lördag, juli 27, 2013

Europakonferensen

Vi flyttade från ett ComHem-hus till ett annat. Som hos alla distributörer av TV-kanaler finns det alltid olika erbjudanden att välja mellan. Vi valde något som kallas för 8 favoriter. Det betyder att man fritt kan välja åtta kanaler utöver de som redan finns i huset. Det är också möjligt att byta kanaler varje månad. Vi har några specialkanaler som NRK1, Mezzo och Axess. Det var på det sättet vi valde Kanal 10, den kristna kanalen som sänder från Älmhult. Programmen på Kanal 10 håller inte alltid den höga kvalité som SVT och andra mer professionella kanaler kan göra. Men det är begripligt. Det som gör Kanal 10 intressant för mig är att jag är i branschen om uttrycket tillåts. På Kanal 10 möter jag ofta förkunnare och bibellärare jag känner personligen och att lyssna till dem kan vara berikande.

Så häromdagen zappade jag över till Kanal 10 och får se att de direktsänder Europakonferensen. Fantastiskt. Stundens predikant är ingen mindre än f Raniero Cantalamezza, påvens egen huspredikant. Den som vill lyssna till honom kan klicka här. Låt mig göra några reflektioner.

För det första måste det vara en historisk händelse att en Romersk-katolsk präst predikar, undervisar och profeterar på Europakonferensen. Och det är inte vilken präst som helst utan i den Romersk-katolska kyrkan en högt uppsatt officiell sådan. Det är inte anmärkningsvärt att det finns karismatiker inom den Romersk-katolska kyrkan. De flesta karismatiker finns just där. Men det är beaktansvärt att det slås broar mellan Livets Ord och den Romersk-katolska kyrkan. Och glädjande. Såväl Cantalamezza som Ulf Ekman var måna om att peka på den gemensamma tron på Herren Jesus Kristus. Och båda var måna om att påtala att den Helige Ande är ekumenisk.

För det andra kunde jag inte låta bli att reflektera över övriga kyrkor och samfund i Uppsala, inte minst Svenska kyrkan som har sitt högsäte där. Borde inte Cantalamezza ha predikat i Uppsala Domkyrka? Cantalamezza har tydligen en gång tidigare tagit emot den svenske ärkebiskopen i Rom då de gemensamt skrev under dokumentet om rättfärdiggörelsen. Det som enligt kyrkomötet numera ska räknas in bland våra bekännelseskrifter. Det hade kanske varit passande att återgälda detta dessa dagar? Och så tänkte jag på hur vi svenskar har behandlat Livets Ord under de gångna 30 åren. Hur ska vi nu hantera denna händelse? Uppsala Nya Tidning ondgjorde sig över Livets Ord i samband med att församlingen firade sitt 30-års jubileum och den som vill kan klicka här och läsa om hur det uppfattades. Är det dags att erbjuda Ulf Ekman en plats i Sveriges Kristna Råd? Eller måste det till något slag av offentlig försoning?

För det tredje berättade Ulf Ekman efter Cantalamezzaz föredrag att han hade ändrat sig genom årens lopp. Han har naturligtvis uppmanats tusen gånger att ta avstånd från den ena och den andra läran och hundratals gånger fått frågan om han har ändrat sig. Är det ett bra sätt att kommunicera med en broder? Cantalamezza talade två gånger och jag är osäker på om det var efter första eller andra gången Ekman berättade att han ändrat sig. Men han använde just de orden samtidigt som han menade det vara en självklarhet. Finns det någon som inte har ändrat sig under de senaste 30 åren?

För det fjärde. Redan när vi samlades på Bjärka-Säby och den ekumeniska kommuniteten, som du kan läsa om genom att klicka här för att samtala om Kyrkans ämbete, ryktades det om att Ulf Ekman var på väg till Rom. Var det en önskan eller ett illvilligt rykte som spreds? Jag är ganska övertygad om att Livets Ord är ointresserade av att ansluta sig till Rom, att gå från att vara ett samfund till att vara ett annat. Men de är väldigt intresserade av att ha gemenskap med alla dem som bekänner sig till Herren Jesus Kristus, förmodligen också med oss inom Svenska kyrkan. Här ligger nu utmaningen, inte så mycket hos Livets Ord, som hos övriga kyrkor och samfund. Hur kommer svenska kristenhet fortsättningsvis att relatera till Livets Ord? Det ska bli spännande att följa i synnerhet om det som nu sker är ett verk av den Helige Ande vilket jag tror.

Till sist; Marianne Kronbäck skrev den sista motionen till årets kyrkomöte. I den ber hon kyrkomötet uppdra till kyrkostyrelsen att utreda behovet av evangelister inom Svenska kyrkan. Du hittar motionen genom att klicka här. När framlidne biskopen Jan-Arvid Hellström fick veta att jag ville sluta min prästtjänst i Hjälmseryd 1994 undersökte han möjligheten att anställa mig som evangelist. Det visade sig inte vara möjligt utan han fick konstatera att detta var ett ärende för kyrkomötet. Jag glömmer aldrig hans omtanke så länge jag lever. Jag har tänkt på andra som till exempel Eva Spångberg, Sven Reichmann eller varför inte Hans Weichbrodt som evangelister betalade av Kyrkans Hus i Uppsala. Hur det hade sett ut om man redan från början gett erbjudandet till Ulf Ekman får vi aldrig veta.

4 kommentarer:

Marie sa...

Lite info: F.Raniero Cantalamessa ledde en retreat på berget 22-25/7 utifrån romarbrevets text om förnyelse av det kristna livet och Evangeliets kraft.
Noteras att F, Cantalamessa är franciskan och föreståndaren på berget, Peder Bergkvist är medlem i Franciskus Tredje Orden i Svenska kyrkan.

Anonym sa...

Svensk kristenhet är så splittrad att man som enkel lekman blir förvirrad. Å ena sidan har vi Svenska kyrkans sjunkande skepp med politiska agendor som överordnat Guds ord, samtidigt som det finns vissa mottrender som Oasrörelsen mfl. Pingströrelsen verkar splittrad och räddhågsen. Vissa vill i sin iver att lämna gamla påhittade syndakataloger bakom sig tillåta det mesta, eller i alla fall tala tyst om synden. Rörelsens koppling till ett parti kan även här ha påverkat. Andra står kvar i det gamla. Ja, alla frikyrkor verkar i stort sett genomgå samma utveckling som Svenska kyrkan, men ligger ett par tre årtionden efter. Livets ord verkar ha mognat i Sverige, men bjuder på sin 30-årskonferens in både sunda talare och högst osunda. Vad ska man tro om det? Ulf Ekman är plötsligt en vän av sann ekumenik, samtidigt som det finns konspirationsteoretiker som menar att det finns en dold agenda som bär mot Rom och villfarelser. Och vari består då dessa villfarelser som skulle vara värre än de som finns i Sverige? Och nånstans finns det väl kvar grupper som lät sig inspireras av torontotokerierna med ylande hoppande krypande människor. Olika strömningar och det är nästan omöjligt för en lekman att avgöra vad som är från Gud då alla riktningar hävdar att de är en del av vad Gud gör i tiden. Förvirrande tider för den som vill lära känna Jesus i en trygg miljö. Var finns de trogna kristna herdarna som kan bringa klarhet i detta kaos? Och hur lär jag mig att skilja på den gode herdens röst och ulvarna?

Peter T sa...

Evangelister i SvK?
Undrar hur kyrkostyrelsens motivering till avslag kommer att se ut?
Inget behov?
Strukturreformen är i sig evangeliserande så det kommer inte att behövas?

Håkan Sunnliden sa...

Jag ser fram emot behandlingen av motionen om än med samma inställning som Peter T. Hur motiverar kyrkomötet att det inte behövs evangelister? Knappast med att det är obibliskt. I skrivande stund vet jag inte i vilket utskott frågan ska behandlas men det blir knappas i mitt, kyrkorättsutskottet.