Det grekiska ordet koinonia växer i betydelse. Det visar sig att koinonian främst består av människor som har blivit döpta i den Helige Ande. Nu kan det uppfattas som ett kontroversiellt påstående varför det ska förklaras något. När Paulus skriver 1 Kor skriver han till de "fullmogna", i Bibel 2000 till "de andligt fullvuxna", 2:6. På grekiska heter det telos vilket syftar på dem som har nått målet, det vill säga på dem som har lemmats in i Kristi kropp. Eller som vi säger; på dem kristna till skillnad mot dem som fortfarande strävar, det vill säga på dem som kallas lärjungar.
Längre in i brevet skriver Paulus: "I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss", 12:13.
När Paulus adresserar de andligt fullmogna adresserar han dem som tagits upp i det nya fullbordade förbund som Gud själv lagt som grund för dem som älskar Honom. Jag är fullt medveten om storheten i dessa ord och tack och lov är det inte jag som hävdar dessa. Inte heller behöver jag försvara aposteln Paulus. För egen del har jag haft det svårt med uttrycket döpt i den Helige Ande ända tills jag insåg att det är ett samlingsbegrepp på det verk Gud utför i människan. Dopet i den Helige Ande innehåller utkorelsen, kallelsen, Guds rättfärdighet och försoning, den nya födelsen och helgelsen. Det finns många nytestamentliga metaforer för detta Guds handlande. Mitt tidigare feltänk bestod däri att jag förväxlade dopet i den Helige Ande med andeuppfyllelsen och tungomålstalande. De kan förvisso sammanfalla men i grund är det senare ett resultat av det förra. Kanske var jag för påverkad av den undervisning som kallas the second blessing där Guds godhet kommer till oss i två omgångar. Någon annan undervisning har jag under alla mina år inte hört. Ja, förutom den rent sakramentala som knyter allt till dopet på ett sådant sätt att det för människan inte förpliktar till någonting. Men den stora upptäckten är att vi genom Guds försorg kan gå från att vara lärjungar till att bli döpta för att "höra till en kropp". Människan kan söka Gud men endast Gud kan placera oss i Kristus, göra oss till kristna.
Med åren, särskilt senaste året efter olyckan, har det också blivit tydligare att Paulus tal om
kroppen är konkret. Faktum är att han använde metaforen om kropp just för att vara konkret. Kroppen består av ett antal fysiska människor. Detta faktum har svårligen fördunklats genom den nuförtiden olyckliga doppraxis Svenska kyrkan utövar. Gud vill att alla ska bli frälsta, förkunnar vi, och glömmer fortsättningen: och komma till insikt om sanningen, det vill säga lära känna Jesus. När vi förenas med Gud, genom Jesus Kristus, i den Helige Ande, förenas vi också med dem som gått före. Särskilt borde det vara så att vi förenas med dem som nu har blivit våra bröder och systrar.
I Fitzmeyers kommentar till Romarbrevet stället han samman fyra kännetecken på en människa som har Guds Ande. Det är i kommentaren till Rom 8:5-8. De som drivs av Anden
1) tänker på och vill det som hör Anden till, v 5
2) erfar liv och frid, v 6
3) har rätt attityd, det vill säga är inte fientliga mot Gud, v 7a
4) underordnar sig Guds lag, v 7b
Detta är resultatet av Guds verk och det är underbart att känna igen sig i dessa kännetecken även om det finns fler. Men utgångspunkten att vi lever i koinonia syns mig vara lika stort och sant. Jag vill tro att detta år är det år vi ska ta ytterligare steg i förverkligandet av en sann koinonia.
Längre in i brevet skriver Paulus: "I en Ande har vi alla blivit döpta för att höra till en kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samme Ande utgjuten över oss", 12:13.
När Paulus adresserar de andligt fullmogna adresserar han dem som tagits upp i det nya fullbordade förbund som Gud själv lagt som grund för dem som älskar Honom. Jag är fullt medveten om storheten i dessa ord och tack och lov är det inte jag som hävdar dessa. Inte heller behöver jag försvara aposteln Paulus. För egen del har jag haft det svårt med uttrycket döpt i den Helige Ande ända tills jag insåg att det är ett samlingsbegrepp på det verk Gud utför i människan. Dopet i den Helige Ande innehåller utkorelsen, kallelsen, Guds rättfärdighet och försoning, den nya födelsen och helgelsen. Det finns många nytestamentliga metaforer för detta Guds handlande. Mitt tidigare feltänk bestod däri att jag förväxlade dopet i den Helige Ande med andeuppfyllelsen och tungomålstalande. De kan förvisso sammanfalla men i grund är det senare ett resultat av det förra. Kanske var jag för påverkad av den undervisning som kallas the second blessing där Guds godhet kommer till oss i två omgångar. Någon annan undervisning har jag under alla mina år inte hört. Ja, förutom den rent sakramentala som knyter allt till dopet på ett sådant sätt att det för människan inte förpliktar till någonting. Men den stora upptäckten är att vi genom Guds försorg kan gå från att vara lärjungar till att bli döpta för att "höra till en kropp". Människan kan söka Gud men endast Gud kan placera oss i Kristus, göra oss till kristna.
Med åren, särskilt senaste året efter olyckan, har det också blivit tydligare att Paulus tal om
kroppen är konkret. Faktum är att han använde metaforen om kropp just för att vara konkret. Kroppen består av ett antal fysiska människor. Detta faktum har svårligen fördunklats genom den nuförtiden olyckliga doppraxis Svenska kyrkan utövar. Gud vill att alla ska bli frälsta, förkunnar vi, och glömmer fortsättningen: och komma till insikt om sanningen, det vill säga lära känna Jesus. När vi förenas med Gud, genom Jesus Kristus, i den Helige Ande, förenas vi också med dem som gått före. Särskilt borde det vara så att vi förenas med dem som nu har blivit våra bröder och systrar.
I Fitzmeyers kommentar till Romarbrevet stället han samman fyra kännetecken på en människa som har Guds Ande. Det är i kommentaren till Rom 8:5-8. De som drivs av Anden
1) tänker på och vill det som hör Anden till, v 5
2) erfar liv och frid, v 6
3) har rätt attityd, det vill säga är inte fientliga mot Gud, v 7a
4) underordnar sig Guds lag, v 7b
Detta är resultatet av Guds verk och det är underbart att känna igen sig i dessa kännetecken även om det finns fler. Men utgångspunkten att vi lever i koinonia syns mig vara lika stort och sant. Jag vill tro att detta år är det år vi ska ta ytterligare steg i förverkligandet av en sann koinonia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar