Jodå, vi kom hem frå Albanien som planerat. Och jag kunde slå på TVn 2 minuter in på andra halvleken. Det var inte så roligt just då eftersom Häcken tog ledningen med 3-1 redan 17 sekunder in på andra halvlek. Men som ni alla vet redde det ut sig hyfsat ändå. Slutresultat 3-3.
Till min stora glädje hade de båda böcker jag beställt från Bodafors Antikvariat kommit och igår kväll och idag har jag läst dem båda - noggrant. De innehåller fem föredrag av biskop Einar Billing, fyra om folkkyrkan och ett om De heligas gemenskap. Jag blev inte besviken. Nu skriver jag inte recensioner om dessa, men kan i korthet säga att jag stärktes i min förhoppning om att finna tankar som kunde rättfärdiga Koinonians plats i pastoratet.
Billing höll föredragen 1911. I dessa förklarar han skillnaden mellan folkkyrka och frikyrka. Han tillstår att Svenska kyrkan hanterat spänningarna mellan den stora folkkyrkan och dess gudstänster för alla å ena sidan och individernas längtan att få samlas till innerlighet i hemmen å andra sidan. Han beklagade att PP Waldenström "bildat" vad han menade vara "den nytestamentliga församlingen". Enligt Biling var det egentligen inte försoningsfrågan, den om objektiv eller subjektiv försoning som var åtskiljande utan just synen på kyrkan och församlingen. Billing ursäktade sig och menade att det naturligtvis måste finnas utrymme för friare sammanslutningar inom den väldiga folkkyrkan som täcket varje kvadrat meter av vårt avlånga land. Sedan ger han exempel på vad som då växte fram diakonikretsar, syföreningar, församlingsaftnar, kyrkobröder med mera. Det viktiga, enligt Billing, är att behålla öppenhet och relation till alla människor, hela folket. Och det har han alldeles rätt i.
En annan höjdare var att Billing använder sig av de koncentriska cirklar som vi också använde oss av när vi jobbade med modellen Cellkyrkan. Då hade jag ingen aning om att Billing talade på detta viset redan 1911. Han talar om att alla är inskrivna i Församlingsboken, de flesta i Dop- och Konfirmationsboken, men bara få i Nattvardsboken ich så vidare. Jag fick min information från Rick Warren, Saddleback, Los Angeles, USA. Men det är tydligen vanligt inom ekklesiologin att tala om centrum snarare än om gränserna. Nu har jag det svart på vitt och kommer naturligtvis att använda mig av det framöver. Med detta sätt att tänka kan vi snart (?) ha en koinonia i varje kvarter.
I föredraget De heligas gemenskap talar Billing om relationen till vår nästa. Han visar hur alla människor hör samman men att det sedan finns krafter som vill upprätta de heligas gemenskap och motsatsen, nu citerar jag Billing "de ondas gemenskap". Så hade naturligtvis inte jag uttryckt mig men i sak ligger det något i det.
Nu har ni fått ett smakprov och jag kan frimodigt fortsätta på det inslagna spåret eftersom jag har hittat mer. Gustaf Wingren, Hans Küng, Ola Sigurdsson, KG Hamnar eller vår egen biskop FredrikModéus; alla skriver de om koinonian inom folkkyrkan. Den som söker han finner.
Till min stora glädje hade de båda böcker jag beställt från Bodafors Antikvariat kommit och igår kväll och idag har jag läst dem båda - noggrant. De innehåller fem föredrag av biskop Einar Billing, fyra om folkkyrkan och ett om De heligas gemenskap. Jag blev inte besviken. Nu skriver jag inte recensioner om dessa, men kan i korthet säga att jag stärktes i min förhoppning om att finna tankar som kunde rättfärdiga Koinonians plats i pastoratet.
Billing höll föredragen 1911. I dessa förklarar han skillnaden mellan folkkyrka och frikyrka. Han tillstår att Svenska kyrkan hanterat spänningarna mellan den stora folkkyrkan och dess gudstänster för alla å ena sidan och individernas längtan att få samlas till innerlighet i hemmen å andra sidan. Han beklagade att PP Waldenström "bildat" vad han menade vara "den nytestamentliga församlingen". Enligt Biling var det egentligen inte försoningsfrågan, den om objektiv eller subjektiv försoning som var åtskiljande utan just synen på kyrkan och församlingen. Billing ursäktade sig och menade att det naturligtvis måste finnas utrymme för friare sammanslutningar inom den väldiga folkkyrkan som täcket varje kvadrat meter av vårt avlånga land. Sedan ger han exempel på vad som då växte fram diakonikretsar, syföreningar, församlingsaftnar, kyrkobröder med mera. Det viktiga, enligt Billing, är att behålla öppenhet och relation till alla människor, hela folket. Och det har han alldeles rätt i.
En annan höjdare var att Billing använder sig av de koncentriska cirklar som vi också använde oss av när vi jobbade med modellen Cellkyrkan. Då hade jag ingen aning om att Billing talade på detta viset redan 1911. Han talar om att alla är inskrivna i Församlingsboken, de flesta i Dop- och Konfirmationsboken, men bara få i Nattvardsboken ich så vidare. Jag fick min information från Rick Warren, Saddleback, Los Angeles, USA. Men det är tydligen vanligt inom ekklesiologin att tala om centrum snarare än om gränserna. Nu har jag det svart på vitt och kommer naturligtvis att använda mig av det framöver. Med detta sätt att tänka kan vi snart (?) ha en koinonia i varje kvarter.
I föredraget De heligas gemenskap talar Billing om relationen till vår nästa. Han visar hur alla människor hör samman men att det sedan finns krafter som vill upprätta de heligas gemenskap och motsatsen, nu citerar jag Billing "de ondas gemenskap". Så hade naturligtvis inte jag uttryckt mig men i sak ligger det något i det.
Nu har ni fått ett smakprov och jag kan frimodigt fortsätta på det inslagna spåret eftersom jag har hittat mer. Gustaf Wingren, Hans Küng, Ola Sigurdsson, KG Hamnar eller vår egen biskop FredrikModéus; alla skriver de om koinonian inom folkkyrkan. Den som söker han finner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar