fredag, oktober 03, 2014

Att göra lärjungar, del 1

Mike Breens böcker är mycket läsvärda. Eftersom jag funderar mycket på hur Gud bygger sin församling och än mer på hur jag kan bidra, är det riktigt spännande att läsa hans böcker. Vad jag förstår är detta "att göra lärjungar" överordnat annat. Den första boken efter eller vid sidan om bibelgenomgången heter Building a Discipling Culture - how to release a missional movement by discipling people like Jesus did, stryker under och visar det. M Breen kan skriva att "if you make disciples you will get a Church - but if you start a Church you won´t neccesary get disciples". Tänkvärt.

Breen tänket sig att jag handplockar 4-10 personer som jag tror vill ta lärjungaskapet på allvar. Vi träffas ett par timmar åtminstone varannan vecka och utgår från två frågor:

1. Vad har Gud sagt till dig sedan förra gången?
2. Vad tänker du göra åt det?

Det här förutsätter naturligtvis att jag tror mig kunna höra Guds röst, något vi inom vår svensk-kyrkliga tradition behöver lära ut bättre. Sedan hjälps gruppen helt enkelt åt i det fortsatta samtalet. Det finns ett grundmönster för hur vi ska besvara fråga två. Inom vår tradition kallas det den dagliga omvändelsen det vill säga omvändelse och tro. Men Breen är mycket konkret och förklarar omvändelsen med hjälp av sex ord, omvändelsens sex beståndsdelar.  De är i tur och ordning - insikt, reflektion, samtal,  planering, beräkning och handling. Svårare än så är inte handlingsprogrammet.

Men för att åstadkomma en kultur behövs ett gemensamt språk, övning och trossteg. Jag känner väl igen helhetstänket med en genomtänkt infrastruktur,  bra material och goda ledare på alla nivåer från åren med Cellkyrkan. Och jag tror principerna är bibliska och går igen i praktiskt taget alla så kallade förnyelserörelser. Med andra ord; vi vet ganska väl hur Gud har tänkt sig det hela.

För att förmedla de grundläggande och avgörande lärdomarna,  språket skapar som bekant kultur, använder sig Breen av figurer, i boken åtta stycken. Var och en av dessa står som symboler för mönster vi kan lära. Till exempel står triangeln för relationen till Gud, de mina och andra. (Det är dessa tre relationer som gett namnet åt arbetssättet och rörelsen 3D). Det är enkelt att komma ihåg och samtalet kan sedan kretsa kring hur vi stärker relationen till Gud. När Ordet träffar mig tillämpar jag den dagliga omvändelsen enligt ovan.

Kanske invänder någon att det hela verkar mekaniskt, men så behöver det inte alls vara.  Min erfarenhet säger att Gud i all kärlek och med stort tålamod verkar så här. Visst går det att överdriva eller hantera mönstren fel. Och visst är vi bara svaga människor, men böckerna jag läst visar att Breen förstår detta. Min fråga är närmast; Var finns de som vill ta sitt lärjungaskap på allvar?  Är det möjligt att arbeta på detta sätt inom Svenska kyrkan? Jag tror det, men hur? Det får vi återkomma till.

5 kommentarer:

Populisten sa...

När jag läser detta tycker jag mig se tydliga paralleller till gammaldags lutherskt kallelsetänkande. Tanken kläs i helt andra ord men är ändå samma: vad vill Gud med mitt liv, hur realiserar jag det?

Anonym sa...

Breen:s fråga mötte oss genomgående i grupperna i David Watsons församling iYork i mitten på 70-talet, även i barnens sharinggrupp med femåringarna. Frågorna genomsyrsyrar YWAM:s arbete.
Trots det så finns det mänskliga kvar och det kan gå snett.
Men blir det så mycket bättre med vår demokratiskt styrda organisation?. Frågar kyrkorådet, kyrkomötet osv så mycket efter att "höra Guds röst"? Vad är viktigast i livet, vad håller inför evigheten?
Vi får väl se på frukten!
AT

Håkan Sunnliden sa...

Vad härligt att ni känner igen det! Vi har alltså inte att göra med något nytt under solen, - annat än att vi möjligen återupptäcker. Eftersom ingen av oss vill utveckla sekter är det då bara att sätta in det i vår tradition.

Anonym sa...

Var finns det någon mera som vill börja igen? Skulle så gärna vilja vara med i ett sammanhang som söker leva som kristen i vardagen ...At

Anonym sa...

YWAM hade en intressant följdfråga till när det gått snett, eller var motigt: ,
"Vad vill Gud lära oss med detta" at