torsdag, april 02, 2015

Triduum sacrum

Triduum sacrum är latin, det gemensamma språket för kyrkan, och betyder Tre heliga dagar. Det är de dagar vi nu har framför oss, Långfredag, Påskafton och Påskdagen. Nu är det emellertid så att i Skriften och därmed också i Kyrkan börjar dygnet kvällen innan. Hos oss från klockan 18 till klockan 18 dagen därefter. Det betyder att de tre heliga dagarna börjar i kväll med Skärtorsdagens mässa. Denna kväll tvättar Jesus inte bara våra fötter utan oss helt och hållet. Vi bekänner vår delaktighet i världens bortvändhet från Honom och  Han renar oss i kraft av Jesu blod. Han skänker oss förlåtelsen.

Det finns inte nog med bilder och ord för att rätt beskriva Gud eller Guds verk i och genom Jesus Kristus. I Romarbrevet 3:21-31 använder Paulus tre olika bilder när han försöker sammanfatta Guds verk. Han talar om händelsen på Långfredagen med hjälp av tre ord:

1. rättfärdigheten. Luthers stora upptäckt var att Paulus inte talar om moral utan om gemenskap. Rättfärdighet råder när "man" håller sig till förbundet. Gud ingick som Skriften berättar förbund med Abraham, ett förbund som förnyades med Moses, senare med David och som fullkomnades med eller i Jesus från Nasaret. Gud har hela tiden stått fast vid sitt förbund trots att människorna ständigt överger det eller till och med förnekar det. Så sände Gud sin Son att vara den människa som alltid hållet sig till förbundet. När du och jag, genom tron, placeras i Jesus Kristus, är också vi i förbundet och kan förklaras rättfärdiga.

2. återlösningen eller friköpandet. Också detta är omvittnat i Skriften, 2 Mos 6:6, 15:13-16, 21:8 och så vidare. Gud friköpte Israels barn från Egypten därför att Han inte ville dela folket med andra gudar utan ha det för sig själv. Detta mönster återupprepas när Gud friköper folket från den babyloniska fångenskapen, se till exempel Jes 51:11 eller 52:9. I Ps 130:7, Jes 59:20 eller Hosea 13:14 talas om en slutgiltig återlösning. Det är den vi firar i tre dagar.

3. försoningen. Denna bild verkar svårast att ta till sig för den moderna människan eftersom den handlar om att utplåna skuld. Det sker genom döden. Den som är död är utan skuld. Paulus använder ett ord som syftar på försoningsstället, platsen för försoningen, det vill säga nådastolen, locket på arken i vilken förbundstecknen förvarades. På den stora Försoningsdagen gick översteprästen dit, innanför förlåten som skilde det allraheligaste från det heliga, där stod förbundsarken, och bar fram försoningsblodet inför Gud. Nu skriver Paulus att Golgata är den rätta platsen. Där bär den rätte Översteprästen fram sig själv som ett slutgiltigt försoningsoffer. Hans blodsoffer godkänns av Gud och renar människor från dåligt samvete. I sanning något att fira - i minst tre dagar.

Påskaftonen är den enda dagen i Kyrkans år då det inte firas någon gudstjänst. Vi markerar hans frånvaro genom tystnad. Jesus är i dödsriket, avväpnar döden och förkunnar evangelium för de döda, allt fördolt för oss. I tre dagar uppenbarar Gud sin rättfärdighet, den rättfärdighet som tidigare varit fördold. Detta är också den grundval utifrån vilken Gud rättfärdigförklarar människan. Ett annat ord som vi ofta användet för att beskriva denna uppenbarelse är evangelium.

Guds rättfärdighet är knuten till Hans person. Han är trofast. Gud har också tidigare kunnat förklara människor rättfärdiga, men det skälet har varit fördolt för oss. Nu har Han visat skälet och genom kyrkans vittnesbörd, förkunnelse och undervisning förmedlas det vidare.

Så på tredje dagen, Påskdagen, uppväcks Jesus av sin och vår Fader i himmelen. Rättvisa har skipats och himmelens dörr är öppen. Välkommen.

Inga kommentarer: