Det finns skäl att vara observant på tidens tecken. Världen har förändrats mycket sedan mitten av 1960-talet på de flesta områdena av livet. Det är rimligt att tala om paradigmatiska förändringar. Jag lyssnade till vår Victor som numera är näringslivschef i Skövde kommun när han i veckan talade om generation y inför Försvarsmakten. Försvarsmakten har svårt att rekrytera och behålla dem som är födda på 1990-talet. Det tror jag det. De representerar olika världar.
Det är inte underligt att Svenska kyrkan också drabbas av förändringarna, men det får inte, menar jag, förändra budskapet om Jesus Kristus. Och när organisationen övergår till stordrift och de anställda underställs denna, då förändras också innehållet. Plötsligt använder vi en felaktig måttstock. Antal medlemmar blir viktigare än pastoralen, löneförhandlingar och tidsåtgång viktigare än uppdraget och prestationen viktigare än friden och glädjen för att ge några exempel. Därmed är vi på väg bort ifrån Gud. Gud är nära dem som har ett ödmjukt, det vill säga lydigt, hjärta och en förkrossad ande.
Nu vill jag ställa samman sju lärdomar jag gjort under senare år.
1. När jag försöker vara en duktig tjänsteman blir jag snabbt och obemärkt en löneslav. Organisationen får företräde och uppmuntrar stolthet, trygghet och anpassning. Det kan inte vara på annat sätt.
2. Det bibliska svarer på dilemmat är att i sitt inre dö i förhållande till organisationen. Det är sättet att få erfara Guds närvaro. Bara den som mister sitt liv kan vinna det. Jag märker att jag lider av att se hur Svenska kyrkans ledning marginaliserar för att göra sig av med meningsmotståndare. Jag lider inte bara med dessa utan också med Svenska kyrkan som går fel väg, använder sig av fel metodet och vilseleder.
3. Nu kommer det framöver för min del inte att handla så mycket om Svenska kyrkan utan om hur enskilda kristtrogna ska kunna överleva. Det lidande en kristtrogen erfar inom Svenska kyrkan kan bli hennes stora möjlighet att i sitt inre dö för att finna livet i den helige Ande. Varje prövning, varje fall, varje tår kan föra oss närmare Gud och varandra. Den kristna människans kallelse syftar till den stora vilan.
4. Svenska kyrkans stordrift har fördelar och nackdelar. Det är inte den i sig som "dödar". Det är arbetet för organisationen som "dödar". Att tjäna "bokstaven" är betungande och åstadkommer stress och ofrid. Till just sådana människor, och det är de flesta i vår tid, säger Jesus: "ta på er mitt ok och lär av mig. Mitt ok är milt och min börda är lätt."
5. Det går att vara anställd i Svenska kyrkan nämligen om jag är död i förhållande till organisationens krav. Det är ingen lätt väg att gå, men det finns människor som fått nåden att vara fria också inom Svenska kyrkan. Andra får sjukskriva sig, säga upp sig eller kanske konvertera. Det finns olika vägar men det finns definitivt ett pris att betala för den som troget vill leva med Jesus. Den som inte ser det utan tror sig vara rik är blind.
6. Den konstantinska modell vi nu lever med är otidsenlig och livsfarlig för den kristne. Svenska kyrkans grund och centrum ska inte bestå av särintressen som barnverksamhet, körverksamhet eller politiska utspel. Det räcker inte heller att tala om Jesus utan kallelsen är att leva med och att förmedla Honom till världen. Då måste pastoralen också vara sådan att identiteten med Jesus blir vägledande.
7. Det sägs med rätta att Svenska kyrkan är ockuperad. Den är ockuperad av makter som demokratism, humanism, sekularism, hedonism och andra allsköns hemskheter. Kyrkan har skurits av från sina rötter. Den får inte längre sin näring från de organiska rötterna och liknar därför en snittblomma. Den kan vara vacker, men kommer snart att vissna.
Jag tror inte att några makthavare kan ändra dessa fakta. De sociala och kyrkopolitiska strukturerna är maktlösa inför vad som nu sker. Den enda utväg jag kan se är att återvända till gemenskapen med Fadern, genom Sonen, i den helige Ande och därmed till gemenskapen med varandra. Då talar jag inte om arbetsgemenskap utan om livsgemenskap.
Det är inte underligt att Svenska kyrkan också drabbas av förändringarna, men det får inte, menar jag, förändra budskapet om Jesus Kristus. Och när organisationen övergår till stordrift och de anställda underställs denna, då förändras också innehållet. Plötsligt använder vi en felaktig måttstock. Antal medlemmar blir viktigare än pastoralen, löneförhandlingar och tidsåtgång viktigare än uppdraget och prestationen viktigare än friden och glädjen för att ge några exempel. Därmed är vi på väg bort ifrån Gud. Gud är nära dem som har ett ödmjukt, det vill säga lydigt, hjärta och en förkrossad ande.
Nu vill jag ställa samman sju lärdomar jag gjort under senare år.
1. När jag försöker vara en duktig tjänsteman blir jag snabbt och obemärkt en löneslav. Organisationen får företräde och uppmuntrar stolthet, trygghet och anpassning. Det kan inte vara på annat sätt.
2. Det bibliska svarer på dilemmat är att i sitt inre dö i förhållande till organisationen. Det är sättet att få erfara Guds närvaro. Bara den som mister sitt liv kan vinna det. Jag märker att jag lider av att se hur Svenska kyrkans ledning marginaliserar för att göra sig av med meningsmotståndare. Jag lider inte bara med dessa utan också med Svenska kyrkan som går fel väg, använder sig av fel metodet och vilseleder.
3. Nu kommer det framöver för min del inte att handla så mycket om Svenska kyrkan utan om hur enskilda kristtrogna ska kunna överleva. Det lidande en kristtrogen erfar inom Svenska kyrkan kan bli hennes stora möjlighet att i sitt inre dö för att finna livet i den helige Ande. Varje prövning, varje fall, varje tår kan föra oss närmare Gud och varandra. Den kristna människans kallelse syftar till den stora vilan.
4. Svenska kyrkans stordrift har fördelar och nackdelar. Det är inte den i sig som "dödar". Det är arbetet för organisationen som "dödar". Att tjäna "bokstaven" är betungande och åstadkommer stress och ofrid. Till just sådana människor, och det är de flesta i vår tid, säger Jesus: "ta på er mitt ok och lär av mig. Mitt ok är milt och min börda är lätt."
5. Det går att vara anställd i Svenska kyrkan nämligen om jag är död i förhållande till organisationens krav. Det är ingen lätt väg att gå, men det finns människor som fått nåden att vara fria också inom Svenska kyrkan. Andra får sjukskriva sig, säga upp sig eller kanske konvertera. Det finns olika vägar men det finns definitivt ett pris att betala för den som troget vill leva med Jesus. Den som inte ser det utan tror sig vara rik är blind.
6. Den konstantinska modell vi nu lever med är otidsenlig och livsfarlig för den kristne. Svenska kyrkans grund och centrum ska inte bestå av särintressen som barnverksamhet, körverksamhet eller politiska utspel. Det räcker inte heller att tala om Jesus utan kallelsen är att leva med och att förmedla Honom till världen. Då måste pastoralen också vara sådan att identiteten med Jesus blir vägledande.
7. Det sägs med rätta att Svenska kyrkan är ockuperad. Den är ockuperad av makter som demokratism, humanism, sekularism, hedonism och andra allsköns hemskheter. Kyrkan har skurits av från sina rötter. Den får inte längre sin näring från de organiska rötterna och liknar därför en snittblomma. Den kan vara vacker, men kommer snart att vissna.
Jag tror inte att några makthavare kan ändra dessa fakta. De sociala och kyrkopolitiska strukturerna är maktlösa inför vad som nu sker. Den enda utväg jag kan se är att återvända till gemenskapen med Fadern, genom Sonen, i den helige Ande och därmed till gemenskapen med varandra. Då talar jag inte om arbetsgemenskap utan om livsgemenskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar