Nu är jag upptagen med andlig ekumenik. Men innan jag läser och berättar närmare om den ska jag berätta om f Mattas bok Enhet ger liv. F Matta (1919-2006) lämnade allt och begav sig ut i öknen. Jag ska inte presentera honom mer än att Peter Halldorf berättade om honom i en föreläsning i S:t Johannes kyrka, Värnamo veckan innan Stilla Veckan. Då köpte jag det lilla häftet Enhet ger liv. I korthet handlar häftet om andlig ekumenik, något jag vill återkomma till senare.
I det lilla häftet driver f Matta tesen att "bokstaven dödar, men Anden gör levande". Tillämpat på ekumeniken blir denna tes oerhört utmanande. F Matta hävdar bland annat att lärosamtalen dödar om inte Anden är verksam. Kanske inte så märkligt för kära läsare, men oerhört plågsamt om vi betänker att det oftast är just genom lärosamtal som det ekumeniska samtalet bedrivs. Det handlar sällan, vågar jag påstå som ändå är i branschen, om att respektive tradition är beredd att ge upp egna ståndpunkter för att tillmötesgå motståndaren. Du tänker förmodligen att man ska vara trygg i den egna ståndpunkten men då måste jag meddela att f Matta inte nöjer sig med det. Han exemplifierar med hjälp av Skriften.
Jesus frågade sina lärjungar: vem säger ni att jag är? Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son. Jesus bekräftar då detta och stryker under att detta är en gudomlig insikt. Detta är Gud Faderns egen definition av Jesus. Det kanske skulle stannat med denna insikt, men icke. Människan kan inte nöja sig med "den rätta läran". Strax efter Simon Petrus bekännelse börjar han lägga till "människotankar", försöker hindra Jesus att gå till Jerusalem. Något senare diskuterar lärjungarna vem som kan tänkas vara störst i himmelriket. Det är inte tillräckligt med andra ord att Gud själv ger oss en uppenbarelse av vem Han Är. Vi måste lägga till, dra ifrån eller diskutera vidare.
F Matta talar genomgående om en hjärtats ekumenik. Det är inte möjligt att uppnå enhet genom att de olika traditionerna börjar diskutera läran med varandra. Bokstaven dödar Anden. De kristna hittar varandra genom kärleken till Gud och till varandra, hjärtats ekumenik eller den andliga ekumeniken. Där, och ingen annanstans, hittar vi enheten i Kristus.
I kväll har jag varit på vår ekumeniska cell. Här var tre präster, två par från Pingströrelsen och en kvinna från Alliansmissionen, sammanlagt tio personer. Vi träffas varje tisdag året runt sedan ett år tillbaka och har nu blivit som "ett hjärta och en själ". Nästa tisdag har vi gästkväll och räknar med att vara 20 personer. Det är så många som får rum i en lägenhet, men vi kan ju alltid bilda en ny koinonia. Alla är därför välkomna.
I en tid som vår är det hög tid att tillämpa "andlig ekumenik". F Matta är ganska tydlig i sin bok. Det är inte lärosamtalen eller, vill jag tillägga, liturgin som föder fram Kristi ekumeniska kropp utan tron på Jesus som Messias, den levande Gudens Son.
I det lilla häftet driver f Matta tesen att "bokstaven dödar, men Anden gör levande". Tillämpat på ekumeniken blir denna tes oerhört utmanande. F Matta hävdar bland annat att lärosamtalen dödar om inte Anden är verksam. Kanske inte så märkligt för kära läsare, men oerhört plågsamt om vi betänker att det oftast är just genom lärosamtal som det ekumeniska samtalet bedrivs. Det handlar sällan, vågar jag påstå som ändå är i branschen, om att respektive tradition är beredd att ge upp egna ståndpunkter för att tillmötesgå motståndaren. Du tänker förmodligen att man ska vara trygg i den egna ståndpunkten men då måste jag meddela att f Matta inte nöjer sig med det. Han exemplifierar med hjälp av Skriften.
Jesus frågade sina lärjungar: vem säger ni att jag är? Simon Petrus svarade: Du är Messias, den levande Gudens Son. Jesus bekräftar då detta och stryker under att detta är en gudomlig insikt. Detta är Gud Faderns egen definition av Jesus. Det kanske skulle stannat med denna insikt, men icke. Människan kan inte nöja sig med "den rätta läran". Strax efter Simon Petrus bekännelse börjar han lägga till "människotankar", försöker hindra Jesus att gå till Jerusalem. Något senare diskuterar lärjungarna vem som kan tänkas vara störst i himmelriket. Det är inte tillräckligt med andra ord att Gud själv ger oss en uppenbarelse av vem Han Är. Vi måste lägga till, dra ifrån eller diskutera vidare.
F Matta talar genomgående om en hjärtats ekumenik. Det är inte möjligt att uppnå enhet genom att de olika traditionerna börjar diskutera läran med varandra. Bokstaven dödar Anden. De kristna hittar varandra genom kärleken till Gud och till varandra, hjärtats ekumenik eller den andliga ekumeniken. Där, och ingen annanstans, hittar vi enheten i Kristus.
I kväll har jag varit på vår ekumeniska cell. Här var tre präster, två par från Pingströrelsen och en kvinna från Alliansmissionen, sammanlagt tio personer. Vi träffas varje tisdag året runt sedan ett år tillbaka och har nu blivit som "ett hjärta och en själ". Nästa tisdag har vi gästkväll och räknar med att vara 20 personer. Det är så många som får rum i en lägenhet, men vi kan ju alltid bilda en ny koinonia. Alla är därför välkomna.
I en tid som vår är det hög tid att tillämpa "andlig ekumenik". F Matta är ganska tydlig i sin bok. Det är inte lärosamtalen eller, vill jag tillägga, liturgin som föder fram Kristi ekumeniska kropp utan tron på Jesus som Messias, den levande Gudens Son.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar