Nu är ersättningsteologen Mitri Raheb aktuell igen. Han har fått Olof Palme-priset. För sina fredsinsatser förmodar jag? Hur blind får man vara? Nja, blind och blind. Jag tror att ledningen inom Svenska kyrkan vet ganska väl vad den vill. Tråkigt bara att den tror sig representera oss gudstjänstfirare. Men vi har i dagarna fått flera exempel på hur det går när "toppen" och dess korrumperade kultur lever skild från oss övriga. Jag tänker på spektaklet inom Kommunal förstås, men lika mycket på utrikesministern Margot Wallström och hennes saltomortaler. Och i vanlig ordning förundras jag över att så få inom Svenska kyrkan protesterar. I stället samspelar man med utvecklingen.
Prästen Annika Borg har emelleertid vid ett flertal tillfällen höjt sin röst. Och hon är en skicklig skribent. Se vad hur hon skriver i dagens SvD.
Den som läser juryns beskrivning av årets mottagare av Olof Palmepriset får intrycket av att priset går till två fredsälskande och mångfaldsivrande aktörer, den israeliska journalisten Gideon Levy och den palestinske prästen Mitri Raheb. Men ingen av pristagarna stödjer en tvåstatslösning. Levy förespråkar en palestinsk sekulär storstat, hur nu det ska gå till med en ökad islamistisk radikalisering.
Sedan påminner hon om vem denne Mitri Raheb är. Jag skrev om honom i en tidigare blogg, 17 februari 2015, som du hittar genom att klicka här. Annika skriver:
Mitri Raheb driver en historierevisionistisk linje och hävdar att judarnas koppling till området är en konstruktion, ja, även ”judar” är en konstruktion från 1800-talet. Den ”mångfald” de båda pristagarna förespråkar inkluderar således inte Israel som den nation vi känner idag och inte heller judar, om man drar ut konsekvenserna av Rahebs synsätt. Raheb är känd för – och har internationellt mött protester mot – sin ersättningsteologi. En teologi som går ut på att kristendomens intåg i historien gjorde att judendomens existensberättigande upphörde. Vad detta synsätt historiskt fått för konsekvenser är en skala från retorik mot judar och anti-judiska utfall till antisemitism och pogromer.
Så långt är inte Svenska kyrkan inblandad. Men det visar sig att det är den i vanlig ordning. Jag förskräcks när Annika fortsätter:
Det räcker, som så ofta när aktivism mot Israel vädras, med att vända på några stenar för att även finna Svenska kyrkan. I styrelsen för Olof Palmes Minnesfond sitter samma präst som bjöd in Raheb som hedersgäst till Svenska kyrkans Teologifestival förra året, där han även ledde festhögmässan tillsammans med ärkebiskop Antje Jackelén i Uppsala Domkyrka.
Pristagarna och aktivister inom Svenska kyrkan förespråkar även den så kallade BDS-rörelsen (Boycott, Divestments, Sanctions), ett slags modern släkting till ”Kautft nicht bei Juden”.
Svensk vänster och Svenska kyrkan förenas återigen mot Mellanösterns enda demokrati. Detta i en situation där Sveriges diplomatiska rykte redan är skamfilat. Det är dags att säga som det är om fixeringen vid och besattheten av Israel: den innehåller, skapar och understödjer anti-judiska strömningar.
Prästen Annika Borg har emelleertid vid ett flertal tillfällen höjt sin röst. Och hon är en skicklig skribent. Se vad hur hon skriver i dagens SvD.
Den som läser juryns beskrivning av årets mottagare av Olof Palmepriset får intrycket av att priset går till två fredsälskande och mångfaldsivrande aktörer, den israeliska journalisten Gideon Levy och den palestinske prästen Mitri Raheb. Men ingen av pristagarna stödjer en tvåstatslösning. Levy förespråkar en palestinsk sekulär storstat, hur nu det ska gå till med en ökad islamistisk radikalisering.
Sedan påminner hon om vem denne Mitri Raheb är. Jag skrev om honom i en tidigare blogg, 17 februari 2015, som du hittar genom att klicka här. Annika skriver:
Mitri Raheb driver en historierevisionistisk linje och hävdar att judarnas koppling till området är en konstruktion, ja, även ”judar” är en konstruktion från 1800-talet. Den ”mångfald” de båda pristagarna förespråkar inkluderar således inte Israel som den nation vi känner idag och inte heller judar, om man drar ut konsekvenserna av Rahebs synsätt. Raheb är känd för – och har internationellt mött protester mot – sin ersättningsteologi. En teologi som går ut på att kristendomens intåg i historien gjorde att judendomens existensberättigande upphörde. Vad detta synsätt historiskt fått för konsekvenser är en skala från retorik mot judar och anti-judiska utfall till antisemitism och pogromer.
Så långt är inte Svenska kyrkan inblandad. Men det visar sig att det är den i vanlig ordning. Jag förskräcks när Annika fortsätter:
Det räcker, som så ofta när aktivism mot Israel vädras, med att vända på några stenar för att även finna Svenska kyrkan. I styrelsen för Olof Palmes Minnesfond sitter samma präst som bjöd in Raheb som hedersgäst till Svenska kyrkans Teologifestival förra året, där han även ledde festhögmässan tillsammans med ärkebiskop Antje Jackelén i Uppsala Domkyrka.
Pristagarna och aktivister inom Svenska kyrkan förespråkar även den så kallade BDS-rörelsen (Boycott, Divestments, Sanctions), ett slags modern släkting till ”Kautft nicht bei Juden”.
Svensk vänster och Svenska kyrkan förenas återigen mot Mellanösterns enda demokrati. Detta i en situation där Sveriges diplomatiska rykte redan är skamfilat. Det är dags att säga som det är om fixeringen vid och besattheten av Israel: den innehåller, skapar och understödjer anti-judiska strömningar.
Den som vill läsa om eländet i sin helhet kan klicka här. I en tidigare blogg, 22 mars 2015, kopplade jag till Annika Borgs möte med Mitri Rahab. Om det kan du läsa genom att klicka här. Det är nu fjärde gången jag skriver om denne Rahab. Det skulle inte förvåna mig om det blev en femte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar