lördag, februari 28, 2015

Vad då församling?

Det är ganska roligt att med stigande ålder få ett allt längre perspektiv på hur Svenska kyrkan har utvecklats.  Jag har aktivt och engagerat kunna följa detta under 40 år. Kort tid i ett kyrkligt perspektiv, men långt ur ett mänskligt. Det är nu många år sedan det stod klart att Svenska kyrkan intagit en synnerligen defensiv hållning till församlingsutveckling. Ärligt talat tror jag inte längre det finns något intresse hos ledningen på alla nivåer att utveckla församlingslivet. Det finns inga sådana tecken.

När jag valdes in i kyrkomötet 2009 minns jag att vi i gruppen menade att vi måste diskutera igenom själva begreppet församling eftersom det användes på många olika sätt, så många att ledamöterna pratade förbi varandra och inte visste vad de pratade om. Vi skrev några motioner som i vanlig ordning nonchalerades. Så beslutades om strukturutredningen och nu är begreppet så förvirrat att det helt mist sin betydelse. Jag är inte ensam om denna insikt. Jag nämnde i förra bloggen om insändaren i senaste numret av Kyrkans Tidning.

I god kyrklig ordning utgår biskop Carl-Axel och kollegan Berth Löndahl från att församling är de som samlas till gudstjänst. Och det är riktigt, men inte vad ledningen menar när de på
sina sammanträden talar om församlingen. För att inte tala om Kyrkoordningen som efter beslutet om strukturförändringen helt omdefinierat begreppet. Det har, för att citera insändaren, "förlorat sin betydelse". En följd av detta är att alla berörda är förlorare. Församlingsråden "saknar annan beslutsrätt än den som ges på delegation. Och delegation har inte getts. Det absoluta flertalet förtroendevalda har således egentligen ingen uppgift, de beslutar i praktiken om i stort sett ingenting. De ska samtala om visserligen angelägna ting men utan mandat att besluta."

En annan förlorare är de anställda eftersom funktion blir viktigare än person. I de nya storpastoraten är det viktigt att det finns församlingsherdar, arbetsledare och att "arbetarna" är lojala, men som personer är de tämligen utbytbara och flyttbara. Systemet är överordnat. Det säger sig självt att detta inte befrämjar församlingsutveckling. Jag tror för min del att de anställda ganska snabbt genomskådar situationen och tvingar sig själva till anpassning. De som inte har för avsikt att bygga församling och de som lyckas med lojaliteten kan se framtiden an. De som vill leva som kristna i gemenskap måste nog hitta sina egna lösningar.

Tro nu inte att jag är negativ. Tvärtom. Kristi kyrka har alltid varit, är och kommer fortsättningsvis att vara de maktlösas kyrka. De maktlösa blir alltmer beroende av Jesus Kristus, en god teologi och den Helige Andes ledning. Tro inte jag är ledsen för det.

2 kommentarer:

Astrid sa...

...och vem är vinnare?
Församlingsborna som ännu inta nåtts av evangeliet om Kristus? Knappast! At

Anonym sa...

läste i dag en intressant artikel"When Sin Works" av Chris Niel i Christianety Today. Inte minst avslutande delen i artikeln!AT