måndag, mars 17, 2014

Judar och kristna

Det har varit en god helg på mer än ett sätt. I går var biskop Jan-Olof här i Värnamo och celebrerade Högmässan. Alla präster och diakoner bistod honom så det var riktigt festligt. Efter kyrklunchen höll biskopen ett föredrag om lärjungaskap utifrån vårt koncept Till Tro.

I lördagskväll höll jag själv ett föredrag när föreningen Shalom, Värnamo hade sitt årsmöte. Jag hade själv fått välja ämne utifrån egna funderingar. Under åren har jag lyssnat till Israelvänner över hela vårt land och ofta handlar det om att judarna är Guds utvalda folk, landet tillhör Israel, ändens tid och så vidare och ofta ställs frågan; Måste judarna tro på Jesus för att bli frälsta? Ska vi missionera bland judarna? Räcker det med det förbund Gud ingått med Israel? Finns det två förbund? Det gamla och det nya? Kanske till och med två frälsningsvägar? Men aldrig tror jag att jag har hört någon ge klara svar på i och för sig riktiga frågor. Därför tänkte jag att jag skulle fördjupa mig i och undervisa om det nya förbundet - ur ett judiskt perspektiv. Vilket jag också gjorde.

Det här till saken att jag nu har börjat fördjupa mig i Romarbrevet eftersom jag ska gå igenom det vers för vers under de närmaste åren. Då visar det sig ganska snart att det som förr var självklart; nämligen att brevet handlar om rättfärdiggörelsen genom tron (allena), inte längre är så självklart. Men så har Romarbrevet lästs och tolkats under ungefär 500 år. Men nu är det annorlunda eftersom just kapitlen 9-11, dessa som handlar om Israels utkorelse i allt större utsträckning blivit brevets centrum. Jag är fascinerad av vad jag läser och kommer sannolikt att ansluta mig till forskare som Sanders, Dunn och Fitzmeyer med flera. Men redan i lördags  kunde jag hålla ett inledande studium,

I Jer 31:31ff talas om ett nytt förbund. Det ska för det första ingås med Israel och inga andra. För det andra är det här förbundet nytt så till vida att det gamla var defekt. Det kunde brytas eller rättare sagt inte uppfyllas, men det nya förbundet är annorlunda. Det är inte defekt utan ett verk av Gud själv. För det tredje var detta stundande förbund omtalat redan i 5 Mos 30:6 där det står att Gud ska omskära deras hjärtan! Profeterna Hesekiel och Jeremia bekräftar detta genom att tala om att Gud ska ta ut stenhjärtat och skriva in evangeliet i människornas hjärtan och så göra att de vandrar efter Herrens lag. För det fjärde ska Herren sluta ett nytt förbund i meningen slutföra eller fullborda det gamla. Här tycker jag vi behöver nyöversätta vers 33.

När Jesus kommer förmedlar han Guds rike (läs: det nya förbundet). Han var utsänd till de förlorade fåren av Israels hus för att förmedla det nya. Han förkunnar att vår rättfärdighet ska övergå de skriftlärdas, att han har kommit för att fullborda förbundet. Han gör det genom sin död, uppståndelse och himmelsfärd. När han bryter brödet och delar kalken säger han, fortfarande vänd mot Israels hus, detta är det nya förbundet.

För att inte trötta er läsare stannar jag här med att skriva att detta ska förkunnas för Israel enligt Jes 40. Om vi ska missionera? Nja, vi ska trösta Israel, säga att dess vedermöda är slut och berätta om vad Herren Jesus har gjort.

Paulus hade aldrig, skriver aldrig, någon annan förståelse av det nya förbundet. Det nya förbundet tillhör inte de kristna i första hand utan judarna! Att vi som kristna får vara med är nåd utöver nåd. Gemenskapen är "i Kristus", i honom som är judarnas Konung. Det nya förbundet är en eskatologisk gemenskap.

Det finns mycket mer att skriva i ämnet, men jag kan väl återkomma.

Inga kommentarer: