torsdag, januari 01, 2015

2014-2015

Det har blivit kväll den första dagen på år 2015. På förmiddagen hade jag glädjen att få fira högmässan i Värnamo kyrka. Där fick jag möta Herren Jesus i ord och sakrament. En god början på det nya året.

Vad minns jag mest, helst eller bäst av året som gick? Det är klart att jag kommer att minnas olyckan den 15 maj, men det finns något annat jag hellre minns. Året 2014 var året Hammarby gick upp i Allsvenskan!  Där har vi två oförglömliga minnen!

Olyckan har också haft det med sig att jag fick ett sabbatsår. Jag har kunnat be, tänka, läsa, samtala med vänner och till och med oväntat fått återuppliva gemenskapen med gamla vänner, vänner sedan 30-40 år tillbaka i tiden. Gud har verkligen varit god emot mig. Allt detta har skett i ett lugnt och värdigt tempo, såsom det anstår en man i min ålder. Som om det inte räckte har jag inte förverkat några semesterdagar detta år. Och med tanke på att jag sedan tidigare hade sparat ett 20-tal och på att det snart är dags för 35 nya dagar kan ni räkna ut vilket underbart år jag har framför mig.

Eftersom det har varit och fortfarande är så många helgdagar har det inte blivit så mycket teologi. Jag läser en kommentar Romans av Joseph A. Fitzmeyer, närmast en klassiker eller blivande sådan. Den ingår i förberedelserna för kommande Bibelförklaringar. Till detta kommer att jag själv skriver en populärvetenskaplig kommentar till Romarbrevet. Men det blir inte så mycket skrivet nu när jag bara kan använda en hand. Jag vet inte heller när jag kan återuppta förklaringarna i Värnamo kyrka.  Det lär väl dröja åtminstone fram till våren.

Det blir med andra ord endast lättare läsning. Nu läser jag Visenterna av Ulf Lundell. Han hör inte till de stora författarna tror jag mig kunna påstå,  men jag har läst honom genom åren. Han är några år äldre än jag. Kommer från Södermalm och har valt att i ett antal romaner skildra vår samtid. Hans sätt att skriva är ovanligt.  Han verkar skriva i trance, direkt från den spontana tanken. Ibland blir det lysande. Andra gånger inte alls, men onekligen får jag en bild, en tolkning av samtiden hur eländig den än kan tyckas vara. Jag såg för övrigt att han nu har börjat blogga och eftersom jag tänker läsa också den en tid framöver så länkar jag till den i min högerspalt.

När jag ändå håller på vill jag också länka till Tommy Dahlman. Han var en gång pastor här i Värnamo,  men vad jag vet verkar han nu fristående. Jag har träffat honom vid några tillfällen och han är också en sådan där som talar frispråk. När jag läste hans blogg i tidningen Världen idag förstod jag det som att det finns konkurrens mellan tidningen Dagen och Världen idag. Inget konstigt med det i och för sig, men eftersom Dahlman vill hålla sig vän med båda väljer han att hoppa av Världen idag  och istället skriver han nu en egen blogg. Jag ser också att han beskriver de evangelikala som vore de delade i två läger, en karismatisk del och en mer bokstavstroende, om förenklingen tillåts. Det intresserar mig så jag läser också honom framöver.

Inga kommentarer: