onsdag, januari 27, 2016

Väckelsen i Nya Hjälmseryd, del 4

Så kommer då fortsättningen på djupintervjun. När jag tar del av den och läser om detta i efterhand inser jag vilket svårt uppdrag doktoranden har. Han måste naturligtvis ta de intervjuade på orden. Något annat kan han inte göra, men allt det där runtomkring och allt det där som aldrig sägs hör också till bilden. Nu kmmer fortsättningen från del 3.


AO: 0.20.49 Är han (Anders Gerdmar) från trakten här då?
HS: Ja, alltså, när jag kom till Värnamo så dök han upp. När jag sa att vi var några kollegor - för han var präst i Åker utanför Skillingaryd. Och han kom och - vad hette han i Hillerstorp nu? Alf Westergren kom och en del - Tomas Gustafsson tror jag också var med någon gång. Och lite andra präster. Prästerna här i stan [Värnamo] också förstås. Så att det var nog ett ganska starkt gäng här med prästerna här i stan. Vi var ju - Christer Fjordevik, Hans Hansson, Sölve Hjalmarsson och jag - vi var ju rätt så endräktiga. Och så var det då kyrkoherden som inte... Så att den där klockaffären var lite grann droppen som fick bägaren att rinna över som utlöste den här konflikten här.


Men - så Anders Gerdmar, han lämnade sin tjänst i Åker och jobbade då med mig, för jag kunde ju inte ha bibelskolan själv. Utan vi var ju några stycken olika lärare. Han hamnade sedan - han åkte sen till Livets ord. Så då fick ju Eva naturligtvis lite vatten på sin kvarn. Och jag vet att man i radion här, i Jönköpingsradion, så talade man om mig som Livets ords-prästen.

Och det här var ända in på slutet på 80-talet. Och det dom inte hade en aning om, det var väl att Livets ords-präst - jag hade aldrig vart på Livets ord i hela mitt liv. Inte på nånting. Jag har inte nånting med det att göra. Men du vet: det rör sig fritt liksom. (skratt) Runtomkring, och det är inte sånt som man kan direkt bemöta heller.

Ja, mer än att säga som det är då. Och sedan så vet jag att - för jag hjälpte ju Eva via förlaget här då, att spela in henne på video och tog vara på hennes kassetter, så att den verksamheten som blommade ut sedan på Björkelund, den hade ju sin start i det här arbetet. Och vi gick t.o.m. så långt, att hon fick ju ta över, så att förlaget Åsnan blev ju hennes förlag.

Så att på så sätt var det ju ett samarbete hela vägen. Men hennes verksamhet sköt ju fart också under dom här åren. Hon hade ju 25000 besökare under några år där, under några somrar. Och det höll väl på nästan fram till hennes död, om jag inte tar fel. Men hon - jag vet inte om hon - jag vet inte hur hon såg egentligen på det som vi stod för.

Men det är klart att jag blev ju med åren - sen med facit i hand - blev jag nog lite isolerad där. Särskilt då när jag lämnade min kyrkoherdetjänst. För då ändras människornas attityder. Alla tycker om och är inställsamma mot en kyrkoherde. Men är man inte kyrkoherde längre, då ändrar sig det ganska påtagligt. Och det är likadant idag.

AO: 0.23.50 Alltså när du blev komminister, menar du?  
HS: Ja, exakt. För då hade jag ingenting att säga till om längre. Så - och det är lite skrämmande den upptäckten också. Sånt har man ju ingen aning om när man själv står i ett arbete, utan det är sånt man upptäcker allt eftersom. Ja, nu så här i efterhand så ser jag det ju tydligt

A.O: 0.24.11 Ja, för det var precis i det skedet som den här förändringen administrativt blev, så att du blev komminister, som ni höll på och förhandlade om det här med tomten. I första beslutet så var du kyrkoherde  
HS:  Jaha, det är möjligt, ja.

(Här måste jag skjuta in en kommentar. Det visade sig vid en kontroll att jag var komminister redan vid den första ansökan vi gjorde. Mer om det i nästa blogg, min anm.)

AO: 0.24.25 Det måste vara så va?  
HS: 1992 lämnade jag kyrkoherdetjänsten.

AO: 0.24.28 Ja, och det var väl i samband med det som det första beslutet som var positivt tog, som det sen besvärades över  
HS: Ja, exakt

AO: 0.24.35 Och processen var igång. Och sen när du inte var kyrkoherde längre så togs det om. Och då blev det det omvända så att det blev...  

HS: Och där tycker jag att där har du en poäng. För det visar ju väldigt påtagligt, det som jag säger om kyrkoherdens ställning. Och jag såg ju inte det va. Jag trodde jag hade dragit en vinstlott när jag tillmötesgick stiftet och tillmötesgick Torbjörn Hagman. Och i själva verket var det precis tvärt om. Jag spelade bort att det som jag hade. Men det förstod jag inte i det läget. Och det förstod jag inte under 93-94 heller. Ja, 1994 blev det ju påtagligt då.

AO: 0.25.13 Men ändå, Eva Spångbergs ställningstagande. Redan första gången var hon emot, men då tillhörde hon minoriteten.  
HS: Då när jag var kyrkoherde alltså. OK. Ja, det kan tänkas.

AO: 0.25.27 Hade du nåt samtal med henne. Kan du minnas nånting, att ni pratade om det här och hon förklarade varför hon ställde sig emot det hela?  
HS: Nae, jag vet inte om vi - alltså vi pratade med varandra, men jag kan inte minnas att vi hade just det här som ett samtalsämne att vi skulle prata igenom det på så sätt. Men -

AO: 0.25.47 Men jag tänker: gav hon dig några signaler  
HS: Ja, jag tycker det, för hon gav mig den signalen att hon tyckte att - och det tyckte nog kantorn där också, Lennart Pettersson som fortfarande lever och bor där - och jag anade nog det och det kan vara så fortfarande - att dom tyckte att "Jamen Sunnliden, han är en fantastisk förkunnare, men han är dålig folkkyrkopräst alltså. Så där som man tänker sig som vanligt.

Och den spänningen tror jag låg bakom när Eva Spångberg sa till mig att "H, din kallelse och din uppgift är mycket större än att bara vara här i Hjälmseryd." Alltså, jag är för stor för Hjälmseryd. "Du borde vara världsevangelist", sa hon vid ett tillfälle - chockerade mig med.

Och då är det möjligt att det här fanns med i bilden när hon sa så va. Att hon faktiskt tyckte så och att hon inte trodde helt enkelt på att jag skulle bygga in mig i Hjälmseryd. Alltså att hon menade väl helt enkelt. Det är möjligt.

AO: 0.26.50 För då kan jag tänka mig att motiven var lite olika. Det är det jag har på känn, att två stycken som inte höll med varandra i och för sig, tog ändå samma ställning, för att det uttrycks också i protokollet från där det sas nej. Jag kan läsa för dig där: "En livlig diskussion angående byggnation" - det här var 1992 - "och verksamhet som följer, varvid också framkommer den stora oro som finns i bygden, både inom kyrkan och frikyrkan, för inriktningen av den planerade verksamheten". Så står det i protokollet från 92. Det var det första beslutet som togs.  
HS: Och då gick det ändå igenom. Men oron försvann inte.

AO: 0.27.32 Det fanns en sån oro på bygden, förstår jag. Och det har med folkkyrko-...  
HS: Förmodligen ja.

AO: 0.27.38 ... att göra. Men Eva Spångberg var inte på det sättet negativ då, menar du? Utan det var andra omsorger som gjorde att hon -  
HS: Ja, det är min tolkning i alla fall. Vi har haft god kontakt även efter att jag lämnade Hjälmseryd. Så att jag tror inte att hon ville mig illa på nåt sätt.

AO: 0.27.55 Hon ville inte grusa dina planer, som dom andra kanske ville då?  
HS: Dom hade andra motiv, ja. Så kan det vara.

AO: 0.28.02 Så gick dom i allians med varandra. Det är inte alltid två parter, utan det kan vara fler. Och så bildas det allianser. Det är väldigt komplexa spel. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Känner du till vilka frågeställningar projektet bygger på? Med denna typ av intervju kan det väl hamna var som helst? Kan de ens kallas djupintervju? Bakgrundsteckning?!
Jonas N

Håkan Sunnliden sa...

Hej Jonas. Nej det kan jag inte säga. Intervjun här, mer kommer, är en liten del i avhandlingen. Men så mycket har jag förstått att doktoranden är intresserad av konflikterna. Hur ser de ut? Vilka krafter och motkrafter uppträder när det är väckelse? Finns tendenser till försoning? etc.