Det har blivit en del läst under de senaste veckorna. Jag har ju tid nu och är glad att orka sitta och läsa. Den bok jag nu ska nämna fick jag av goda vännerna Sven-Erik och Margareta E som hade godheten att hälsa på. Boken heter The Kingdom, Power & Glory med underrubriken The Overcomers Handbook. Den är skriven av makarna Chuck och Nancy Missler. Det är en bok nästan 400 sidor men jag har läst den och funnit den intressant. Jag kan avslöja att jag själv knappast hade köpt den dels för att de båda var helt okända för mig och dels för att den återfinns i en mycket reformert tradition, vilket inte är min tradition. Men det går att lära sig av alla. Om du vill hittar du deras hemsida genom att klicka här.
Författarna beskriver hur jag som kristen lär mig övervinna djävulen, världen och mitt eget kött, ett ämne som borde intressera varje kristen. Det kan för en lutheran vara en frestelse att avvisa sådana anspråk men det tycker jag är dumt. Det större problemet tycker jag är att makarna Missler utgår från tanken om Tusenårsriket som en självklarhet. Som skäl för helgelsen anges att vi efter det så kallade uppryckandet ska regera med Kristus i tusen år. Tanken är långt ifrån självklar biblisk och inte alls allmänkyrklig. Hur det än är med den saken är det många gånger givande att ta del av deras undervisning om helgelsen.
En annan komplikation är den för fler svenskar kända användningen av mönstret ande, själ och kropp. Här sägs inte att människan är ande, har en själ och bor i en kropp, men de tre delarna är ändå tydliga var för sig. Kanske var det ungefär så här det tidigare undervisades på Livets Ord? I en mer allmänkyrklig miljö skulle man inte tala om människan på det sättet eftersom hon är ande, själ och kropp i förening. Jag talar gärna om andliga, själsliga och kroppsliga relationer och är inte alldeles bortkommen i Bibelns föreställningsväg. Därför kan jag oftast förstå hur Misslers menar och tolka dem till det bästa. Jag tycker uppriktigt att det var intressant att läsa dem och en hel del sammanfaller också med allmänkyrklig tradition.
Det är tråkigt att undervisningen om helgelsen är så reducerad i vår egen svenska tradition. Det skulle behövas mer av den varan i våra svenskkyrkliga sammanhang. Vandringen i och med Kristus innehåller då mycket mer än syndabekännelse och avlösning.
Författarna beskriver hur jag som kristen lär mig övervinna djävulen, världen och mitt eget kött, ett ämne som borde intressera varje kristen. Det kan för en lutheran vara en frestelse att avvisa sådana anspråk men det tycker jag är dumt. Det större problemet tycker jag är att makarna Missler utgår från tanken om Tusenårsriket som en självklarhet. Som skäl för helgelsen anges att vi efter det så kallade uppryckandet ska regera med Kristus i tusen år. Tanken är långt ifrån självklar biblisk och inte alls allmänkyrklig. Hur det än är med den saken är det många gånger givande att ta del av deras undervisning om helgelsen.
En annan komplikation är den för fler svenskar kända användningen av mönstret ande, själ och kropp. Här sägs inte att människan är ande, har en själ och bor i en kropp, men de tre delarna är ändå tydliga var för sig. Kanske var det ungefär så här det tidigare undervisades på Livets Ord? I en mer allmänkyrklig miljö skulle man inte tala om människan på det sättet eftersom hon är ande, själ och kropp i förening. Jag talar gärna om andliga, själsliga och kroppsliga relationer och är inte alldeles bortkommen i Bibelns föreställningsväg. Därför kan jag oftast förstå hur Misslers menar och tolka dem till det bästa. Jag tycker uppriktigt att det var intressant att läsa dem och en hel del sammanfaller också med allmänkyrklig tradition.
Det är tråkigt att undervisningen om helgelsen är så reducerad i vår egen svenska tradition. Det skulle behövas mer av den varan i våra svenskkyrkliga sammanhang. Vandringen i och med Kristus innehåller då mycket mer än syndabekännelse och avlösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar