Matteuspassionen

Det är söndag, Palmsöndag och idag inleds Stilla Veckan. Enligt Evangelieboken kommer veckans alla gudstjänster att hålla sig till Matteuspassionen. Själv kommer jag inte att predika under veckan eftersom jag är sjukskriven  också denna vecka, sjukskriven till och med 28 mars.

Så hade jag tänkt att fortsätta blogga om Svenska kyrkans organisation. Kritiskt naturligtvis eftersom organisationen blivit överordnad och inte längre tjänar organismen, men jag vill gärna hitta nya vägar framåt som ni vet. Men jag tar inte detta i Stilla veckan utan det får bli efter påsk.

Däremot ska jag under Stilla veckan publicera bibelteologiska tankar över Matteuspassionen, en varje dag. Här kommer dagens förberedande text, (obs att detta inte är predikan. Det är bibelutläggning och den är hämtad ur min kommentar till Matteusevangeliet.)

Kap 21-23, Jesus på Tempelplatsen

21:1-22          Intåget i Jerusalem

21:23-22:14  Mottagandet av Guds profeter

22:15-46        Fyra stridssamtal

23:1-39          De sju ve-ropen

Vi läser först om hur Jesus rider in på en åsna i Jerusalem och tar sig till templet. Hela avsnittet utspelar sig, med undantag av fikonträdet som vissnade, vid templet. Avsnittet hålls därför samman som en geografisk enhet. Avsnittet är en enda stor slutuppgörelse med olika judiska grupper.

21:1-22, Intåget i Jerusalem

Nu ska vi ta oss an tre symbolhandlingar, den om intåget i Jerusalem, den om hur templet rensas och den om fikonträdet som vissnade. I dessa verser kan vi se hur Matteus citerat Skrifterna fyra gånger och på vilket sätt han gjort det. Men låt oss ta ett avsnitt i taget.

21:1-11 Intåget i Jerusalem

v 1 Betfage var en liten plats på Oljeberget, en kilometer öster om templet, nära byn Betania. Detta är den enda berättelse där Betfage omnämns, men däremot var Jesus ofta hos sina vänner i Betania.

v 4 Det är tydligt att Jesus arrangerat sitt intåg på ett särskilt sätt. Han planerar att rida in som en kung, men inte på en häst, utan på en åsna. Enligt en rabbinsk tradition ska Messias rida in på en häst, men om Israel skulle befinnas ovärdigt att ta emot Messias ska denne rida in på en åsna. Genom att rida på en åsna visar Jesus dels att Israel inte var värdigt att ta emot Messias och dels att hans rike är annorlunda, jfr Joh 18:36. När Matteus återger vad som hände citerar han Skriften genom att kombinera Sak 9:9f och Jes 62:11. Detta räknas som det tionde (av elva) reflexionscitat. Det är med andra ord ett citat som överraskade judarna och av Joh 12:16 framgår att lärjungarna inte förstod innebörden av vad som skedde förrän efter uppståndelsen. Profeten Sakarja talar om hur kungen kommer ödmjukt ridande på en åsna för att upprätta sitt fridsrike. Det är en profetia om den kommande Messias. Judarna hade snarast en förväntan om en politisk Messias.

v 8 Även vid tidigare tillfällen hade folket brett sina mantlar här. 842 f.Kr. hade Jehu ridit in och utropats till kung, 2 Kon 9:13. Men än tydligare anspelningar finner vi till Simon Mackabeus och hans intåg, se 1 Mack 13:51, 2 Mack 10:7 och obs Ps 118:25ff.

Vi läser 118:25-27 och orden ”Hosianna, välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Från början syftade dessa ord på varje pilgrim som drog upp till templet, men Matteus har skjutit in orden ”Davids son” och på det sättet tolkat Ps 118 så att den kommer att syfta på Messias! Jesus är därmed inte bara en av tusentals pilgrimer, utan Messias!

v 10 De som hyllar honom är de som gick före och de som följde efter. Matteus antyder därmed att folket i Jerusalem inte visste vem Jesus är. De frågar ju: ”Vem är han?” och några svarar: ”Han är profeten från Nasaret” det vill säga den som omtalas i 5 Mos 18:15.