Natten till söndag, klockan 03.30, fightas Alexander "The Mauler" Gustafsson mot Anthony Johnson. Det handlar om MMA, en kampsport som håller på att bli riktigt stor. Vill du läsa mer om Alexander kan du gå till hans hemsida genom att klicka här. Men den här bloggen handlar ytterst om min gode vän, den nu framlidne ungkarlen och metodistpastorn Wiggo Carlsson. Han var nämligen "The Maulers" andlige rådgivare. Låt mig innan du läser intervjun med "The Mauler", klippt från Expressen 3 februari 2013, få berätta två minnen från Wiggo. Jag minns inte när vi träffades första gången men han var med mig på en av mina resor till Israel. Wiggo var en man med stort hjärta och full av humor. Redan efter någon eller några dagar sa Wiggo till mig: "Håkan, det här är ett fantastiskt land. Jag känner mig så välkommen. De har mina initialer på var och varannan dörr!"
Vid ett annat tillfälle, jag tror jag var och predikade i Arboga, fråga jag Wiggo hur han såg på det faktum att många mindre församlingar gick samman och bildade nya församlingar, något som många av oss präster och pastorer var frågande inför. Wiggo sa: "Äsch, om man tar två sjuklingar och lägger dem i samma säng blir de väl inte friskare för det." Wiggo var slagfärdig, men framför allt en underbar Herrens tjänare. Här kommer ett klipp från intervjun med "The Mauler".
Pastorns bortgång tog honom hårt
Kompisen Per-Erik Eriksson är med under hela intervjun. Det finns en anledning till det. Vi lämnar Sörby Herrgård och kaffeälskaren "Perra" guidar oss till Santa Maria-kyrkan i Köping. Stämningen blir plötsligt mer allvarsam. Vi kliver ut på kyrkogården. Vid en av gravarna sjunker Alexander Gustafsson ner på huk.
- Senast jag var här var på begravningen...
Det var den 19 oktober i fjol. Han och "Perra" bar kistan. Tillsammans tog de farväl av sin vän.
Pastorn Wiggo Carlsson hann aldrig fylla 80 år.
Mitt i en bön sa hjärtat ifrån.
- En missbrukare skulle sova över på hans soffa. Innan de somnade gick han ner på knä för att be för mannen. Men han hann bara säga tre-fyra ord, säger "Perra".
- Han bad in i det sista...
De träffades för drygt tio år sen, genom mormor Seija, när Alex bestämde sig för att en dag följa med henne på en kristen verksamhet. Efter det växte sig deras relation stark.
- Han var som en andlig mentor för mig. Många idrottare använder sig av psykologer för att hantera press, men för mig var han där och han gav mig råd kring det mesta. Jag fick ett lugn av honom.
Wiggo tog hand om folk som hade det svårt i samhället.
Hans dörr stod öppen för alla.
Men pastorn brann extra mycket för ungdomarna. Han var ledare för gruppen "Ung tro" och i ett Köping där tristessen ledde in tonåringar på fel väg försökte han hjälpa dem att hitta rätt.
Alex och "Perra" berättar en historia från Göteborg. Wiggo tog sig ut på en av nattklubbarna längs Avenyn. Med prästkrage och ett glas vatten slog han sig ner vid ett bord.
Ungdomarna blev förbryllade.
- Ni kommer inte till mig, så jag får komma till er, ska Wiggo ha sagt.
Ber för de som har problem
Vi åker vidare till Tunasalskyrkan. Det var här Wiggo var aktiv under sina sista år.
Framme vid altaret hänger ett träkors.
- Vi har haft inbrott. De snodde korset som vi hade, det var i silver med en rubin på, säger "Perra", som nu har tagit över Wiggos roll i "Ung tro".
- Det finns ingen tjuv-heder längre.
Solen lyser vackert in i kyrkan. Alex sätter sig i en av bänkarna.
- Jag har en tro och det ger mig en trygghet och en balans i livet. Man håller sig på jorden, man flaxar inte i väg någonstans, säger han.
- Det är lätt att göra det när det är mycket uppmärksamhet, fans, media och tävlingar. Men håller man fast vid tron så behåller man ödmjukheten och klarar av att bara vara sig själv.
Hur ofta ber du?
- När jag känner för att göra det. Det kan vara vad som helst. Jag ber för andra, jag kan be för folk som har problem eller någonting. Det kostar inte mycket att kasta en bön till någon, det är så enkelt.
- Man ska tacka för det man har i dag, det finns folk som har det så mycket värre som man lätt glömmer bort. Det finns folk som har problem på riktigt.
Du fick se mycket sånt kring Wiggo?
- Verkligen. Allting var så enkelt, i hans ögon. Ingenting var omöjligt. Det fanns ett svar på allt. Man ska inte göra saker större än vad det egentligen är.
Finns det någon krock mellan att vara troende och att hålla på med kampsport?
- Verkligen inte. Tron för mig är jag, det är den jag är. Kampsport är inte den jag är, det är någonting jag håller på med. Det är mitt yrke.
Vid ett annat tillfälle, jag tror jag var och predikade i Arboga, fråga jag Wiggo hur han såg på det faktum att många mindre församlingar gick samman och bildade nya församlingar, något som många av oss präster och pastorer var frågande inför. Wiggo sa: "Äsch, om man tar två sjuklingar och lägger dem i samma säng blir de väl inte friskare för det." Wiggo var slagfärdig, men framför allt en underbar Herrens tjänare. Här kommer ett klipp från intervjun med "The Mauler".
Pastorns bortgång tog honom hårt
Kompisen Per-Erik Eriksson är med under hela intervjun. Det finns en anledning till det. Vi lämnar Sörby Herrgård och kaffeälskaren "Perra" guidar oss till Santa Maria-kyrkan i Köping. Stämningen blir plötsligt mer allvarsam. Vi kliver ut på kyrkogården. Vid en av gravarna sjunker Alexander Gustafsson ner på huk.
- Senast jag var här var på begravningen...
Det var den 19 oktober i fjol. Han och "Perra" bar kistan. Tillsammans tog de farväl av sin vän.
Pastorn Wiggo Carlsson hann aldrig fylla 80 år.
Mitt i en bön sa hjärtat ifrån.
- En missbrukare skulle sova över på hans soffa. Innan de somnade gick han ner på knä för att be för mannen. Men han hann bara säga tre-fyra ord, säger "Perra".
- Han bad in i det sista...
De träffades för drygt tio år sen, genom mormor Seija, när Alex bestämde sig för att en dag följa med henne på en kristen verksamhet. Efter det växte sig deras relation stark.
- Han var som en andlig mentor för mig. Många idrottare använder sig av psykologer för att hantera press, men för mig var han där och han gav mig råd kring det mesta. Jag fick ett lugn av honom.
Wiggo tog hand om folk som hade det svårt i samhället.
Hans dörr stod öppen för alla.
Men pastorn brann extra mycket för ungdomarna. Han var ledare för gruppen "Ung tro" och i ett Köping där tristessen ledde in tonåringar på fel väg försökte han hjälpa dem att hitta rätt.
Alex och "Perra" berättar en historia från Göteborg. Wiggo tog sig ut på en av nattklubbarna längs Avenyn. Med prästkrage och ett glas vatten slog han sig ner vid ett bord.
Ungdomarna blev förbryllade.
- Ni kommer inte till mig, så jag får komma till er, ska Wiggo ha sagt.
Ber för de som har problem
Vi åker vidare till Tunasalskyrkan. Det var här Wiggo var aktiv under sina sista år.
Framme vid altaret hänger ett träkors.
- Vi har haft inbrott. De snodde korset som vi hade, det var i silver med en rubin på, säger "Perra", som nu har tagit över Wiggos roll i "Ung tro".
- Det finns ingen tjuv-heder längre.
Solen lyser vackert in i kyrkan. Alex sätter sig i en av bänkarna.
- Jag har en tro och det ger mig en trygghet och en balans i livet. Man håller sig på jorden, man flaxar inte i väg någonstans, säger han.
- Det är lätt att göra det när det är mycket uppmärksamhet, fans, media och tävlingar. Men håller man fast vid tron så behåller man ödmjukheten och klarar av att bara vara sig själv.
Hur ofta ber du?
- När jag känner för att göra det. Det kan vara vad som helst. Jag ber för andra, jag kan be för folk som har problem eller någonting. Det kostar inte mycket att kasta en bön till någon, det är så enkelt.
- Man ska tacka för det man har i dag, det finns folk som har det så mycket värre som man lätt glömmer bort. Det finns folk som har problem på riktigt.
Du fick se mycket sånt kring Wiggo?
- Verkligen. Allting var så enkelt, i hans ögon. Ingenting var omöjligt. Det fanns ett svar på allt. Man ska inte göra saker större än vad det egentligen är.
Finns det någon krock mellan att vara troende och att hålla på med kampsport?
- Verkligen inte. Tron för mig är jag, det är den jag är. Kampsport är inte den jag är, det är någonting jag håller på med. Det är mitt yrke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar