fredag, december 28, 2012

Nu bär det iväg

Vad gör man när man har 30 minuter kvar till avresa? Sitter och väntar. Eller kanske skriver några rader på bloggen. Det har inte blivit så mycket bloggande på sistone. Kanske blir det bättre framöver.

Vi har packat och allt är klart men det dröjer ytterligare innan tåget går 10.12. Det är om 30 minuter. Vi bor så att vi har järnvägsstationen tvärs över gatan. Det är fantastiskt, inte minst når man ska till Stockholm. Jag kan faktiskt åka fram och tillbaka över dagen och ändå hinna med ett långt sammanträde. Men nu är det Kastrup som väntar. Jag tycker hela världen kan få veta att nu reser vi till Eilat över nyår. O, vad skönt det ska bli!

Den 9-11 januari ska vi i Frimodig kyrka planera vad som återstår av vår mandatperiod. Framför allt handlar det om vad vi tror är viktigt att lyfta fram till kyrkovalet 15 september. Kanske kan du hjälpa mig med det? Och sedan får det väl bli en och annan motion.

Nej, nu får vi snart stänga igen resväskan och traska iväg. Kanske kan det bli en nyårshälsning från Eilat!  Ha det så bra.

11 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Den Svenska Kyrkan gör praktik av sin uppfattning om att SvK står på egna ben och intet har att göra med den sekulära världe.

Men jag håller med om att det är praktiskt med valdagen som sammanfaller med Riksdagsvalet.

Snacka om självständighet!

De som delar ut valsedlarna får ju en bra koll på att de politiska vännerna passar på att välja partifärgen även för Kyrkan.

"Det kan säkert bli en bra präst av Dig om Du har den rätta tron på partiet".

Men väljarantalet kommer naturligtvis att bli högre än förra gången.

Tänk om kyrkobesökarna ökade lika mycket.

Anonym sa...

Hur länge det dröjer vet man ej, men nog inser fler och fler, att den partipolitiska inblandningen inte
-r rimlig. Till slut även Olle Burell!

Håkan Sunnliden sa...

I all hastighet skriver jag från Eilat att det var rakt på sak: Det är inte rimligt med partipolitisk inblandning. Eller med andra ord: det är orimligt. Och ändå? Vad göra?

Populisten sa...

Ja vad göra? Jo arbeta utanför det partipolitiska systemet! Här är Frimodig Kyrka ett ordentligt feltänk, eftersom det endast är ännu ett parti men med annat program än de andra. Vill man verka inom organisationen men inte partipolitiken så torde det bästa vara att satsa sitt krut på lokala, fristående, nomineringsgrupper byggda runt den gudstjänstfirande församlingen. Eller så struntar man i det hela och lägger sin tid på att utbreda Gus rike istället.

Håkan Sunnliden sa...

Det tror jag också är riktigt, men då kvarstår frågan. De flesta av oss lägger vår tid på att utbreda Guds rike. Hur tänker du? Är det verkligen motsägelsefullt att bilda nya gemenskaper samtidigt som man lever tillsammans med de andra genom att fira högmässa? Det finns dessutom ganska många fristående lokala grupper redan på församalings, stifts och riksnivå. Men de kommer inte vidare. Ddet är snarare där vi behöver ställa frågan.

Populisten sa...

Jag tror att man ska satsa allt på att bygga strukturer runt den gudstjänstfirande församlingen som gör att den kan hålla ihop och leva oavsett hur maktförhållandena ser ut på andra nivåer. Lokala nomineringsgrupper är en strategi, men man måste se upp så att de inte blir partier, men annat kanske också måste till. Hur kan cellerna kopplas till detta funderar jag? Sedan kan det naturligtvis bli en svår situation om man hamnar i konflikt med den politiska överheten, men det är därför man måste ha byggt en struktur som kan hålla även om den kastas ut ur kyrkans moderliga värme. Här finns mycket att lära av de inomkyrkliga väckelsernas sätt att arbeta.

Det där med att utbreda Guds rike var mest en tanke som slog mig angående den sannolikt totala meningslösheten av att delta i t.ex. Kyrkomötet. Den tid du lägger där kunde du istället lagt på annat. Detta ska inte uppfattas som kritik, men det tål att påminnas för oss alla att gör man en sak så är man samtidigt förhindrad att göra en annan just du och frågan är då om det man gör är det som egentligen bäst tjänar ens egna syften?

Håkan Sunnliden sa...

Skriver några rader fortfarande från frugans I-Pod och från Eilat. Vi har för övrigt haft några underbara dagar. Tack Populisten för din kommentar som går i samma riktning jag drömmer. Detta är definitivt en sak att återkomma till många gånger under många år tills det är förverkligat. Jag håller också med dig i din kommentar angående kyrkomötet och funderar på om jag ska stå till förfogande för en ny period. Just nu lutar jag åt det senare eftersom det faktiskt går att göra avtryck. Hur eländigt det än är går det fortfarande att sätta det och någon måste göra det.

Anonym sa...

Intressanta tankar som förs.

Håkan jag tror att du har mycket andlig erfarenhet att tillföra, utifrån din bakgrund - på gott och ont!

Vad säger Herren???
Att vara Frimodig Kyrka enl. NT ex Apg Det får konsekvenser att vara frimodig..

Vad förväntar Herren? Kan vi komma förbi "det stora budet" Jag tänker på 5 Mos 6:1-9 Att höra, följa, inte heller kan vi gå förbi familjens betydelse.

Hör det till FK:s DNA att man i ledningen tillsammans lyssnar in Guds tilltal här och nu? Eller är FK ett alternativ till politiska partier för oss som inte gillar läget i SvK?

Jag är inte teolog, men känner Gud som ordningens Gud. Den mänskliga kroppen är skapad/ byggd: cell> olika vävnader > olika organ >olika organsystem som styrs av huvudet.(förenklat)
Är inte Kristi Kropp inte bara lemmar varandra till tjänst, utan ner på cellnivå, för att ge liv,växa, transportera bort slaggprodukter. Det gäller även ner på mikronivå, DNA osv.

Familjen som minsta enhet i Kristi kropp.
Därför tror jag både det lilla sammanhanget från oikos till det stora sammanhanget ecclesian måste ha liv, men det går inte hoppa något steg. Är familjen "frisk" finns det utrymme för "De enastående" och kan i det lilla fungera diakonalt, evangelikalt osv mot de som aldrig skulle lära känna Jesus annars. AT

Anonym sa...

Utmärkt hänvisning till det stora budet och de avslutande orden om diakoni, vilket Jesus sammanförde att älska Gud och nästan hör samman, vilket han i bergspredikan klargör är samma sak. Med bilden av trädet, vars grenar har två bud. Detta är Svk ödesfråga hur den personliga tillägnan av världsförsoningen ger diakoni, stam, gren, frukt! Om de hålls åtskiljda finns inte bergspredikan och då heller inte kyrkan, utan som träd huggs det bort, för eller senare. / Magnus Olsson

Håkan Sunnliden sa...

Detta är viktiga frågor just nu:

1)Hör det till FK:s DNA att man i ledningen tillsammans lyssnar in Guds tilltal här och nu?
2) Eller är FK ett alternativ till politiska partier för oss som inte gillar läget i SvK?

Många som röstar på FK är säkerligen missnöjda med nuvarande förhållande. Det måste man helt enkelt vara. Men om vi söker Gud tillsammans är mer tveksamt. Inte så att vi inte ber, men i sak är det nog så att vi var för sig lever och verkar i våra församlingar. Och när vi kommer tillsammans har vi med oss detta och delar detta.

Jag vill inte påstå att FK har något eget mandat på vad Gud vill göra just nu, men tillsammans har FK helt klart ett bidrag som inte skäms för sig. Jag hoppas att FK får många fler röster i september än i förra valet.

Det jag absolut ska ta med mig till stifts-FK och riks-FK är det diakonala perspektivet. Jag tror ni har helt rätt där att utan det blir det inte mycket kvar. Diakonal handling betyder betydligt mer än ord kan göra.

Anonym sa...

Bra! Jesus är mycket tydlig på den punkten. Om bergspredikan reduceras till utanpålag, går det förlorat som förbinder saligprisningarna med frukten, förlorat, och när en utanpåtro som förklarad akt, i ett billigt evangelium sker så tillbedjan skiljs från det diakonala, har de som trettondagen visar på tappats. En sådan kyrka kan leva på inkomster men Guds Helige Ande horar inte med pengar, det gjorde Herodes som ville veta var barnet var fött men inte tillbedja det. Han ville komma som han är och förbli som han är. Guds evangelium var dolt för honom, som St Psulus säger idag på trettondagen. Varför? Herodes var förlorad i sig själv, sin makt. / Magnus Olsson