Idag har det varit varmt i Rom. 29 grader i skuggan, men vid ett besök som vårt går det inte alltid att vara i skuggan. Vi hade bestämt oss för att promenera från hotellet till S Giovanni in Laterano. Sagt och gjort men vi stannade till vid S Maria Maggiore och denna gång gick vi in. Vilken kyrka! Den är så fylld med folk, i biktstolarna, i sidokappel där det firas mässor och sjungs lovsånger, att man som svensk häpnar.
 |
| Dop i S Giovanni |
När vi senare anlände till S Giovanni besökte vi först baptisteriet. Byggnaden är åttakantig och vittnar därför om dopets mål, den åttonde dagen, den nya tidsålder. När vi kom in pågick en dopgudstjänst och folket runtomkring klappade i händerna och jublade när den nydöpte hölls upp till allmän beskådan. Guds rike hade nu utökats med ännu en medborgare! Den nydöpte kläddes sedan i en vit dräkt som vittnade om den nyvunna rättfärdigheten och nya applåder fyllde kyrkorummet.
Dagen höjdpunkt är nog besöket inne i själva påvekyrkan, Lateranen. På golvet vid ingången ser vi påvens vapen i marmor, ett imponerande hantverk. När vi sedan kommer in i själva kyrkorummet möts vi av nästan osannolik konst alltifrån golvet till taket. Utefter mittskeppets väggar ståtar apostlarna inklusive S Paulus. Längst fram står nämligen S Petrus och S Paulus, judarnas och hedningarnas apostlar. Jag hade nöjet att få säga till mina medresenärer att vi lever och verkar i en apostolisk kyrka. Kyrkan är byggd på apostlarnas grund där Herren Jesus själv är hörnstenen. De första kristna och för all del de senare också kännetecknas av att de håller fast vid apostlarnas undervisning. Detta enkla faktum kan ingen i Svenska kyrkan ändra på, bara hålla fast vid eller avvika ifrån.
Efter besöket vid Scala Santa, den heliga trappa som Jesus, enligt en tradition, gått upp för till Pontius Pilatus, fortsatte vi genom Republikanska muren, till Metron, tunnelbanan. Vi skulle till Piazza del Populi och det är lite väl långt att promenera. Väl där blev det lunch innan vi gick till Kejsare Augustus väldiga fredsaltare. Jag har själv inte varit där tidigare men det är imponerande. Pax Romana, den romerska freden bidrog till den kristna spridningen.
Ifrån fredsaltaret gick vi till Spanska trappan där det myllrade av folk. Spanska trappan är en känd mötesplats och det finns väl inga turister som inte besöker den av fransmännen (sic!) bekostade trappan. Vi drack lite kaffe och åt glass i värmen. Vidare promenerade vi till Fontana di Trevi. Fontänen som är något utöver det vanliga påbörjades av Bernini på 1600-talet och föreställer vattnets allestädes närvaro. Härifrån gick vi till hotellet för att vila ett par timmar.
På kvällen gick vi till Pantheon och vidare till Piazza Navona där vi åt middag. Klockan var närmare 22 innan vi var tillbaka på hotellet och jag kunde skriva färdigt denna blogg.
Vad som dröjt sig kvar hos mig? Jo, det enkla faktum att den kristna kyrkan är apostolisk.
Dagen höjdpunkt är nog besöket inne i själva påvekyrkan, Lateranen. På golvet vid ingången ser vi påvens vapen i marmor, ett imponerande hantverk. När vi sedan kommer in i själva kyrkorummet möts vi av nästan osannolik konst alltifrån golvet till taket. Utefter mittskeppets väggar ståtar apostlarna inklusive S Paulus. Längst fram står nämligen S Petrus och S Paulus, judarnas och hedningarnas apostlar. Jag hade nöjet att få säga till mina medresenärer att vi lever och verkar i en apostolisk kyrka. Kyrkan är byggd på apostlarnas grund där Herren Jesus själv är hörnstenen. De första kristna och för all del de senare också kännetecknas av att de håller fast vid apostlarnas undervisning. Detta enkla faktum kan ingen i Svenska kyrkan ändra på, bara hålla fast vid eller avvika ifrån.
Efter besöket vid Scala Santa, den heliga trappa som Jesus, enligt en tradition, gått upp för till Pontius Pilatus, fortsatte vi genom Republikanska muren, till Metron, tunnelbanan. Vi skulle till Piazza del Populi och det är lite väl långt att promenera. Väl där blev det lunch innan vi gick till Kejsare Augustus väldiga fredsaltare. Jag har själv inte varit där tidigare men det är imponerande. Pax Romana, den romerska freden bidrog till den kristna spridningen.
Ifrån fredsaltaret gick vi till Spanska trappan där det myllrade av folk. Spanska trappan är en känd mötesplats och det finns väl inga turister som inte besöker den av fransmännen (sic!) bekostade trappan. Vi drack lite kaffe och åt glass i värmen. Vidare promenerade vi till Fontana di Trevi. Fontänen som är något utöver det vanliga påbörjades av Bernini på 1600-talet och föreställer vattnets allestädes närvaro. Härifrån gick vi till hotellet för att vila ett par timmar.
På kvällen gick vi till Pantheon och vidare till Piazza Navona där vi åt middag. Klockan var närmare 22 innan vi var tillbaka på hotellet och jag kunde skriva färdigt denna blogg.
Vad som dröjt sig kvar hos mig? Jo, det enkla faktum att den kristna kyrkan är apostolisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar