torsdag, augusti 18, 2016

Känn igen Guds Ande

Paulus kunde känna igen Andens röst. Han var ledd av Anden. Det står i Apostlagärningarna att Anden hindrade honom att resa norrut på hans andra missionsresa. I Efesierbrevet uppmanar han oss att inte bedröva Anden. Vi kan med andra ord vara mycket personliga med Anden. Nya Testamentet låter oss förstå att varje äkta kristen har del av Anden. Inte upphörde detta i och med att Bibeln kanoniserades?

Det är nyttigt att tänka på att kyrkan var odelad fram till år 1054 e Kr. Visst fanns det olika traditioner ända från apostlarnas tid, men de rymdes ändå inom den enda kyrkan. Den ortodoxa kyrkan och den Romersk-katolska kyrkan var överens om mångfalden fram till år 1054. De var helt överens om de sju ekumeniska koncilierna, kyrkomötena. Det fanns andra mer lokala koncilier som man inte var överens om men mer intressant är att de var överens om de sju ekumeniska koncilierna och att dessa koncilier blev mottagna och erkända av hela kristenheten. De sju hölls
  1. år 325 i Nicea
  2. år 391 i Konstantinopel
  3. år 431 i Efesos
  4. år 451 i Chalcedon
  5. år 553 i Konstantinopel
  6. år 681 i Konstantinopel
  7. år 787 i Nicea
Det var på dessa kyrkomöten man till exempel formulerade lärorna om Treenigheten och läran om Jesus som sann Gud och sann människa. De var inte klart uttalade i Bibeln men ändå tillräckligt tydliga för att de kristna skulle känna igen Gud i dem. Och det är så Nya Testamentets 27 böcker blev erkända. Det fanns fler böcker och brev att välja mellan, men i de 27 kunde man känna igen Gud, känna igen Jesus Kristus och hans lära. Det gick att känna igen dem som Guds Ord, inspirerade av Gud, "nyttiga till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och fostran i rättfärdighet", 2 Tim 3:16.

Det räckte inte med att några eller ens ett helt koncilium kände igen Guds verk utan besluten skulle dessutom erkännas av hela kristenheten. Det gick inte an att det fanns delar av kyrkan som inte kände igen eller ville acceptera Guds verk. I sådana fall och de var många fick besluten stnna vid att vara provinsiella. De betraktades aldrig som ekumeniska. I vår tid finns det massor av sådan "traditioner" i alla kyrkor och samfund. Svenska kyrkan har till exempel beslutat om samkönade vigslar. För den stora majoriteten av kyrkor är detta fullständigt orimligt eftersom de väger ett sådant beslut mot Bibeln och inte känner igen idén om samkönade äktenskap i det som är Kyrkans norm, Beslutet är därför o-ekumeniskt. Det går tyvärr att ge flera exempel på avvikelser.

Det är en angenäm tanke att den Helige Ande verkar i Traditionen, verkar i tiden, också vår tid och att det går att känna igen Guds verk. Men inte hur som helst. Det går att känna igen det eftersom vi har Guds skrivna Ord, Bibeln och eftersom det vi kan känna igen stämmer överens med Bibeln. Som kristna har vi fått del av av Guds Ande och Guds Ande ska uppenbara hela Sanningen för oss.

I morgon bitti reser Kari och jag til Bjärka-Säby för att samtal om framtiden. Deras ekumeniska hållning intresserar oss som får allt svårare för de moderna kyrkorna och samfunden. Vi och inte minst nya generationer behöver få redskap för hur de känner igen Andens verk.

2 kommentarer:

Peter T sa...

Somliga av oss hävdar att kyrkan var odelad fram till 451.
Koptiska kyrkan kan på många sätt anses vara en ädlare gren på vinträdet än vissa protestantiska grenar.

Håkan Sunnliden sa...

Hej Peter. Kanske har du rätt i detaljerna. Ärligt talat kan jag inte säga annat, men det är klart att ju längre tillbaka i tiden vi kommer desto enklare blir det med enheten. För övrigt ska jag vara med på Nordisk-katolska kyrkans konvent i Norge någon gång i oktober. Mycket intressant. jag lovar att blogga om det efteråt.