. Medverkande är Ingrid Lundström (Alfa), Niklas Piensoho (förest i Filadelfia, Stockholm), Staffan Stadell (präst i SvK) och Hans Stiglund (biskop). Dessutom medverkar Stefan Holmström (missionförest för EFS), Leif Nordenstam (direktor på min gamla skola Fjellstedtska) och Tomas Nygren (rektor på J-lund). Utbildningen äger rum 22-23 augusti.
Det är möjligt att Svenska kyrkans undermåliga utbildningar har haft det goda med sig att nya utbildningar växer fram som kan ta över. Det verkar nästan så. Förutom Johannelund finns också Församlingsfakulteten i Göteborg. Plötsligt har vi två goda prästutbildningar. De är som sagt inte direkt högkyrkliga, men kanske kan de som bestämmer se till att det högkyrkliga arvet tas tillvara? Det är knappast någon motsättning mellan hög- och lågkyrkliga, - om man inte vill betona det ena på det andras bekostnad. Är det för mycket att önska att det högkyrkliga arvet ska tas tillvara?
Nu slår jag av datorn för ikväll. Den för dagen tänkta bloggen får jag spara till i morgon. Då ska jag berätta om ett par intressanta böcker.
4 kommentarer:
Vad är fördelen med det högkyrkliga? Visst att olika människor trivs i olika liturgiska traditioner. Men låg och högkyrkligheten har ju mkt gemensamt teologiskt, som du själv säger. Men det skulle vara intressant att höra vad som trumfar EFS församlingsbygge och fokus på Evangeliet och en omvändelse med Jesus som sin personliga frälsare, något som man arbetat med sedan väckelsens start på 1800-talet. Församlimgsplantering är på så vis inget nytt och jag tror att vi låg oxh högkyrkliga borde arbeta än mer med varandra så att den goda teologin får växa :-)
Vad är fördelen med det högkyrkliga? Visst att olika människor trivs i olika liturgiska traditioner. Men låg och högkyrkligheten har ju mkt gemensamt teologiskt, som du själv säger. Men det skulle vara intressant att höra vad som trumfar EFS församlingsbygge och fokus på Evangeliet och en omvändelse med Jesus som sin personliga frälsare, något som man arbetat med sedan väckelsens start på 1800-talet. Församlimgsplantering är på så vis inget nytt och jag tror att vi låg oxh högkyrkliga borde arbeta än mer med varandra så att den goda teologin får växa :-)
Jag är en högkyrklig präst som utbildats på Johannelund för några år sedan. Det finns goda anledningar till att stödja den prästutbildningen, undervisningen räknar självklart med Bibeln som rättesnöre och med Guds ingripande i historien. Samtidigt finns en akademisk stringens och en vilja att ta olika traditioner på allvar (inte bara hög- och lågkyrkliga sådana). Därför är det trist att se att Svenska Kyrkan nu, enligt senaste förslaget, i flera stift väljer att inte ta upp stiftskollekt till Johannelund. Snacka om att stiften biter den hand som föder dem (med dugliga, engagerade präster).
(För övrigt, Petter, har Högkyrkligheten, som ett arv av ungkyrkorörelsen, alltid planterat nya församlingar och gemenskaper, centrerade kring både ordet och bordet).
Vilket härligt samtal i all sin ringhet. Hög- och lågkyrkliga behöver både mötas och bilda nya församlingar. Det är min övertygelse och någonstans ska det börja.
Det jag tänker främst på när jag skriver högkyrkligt är den kyrkosyn som råder inom högkyrkligheten. Detta att vi bekänner oss till den odelade kyrkan och dess tradition. Det ger i sin tur vår syn på Bibeln, ämbetet, sakramenten men också på altarets betydelse och liturgin. Här finns mycket som skulle kunna berika lågkyrkligheten utan att den för den skull slutar att tro på Jesus.
Skicka en kommentar