Frågan om nattvardens plats och betydelse var en av de viktigaste för reformatorerna. Det verkar för mig som att just bakgrunden var avgörande.
Det är tveklöst så att nattvarden ända från det att den instiftades av Jesus hade en central och samlande betydelse. Till en början var den ett delmoment i en vanlig judisk måltid. I samband med den dagliga måltidsbönen, brödsbrytelsen, påmindes de församlade om 1) Jesus, vem han är, vad han gjort/gör och 2) om att han var/är närvarande. Kanske borde jag också lägga 3) det kommande bröllopet, festen och måltiden. De första kristna visste att de var trolovade med Jesus Kristus. Så långt var det inga problem. Men sedan spred sig liv och lära. Redan Paulus måste påminna dem i Korint om att inte glömma bort instiftelseorden.
Samtidigt verkar det för mig tydligt att Paulus var överens med de andra apostlarna om att ta vara på och noggrannare tradera de ordningar Jesus faktiskt gett dem. Jesus hade sagt till sina apostlar: så ofta ni gör detta, gör det till min åminnelse. Jesus hade efter uppståndelsen sagt till sina apostlar: om ni förlåter någon hans synder ...
De hot och den oordning den unga kyrkan utsattes för redan på 50- eller 60-talet e Kr löstes genom att apostlarna utsåg sina pålitliga efterträdare och gav dem uppgiften att förvalta sakramenten, att på det sättet 4) hålla samman församlingen och se till att nattvarden 5) delas ut rätt.
Luther menade att nattvardens plats i prästernas händer blivit ett sätt att kontrollera folket, ja till och med att kontrollera Herren själv som man låst fast vid brödet och vinet.
Min avsikt är inte att redogöra för nattvarden eller att polemisera med romarna utan att stryka under att nattvarden är given åt församlingen! Nattvarden tillhör inte prästen. Nattvarden tillhör församlingen. Detta var reformatorernas stora upptäckt och den utlöste ett enormt uppvaknande i Europa. Det tror jag att påven och den stora kyrkan skakades om rejält. I samband med denna väckelse uppstod många riktiga, men också oriktiga tolkningar av nattvardens plats och betydelse. Katolikerna anklagade reformatorerna för att förneka att brödet och vinet är Kristi sanna kropp och blod. Om detta uppstod en strid som var mer än en ordstrid. Påvens varningar och kritik besannades i det att många faktiskt förnekade att brödet och vinet förvandlades till Jesu Kristi sanna kropp och blod. Nattvardsfirandet blev ett högtidligt sätt att minnas Jesus. Men så inte för Luther. Artkel 10 lyder:
Om Herrens nattvard lära de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. De ogilla dem, som lära annorlunda.
Den lutherska reformationen syftade till att bryta felaktiga mönster som uppstått och att restaurera de ursprungliga. Luther ville att de troende skulle få både av brödet och vinet. Vidare att nattvarden var de redan frälstas måltid, de troendes måltid. Nattvarden är vad jag förstår inte främst kopplad till frälsningen utan till helgelsen. Den är inte ett frälsningsmedel utan ett nådemedel. Här finns det anledning att vara vaksam också i vår tid.
Det är tveklöst så att nattvarden ända från det att den instiftades av Jesus hade en central och samlande betydelse. Till en början var den ett delmoment i en vanlig judisk måltid. I samband med den dagliga måltidsbönen, brödsbrytelsen, påmindes de församlade om 1) Jesus, vem han är, vad han gjort/gör och 2) om att han var/är närvarande. Kanske borde jag också lägga 3) det kommande bröllopet, festen och måltiden. De första kristna visste att de var trolovade med Jesus Kristus. Så långt var det inga problem. Men sedan spred sig liv och lära. Redan Paulus måste påminna dem i Korint om att inte glömma bort instiftelseorden.
Samtidigt verkar det för mig tydligt att Paulus var överens med de andra apostlarna om att ta vara på och noggrannare tradera de ordningar Jesus faktiskt gett dem. Jesus hade sagt till sina apostlar: så ofta ni gör detta, gör det till min åminnelse. Jesus hade efter uppståndelsen sagt till sina apostlar: om ni förlåter någon hans synder ...
De hot och den oordning den unga kyrkan utsattes för redan på 50- eller 60-talet e Kr löstes genom att apostlarna utsåg sina pålitliga efterträdare och gav dem uppgiften att förvalta sakramenten, att på det sättet 4) hålla samman församlingen och se till att nattvarden 5) delas ut rätt.
Luther menade att nattvardens plats i prästernas händer blivit ett sätt att kontrollera folket, ja till och med att kontrollera Herren själv som man låst fast vid brödet och vinet.
Min avsikt är inte att redogöra för nattvarden eller att polemisera med romarna utan att stryka under att nattvarden är given åt församlingen! Nattvarden tillhör inte prästen. Nattvarden tillhör församlingen. Detta var reformatorernas stora upptäckt och den utlöste ett enormt uppvaknande i Europa. Det tror jag att påven och den stora kyrkan skakades om rejält. I samband med denna väckelse uppstod många riktiga, men också oriktiga tolkningar av nattvardens plats och betydelse. Katolikerna anklagade reformatorerna för att förneka att brödet och vinet är Kristi sanna kropp och blod. Om detta uppstod en strid som var mer än en ordstrid. Påvens varningar och kritik besannades i det att många faktiskt förnekade att brödet och vinet förvandlades till Jesu Kristi sanna kropp och blod. Nattvardsfirandet blev ett högtidligt sätt att minnas Jesus. Men så inte för Luther. Artkel 10 lyder:
Om Herrens nattvard lära de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. De ogilla dem, som lära annorlunda.
Den lutherska reformationen syftade till att bryta felaktiga mönster som uppstått och att restaurera de ursprungliga. Luther ville att de troende skulle få både av brödet och vinet. Vidare att nattvarden var de redan frälstas måltid, de troendes måltid. Nattvarden är vad jag förstår inte främst kopplad till frälsningen utan till helgelsen. Den är inte ett frälsningsmedel utan ett nådemedel. Här finns det anledning att vara vaksam också i vår tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar