onsdag, november 15, 2017

Meddelande

Nu reser Kari och jag bort några dagar. Vi kommer hem på söndag. Då, eller möjligen på måndag blir en ny blogg.

jag önskar er alla en god helg!

tisdag, november 14, 2017

Församlingen i Värnamo, del 5

De bloggar som jag har skrivit under rubriken Församlingen i Värnamo hör ihop och utgör samtidigt en grund för fortsättning. Förutom strävan efter ett mer ekumeniskt tänk, inte bara på global eller samfundsnivå strävar jag efter ett bra tänk för det lokala sammanhanget. Därav rubriken. Jag måste bli konkret.

Till denna strävan måste läggas ännu en nämligen den om missionen. Det talas alldeles för litet om mission på lokal nivå. I bästa fall har vi börjat tänka om när det gäller mission i andra länder, men hur ser strategierna ut för den lokala nivån? Alfa-kurserna får räknas även om de numera mest verkar bestå av gammel-kristna som tycker det är trevligt. I inte så få sammanhang har man lagt ner kurserna  av olika skäl, som till exempel i Värnamo trots att ett 30-tal personer kom till tro. Förre biskopen i Linköpings stift kallade kurserna föraktfullt för "förmedlingsteologi", något han ogillade. Folk måste få tänka själva. Han är förmodligen inte ensam i den villfarelsen.

Min erfarenhet säger mig att att själva begreppet mission har omdefinierats så kraftigt lokalt att alla verksamheter numera räknas som mission. Om de anställda bedriver barnverksamhet, körverksamhet eller håller musikgudstjänster kallas de oreflekterat för mission. Jag ogilla sådant struntprat.

Hur ska vi förstå missionen? Den tar sin givna utgångspunkt i Guds kärlek, gemenskapen i gudomen och Guds verk. Gud älskar osjälviskt. Fadern, Sonen och Anden utgör den fullkomliga gemenskap till vilken vi alla kallas. För att göra denna heliga gemenskap möjlig för oss sände Fadern sin Son att försona världen med sig själv.

Förutom att Sonen gav sitt liv till försoning för oss skapade han åt sig en ny kropp genom vilken han kan fortsätta sitt arbete att rädda människor.

Den helige talade till församlingen i Antiokia och sa: "Avskilj åt mig Barnabas och Saulus åt mig för den uppgift som jag har kallat dem till." Så sändes de ut för att fortsätta Jesu Kristi gärning. Eller kanske skulle jag vända på det och skriva att Jesus Kristus ville fortsätta sitt arbete genom sin nya kropp.

När jag läser Apostlagärningarna ser jag att Paulus hade två huvuduppgifter. För det första skulle han predika Guds rike och undervisa om hur vi blir delaktiga av det. För det andra skulle han organisera dem som kom till tro på Herren Jesus så de kunde rotas i Ord och Sakrament. Har detta uppdrag avslutats? Behöver det inte längre fortsätta i Sverige? Självklart behöver det fortsätta, men hur?

När jag fördjupar mig i läsningen om missionen i Apostlagärningarna kan jag se att det gick till på lite olika sätt. Den första församlingen i Jerusalem samlade i en rad olika lokaler, främst i hemmen. Där höll de fast vid apostlarnas undervisning, bönerna, gemenskapen och firade nattvarden. Begreppet, grekiska ekklesia, församling syftade på alla dessa grupper i staden Jerusalem. Men varje grupp skulle också i sig kunna kallas ekklesia. Jag citerar från biskop Bertils kommentar till Galaterbrevet:

En liten lokal husförsamling, Rom 16:5, kan också representera hela kyrkan. Detta betyder att  varje liten församling, liten eller stor, ansågs representera helheten kyrkan, 1 Kor 1:2. 

Församlingen i Jerusalem och jag förmodar i Rom och Korint också producerade hela tiden nya grupper/församlingar. Denna första strategi kallas "avknoppning".

Församlingen i Värnamo behöver därför på Guds befallning se till att det uppstår "nya församlingar".

Det vill jag medverka till. Missionen fortsätter.

måndag, november 13, 2017

Församlingen i Värnamo, del 4

Vi är uppenbart flera som ömmar för en sann enhet - kristna emellan. Det är verkligen paradoxalt att de som är ett ska behöva upptäcka och arbeta på sin enhet eller kanske vore det bättra att säga "på sin endräkt". I det senaste numret av Kyrka & Folk, nr 45/17 skriver kollegan Fredrik Sidenvall en ledare om denna enhet. Han adresserar särskilt den Romersk-katolska kyrkan, skriver den i ljuset av vår lutherska bekännelse och i ljuset av den yttersta tiden. Jag citerar:

I den yttersta tiden kan kristna som ännu skiljer sig åt i många lärofrågor, känna igen varandra som medkristna. När de ser att de delar tron på att Gud har uppenbarat sin sanning i Bibelns ord, när de inser att vi alla går evigt förlorade om vi inte finner en Frälsare och när de har upptäckt att Jesus Kristus är just den frälsare alla behöver, då har det en tillräcklig grund för dela trons sanningar med varandra och söka den fulla enheten med varandra och den Treenige Guden. I den enheten ska de kunna stå fasta under förföljelser och förförelser från vilseledda kristna och från kyrkans fiender.


Församlingen är till sitt väsen en, helig, katolsk och apostolisk kyrka. Det är närmast självklart att det kan finnas olika tolkningar om begrepp som helig, katolsk och apostolisk. Men det kan väl knappast finnas olika tolkningar om räkneordet en (1)? När påven Fransciskus för någon månad sedan var i Lund sa han det självklara nämligen att utgångspunkten för all ekumenik måste vara enheten i Kristus. Det är denna enhet vi behöver bejaka inte bara i ord utan också i handling. Vi måste sluta tala om splittring eftersom någon sådan inte finns i Kristus Jesus. Det finns olika åsikter, tolkningar och meningar, men det finns bara en Jesus Kristus och antingen är man infogad i honom eller också inte. Hur svårt kan det vara?

Häromdagen nämnde jag om kollegan och brodern som påminde mig om Kyrkornas Världsråds möte i New Dehli 1961. Det är 16 år sedan!

Vi tror att den enhet som både är Guds vilja och hans gåva till kyrkan, när alla som är döpta till Jesus Kristus och som bekänner honom som Herren och Frälsaren, på en och samma plats, blir synlig när den helige Ande för dem samman till en helt överlåten gemenskap, bryter brödet, deltar i gemensam bön och gemensamt når ut i vittnesbörd och tjänst till alla och som samtidigt är förenad med hela den kristna gemenskapen på alla platser och med alla åldrar på ett sådant sätt att tjänare och medlemmar erkänns och alla tillsammans kan handla och tala när situationen kräver det Gud kallat sitt folk att göra.

(min översättning)

Det är synden som får oss att se splittringen och den är som mest smärtsam på lokalplanet. Andliga rörelser har aldrig beslutats eller organiserats fram vid något sammanträdesbord. Det går inte att införa något som redan finns, men vi kan lokalt be och arbeta för endräkten. Om utgångspunkten är att vi endast i och genom Jesus Kristus har gemenskap med Gud och med varandra är vi skyldiga att be och arbeta för gemenskapen.

Det gäller inte minst församlingen i Värnamo.

söndag, november 12, 2017

Församlingen i Värnamo, del 3

Församlingen i Värnamo möts på flera olika platser. Förutom i den Romersk-katolska kyrkan på Jönköpingsvägen möts pingstvännerna i Arken. Svenska kyrkans folk firar sin gudstjänst i tre olika kyrkbyggnader i staden, men har också två kyrkor utanför 40-skyltarna. En i Fryele ny och sedan den mer kända Nydala klosterkyrka. I centrum av Värnamo ligger också Missionskyrkan. Där tror jag mig veta att de är lite kluvna inför det faktumet att de har anslutits till Equmeniakyrkan, men där samlas ganska många till en väl sammanhållen församlingsverksamhet. I centrum ligger också Allianskyrkan med fina och ändamålsenliga lokaler. Sedan får vi inte glömma bort Smyrna som också ligger i centrum. Smyrna. Den församlingen hör till Evangeliska frikyrkan.

Förutom de ovan nämnda institutionerna finns ett antal missionshus runtomkring som också rätteligen hör till Värnamo kommun. Ja, till kommunen hör faktiskt också till exempel församlingen i Rydaholm.

Till detta ska också läggas mindre gemenskaper som till exempel Värnamo koinonia som oftast samlas i hemmen. Inte så få av bröderna och systrarna i koinonian går regelbundet till högmässan i Värnamo kyrka, Johanneskyrkan eller Mariakyrkan. Några firar högmässa i den romers-katolska kyrkan och någon i Missionskyrkan. Sedan finns det faktiskt några mindre grupper som samlas i hemmen varav en, den jag själv tillhör, firar gudstjänst på onsdagseftermiddagarna.

På 1900-talet ondgjorde sig många över splittringen och av de som var med redan under förra århundradet ondgöra sig nog de flesta fortfarande över splittringen. Men riktigt vad den består i tror jag de flesta är ovetande om. Möjligen vet de många att pingstvännerna inte godtar vårt dop och att romarna inte låter oss få del av nattvarden. Pingstvännerna tror eller trodde åtminstone att deras syn på dopet var den enda rätta. Och romarna tror att bara deras nattvard är den riktiga. Det här har inte den yngre generationen någon koll på och uppriktigt sagt tror jag inte de bryr sig heller. Spelar roll, skulle de fråga. Förresten har jag hört att Missionskyrkan, som numera har de flesta konfirmanderna, även om de inte riktigt vet vad konfirmation är eller de definierar det annorlunda än den allmänkyrkliga tradition gör, inte kan behålla dem som de "konfirmerar" som medlemmar. Det är visst lite frustrerande för dem. Jag hörde till och med en pastor önska att de gick tillbaka till Svenska kyrkan eftersom ett stort konfirmandarbetet kräver ganska mycket av de anställda. Ja, det är inte lätt att driva församlingsverksamhet nu för tiden. Det är krävande.

Nu lever vi på 2000-talet. Verkligheten har ändrats mycket, men inte synen på de så kallade församlingarna. Jag skriver så kallade eftersom få egentligen vet vad en församling i mer biblisk a mening är.

Min Kyrkoordning är från 2010 men jag tror den i vissa stycken fortfarande är riktig. Kap 1 handlar om "Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära, är grundad i Guds heliga ord", heter det inledningsvis. I det andra kapitlet får jag veta vad en församling är. Jag citerar: "Församlingen är det lokala pastorala området". Om det första kapitlet till viss del är obsolet så är det andra kapitlets definition av "församlingen" så långt ifrån Bibeln man kan komma. Men definitionen kom till under staskyrkans tid. Här finns mycket att ställa i ordning, att re-formera.

En kär kollega och broder tipsade mig häromdagen om Kyrkornas Världsråd möte i New Delhi 1961. Sagt och gjort. Jag letade upp rapporten på nätet och läste om kyrkans enhet. Den ska jag beräötta om senare under veckan.

Nu lever vi på 2000-talet. Det är dags att återupptäcka vad en församling är för något. Ska vi ta oss fram på den vägen är jag tämligen säker på att vi måste 1) utgå från att kärleken till den Treenige Guden är enhetens källa och mål. 2) omdefiniera själva begreppet församling som har väldigt lite att göra med "territorium, demokrati och öppenhet" att göra 3) gå från tanken om splittring till tanken om mångfald och 4) arbeta tillsammans med hela församlingen i Värnamo. Här finns sannerligen mycket att arbeta vidare med.

Fars dag




torsdag, november 09, 2017

Hur fördjupas vi?

Förmodligen är fördjupning ett nyckelord.

Så långt jag förstår konstitueras församlingen av fyra beståndsdelar. De höll fast vid:


  • apostlarnas undervisning
  • bönerna
  • brödragemenskapen
  • brödsbrytelsen


Det är sålunda dessa vi ska inte bara hålla fast vid utan också fördjupa. Låt oss ta en del i taget. Först apostlarnas undervisning. Tyvärr är det nog så, om vi ska vara ärliga, att Svenska kyrkan inte håller apostlarnas undervisning särskilt högt. De vanligaste exemplen på det är att kyrkan kommer allt längre ifrån apostlarnas syn på försoningens nödvändighet, "kravet" på omvändelse, förtröstan på Guds verk i och genom Jesus Kristus, bort från Treenigheten, förvrängning av budskapet, slarv, i bästa fall, med liturgin och en anpassning till världen när det kommer till etiken. Exemplen på det senare är förstås synen på abort, fostran av nya generationer, slarv med de kyrkliga handlingarna som praktiserande av dop, äktenskap och prästvigning. Tyvärr kunde exemplen mångfaldigas.

När det, för det andra, kommer till bönerna är dessa starkt formaliserade. Kyrkans allmänna förbön är rätt och riktigt, men den ska naturligtvis ske till Fadern, genom Jesus Kristus och i den helige Ande och inte till någon "okänd" gud. Bönelivet är inte särskilt utvecklat. de flesta församlingar har inget regelbundet böneliv, typ Tidegärden, att erbjuda, och böneskolor eller instruktioner för bönen är sällsynt.

För det tredje är den bibliska gemenskapen satt på undantag. Det är en sak att vi har tillfälliga gemenskaper i våra gudstjänster eller i syföreningar, konfirmandsamlingar, syföreningar eller i körverksamheten. Men var delar vi våra liv med varandra? Det går bara att göra i vardaglig och stabil gemenskap. Det är i den lilla gemenskapen förtroenden uppstår, liv delas och förbönen blir konkret.

När det kommer till brödsbrytelsen har den inte bara sakramentaliserats utan också förytligats. Själva måltiden är borta och den var/är den djupaste gemenskap. Det är där vi är bröder och systrar med varandra. Där äter familjen. Det är bra att vi firar nattvarden vertikalt men minst lika viktigt är den horisontala gemenskapen. Ur nattvardsfirandet växer en ny social gemenskap fram och relationer stärks.

Det är svårt att se hur dessa komponenter ska kunna få nytt liv i Svenska kyrkan. Strukturerna gagnar inte en sådan utveckling. Tvärtom genom fokuseringen på kyrkoherden och de anställda  försvårar kraftigt möjligheten att förverkliga biblisk kristenliv. Här ligger nu brottningskampen i den mån någon kämpar.

Frågan är hur vi som vill och åstundar ska kunna förverkliga en sann fördjupning.

Jag tror att det är möjligt just genom att tala om fördjupning i stället för att tänka konkurrens eller sekteriskt. Vi borde kunna agera självständigt som myndiga kristna i kraft av dopet. Tänka bort de förtroendevalda och de anställda om så krävs och ta eget ansvar. Men det kan vi återkomma till.

tisdag, november 07, 2017

Församlingens fördjupning

Under många år var vi många som bad och arbetade för församlingens förnyelse. Andlig förnyelse var ett nyckelord som förkunnades i vida kretsar. Den andliga förnyelsen stannade i bästa fall vid en personlig förnyelse. Det skedde i regel genom konferenser, seminarier och bibelskolor. Ganska ofta genom själavårdande inslag som i "Helhet genom Kristus". I mer karismatiska sammanhang kunde människor bli andedöpta och börja tala i tungor. Nu var det länge sedan jag var i dessa mer uttalade sammanhang men mitt intryck är att det hela har klingat av. Rätta mig om jag har fel.

Nu talade ändå de många om församlingens förnyelse. Men den blev det inte mycket av. I vart fall inte inom Svenska kyrkan om man nu inte menar att fler människor besökte gudstjänsten. På somliga platser kom så många att man verkligen menade sig se församlingens förnyelse. Men vad var det som hade förnyats? Det kunde slipas på liturgin men samtidigt blev systemfelen bara tydligare. Bokstaven var och är fortfarande överordnad Anden.

Sedan kom nästa fas om än inte överallt. Den handlar om församlingens förändring. När det postmoderna paradigmet gör sig alltmer gällande inser allt fler att det måste till förändringar. Systemfelen måste rättas till. Det är lättare sagt än gjort. Det gick inte att förnya systemfelen. De måste förändras. Kanske skedde tills dels för stunden där kyrkoherden vågade delegera något av sin tilltagande makt. Det finns exempel på det, men motsatsen är nog vanligare. Det räcker heller knappast med förändringar om det inte finns begåvade anställda, lyhörda och modiga tjänare.

Biskop Fredrik Modéus har i sin avhandling pekat på några av de systemfel som styr oss när det gäller framväxande gemenskaper, som till exempel den i Värnamo. Det finns helt enkelt inte plats för sådana inom gällande ramar. Dessa gemenskaper är knappast territoriella, demokratiska eller vidöppna. Men det är å andra sidan inte heller de evangeliska klostren, kommuniteter eller sällskap heller. Så något slag av lösning borde finnas. Det finns inte utrymme för församlingar i församlingen samtidigt som de faktiskt existerar. Som ett exempel kan nämna Gamla Hjelmseryd där det både bes Tideböner och firas mässa regelbundet sedan många år. Men de finns inte reglerade i Kyrkoordningen vilket naturligtvis är bra men också innebär att de i praktiken är skyddslösa, som Värnamo koinonia.

Efter att ha både bett och arbetat med saken i decennier vill jag nu lansera församlingens fördjupning. Det borde vara riktigt att kunna se fördjupning i och av församlingen. Människors som samlas för att fördjupa


  • apostlarnas undervisning
  • bönerna
  • gemenskapen
  • eukaristin


Det kommer fortfarande att vara skyddslösa gemenskaper men kanske gör det dem bara än mer beroende av den Helige Ande, något som knappast är att beklaga. I den gemenskap vi här kallar Värnamo koinonia är några av oss beredda att under den devisen förverkliga församlingens fördjupning, en församling i församlingen. Det slåt mig nu att nästa steg kanske kunde heta församlingens förverkligande.


fredag, november 03, 2017

Församlingen i Värnamo, del 2

Det är tveklöst så att jag ägnar väldigt mycket tid åt att fundera på Kyrkan och hennes gestaltning. Det stör mig att hon inte längre kommer till sin rätt i västvärlden, allra minst i national- eller folkkyrkorna. Det är en tröst att historiens största väckelser ändå pågår om än i andra delar av världen.

Under senare tid har det förts en lättare diskussionen om förhållandet mellan Skriften och Traditionen. Någon mer djupgående sådan har jag inte sett. Det är sannerligen inget nytt ämne att fundera kring. Jag minns väl när jag insåg något av problematiken under mina studieår. Men sedan har det liksom inte varit riktigt aktuellt. Anders Gerdmar tar upp samtalet i sin bok Guds ord räcker. Han gör det bra. Han avfärdar inte på något sätt Traditionen, men är väldigt tydlig med att traditionen alltid måste vara underordnad Skriften. Det finns med andra ord stort utrymme för att till exempelvis vörda Jungfrun Maria eller se upp till helgonen, men de kan aldrig sättas över Skriften. Jag tycker att det är ett sunt sätt att förstå Skriften som Kyrkans norm. Däremot tycker jag inte om alla dessa vänner som bortser från traditionen och säger sig hålla sig till Skriften allena, Det är för mig ett orealistisk synsätt.

Det här sättet att tänka använder jag mig också av när det kommer till kyrkan. I Skriften talas om kyrkan. Skriften använder enligt uppgift åtminstone 95 olika metaforer för att att om kyrkan. När vi läser Nya testamentet är bilden av kyrkan inte bara bildlig utan också principiell. Kyrkan är till exempel eskatologisk till sitt väsen. Hon har tagit emot framtiden, vittnar om framtiden och ska i bästa fall återspegla något av framtiden. Kyrkan ska inge hopp. Kyrkan ska inte vara självupptagen, utöva världslig makt eller se till sitt eget bästa. Hon ska vara en tjänare i världen.

Kyrkan är en enda. Det är förvisso sant att traditionen gjort att vi har fått många kyrkor och samfund. De går att räkna inte bara i hundratal utan tusental. Här finns inre motsättningar och en del av dem måste vi leva med. Kyrkan i väst vill jag i förstone inte tänka på, särskilt inte på den Svenska kyrkan. Vi lever med den och det är inte mycket att göra åt, MEN gäller inte det att Skriften är överordnad kyrkan? Och om jag vill, och det vill jag, sträcka mig så långt att jag tillmäter traditionen betydelse, kanske till och med kan förstå den som en förlängning av Skriften, så kan det väl ändå inte innebära att vi överger Skriften. Vi kan väl inte göra oss av med källan? Inte såga av den gren vi sitter på?

Nej, vi måste tillbaka till Skriften i tron att den har något att säga oss. Vi kan lära av Skriften och så studerar jag Skriften. Jag försöker förstå kyrkans väsen, beståndsdelar, principer och  kännetecken, både de inte kännetecknen och de yttre. Bilden jag får när jag jämför dagens kyrkor och samfund med Skriftens är skrämmande. Den är riktigt skrämmande. Och ändå om jag försöker förlika mig med den kan jag inte komma ifrån att jag har mycket att lära av Skriften.

Kyrkan är en enda. Kyrkan eller församlingen i Värnamo. Så, måste det heta. Det kan inte heta Värnamo församling som om Värnamo hade en egen liten församling. Vi måste radikalt ändra vårt sätt att tänka kring kyrkan och församlingen. Kyrkan är en. Det talas om församlingen i Jerusalem, i Korint och i Rom. Denna enda församling får nedslag i, tar gestalt i och uppträder i olika städer. Församlingen möts i olika hus och lokaler. Församlingen, den enda, möts i hemmen, läser jag. Har vi något att lära av detta enkla faktum? Där de kristna möts i Jesu namn där är församlingen!

I morgon reser Kari och jag bort över helgen, men efter helgen vill jag fortsätta på temat. Temat om församlingen utmanar mig.

torsdag, november 02, 2017

Församlingen i Värnamo, del 1

Den här månaden har jag tänkt blogga en del om "församlingen". Jag sätter ordet inom citationstecken med tanke på att ingen vet vad det är eller alla vet olika vad det är. Till och med i Kyrkoordningen är det oklart och ordet används huller om buller. Ibland syftar det på ett territorium och andra gånger på den gudstjänstfirande församlingen. Men så mycket är klart att vare sig Svenska kyrkan eller frikyrkorna i staden lägger någon större vikt vid det gammaltestamentliga ordet qahal eller det nytestamentliga ekklesia. De kristnas förståelse av "församlingen" är i regel fjärran från de bibliska begreppen och den bibliska förståelsen.

I vår tid, den konstantinska eran, är "församlingen" nästan helt knutet till något slag av organisation. Det är sällan eller aldrig som de kristna har med det mest grundläggande, nämligen det eskatologiska, perspektivet. Sällan eller aldrig talas om att "församlingen" utgörs av dem som kommer samman för att fira gudstjänst, dela liv och för att betjäna varandra.Regeln är snarare att det senare får de anställda sköta.

"Församlingen" är sällan en, helig, allmännelig eller apostolisk, mer än i teorin. De inre kännetecknen på en biblisk församling har stelnat i en dogm. Jag tror inte att de kristna uppfattar sig som en, helig, allmännelig och apostoliska gemenskap.

Eftersom det här skrivs i pausen av matchen mellan Bilbao och Östersund och andra halvlek börjar nu får jag avrunda.

Det borde inte heta Värnamo församling, lika lite som Pingstförsamlingen eller Missionskyrkan. Det borde heta församlingen i Värnamo. Församlingen i Värnamo samlas i fler olika lokaler. Men det får jag fortsätta med i morgon. Nu får vi se om Östersund klarar sig ur det här.

onsdag, november 01, 2017

Luther som motståndsman

I gårdagens SvD fanns en mycket spännande och upplysande "Under strecket" - artikel. Den bar rubriken Hundratals år av kamp bakom Luthers triumf och var skriven av journalisten Gunnar Wiman. Du kan läsa den i sin helhet genom att klicka här.

Det är inte med sanningen överensstämmande att Luther startade reformationen. Han kanske i en mening inte ens var den viktigaste. Förutom att historikerna talar om minst tre reformationer, den lutherska, den reformerta och den anabaptistiska kan man gott ta med den romerska mot-reformationen och i synnerhet för-reformationen. Luther var insatt i ett sammanhang.

Artikeln jag vill uppmärksamma dig på handlar om för-reformationen. Den handlar om Pierre Valdes (1140-1218), John Wycliffe (1320-1384) och Jan Hus (1369-1415), de verkliga initiativtagarna. Dessa modiga män ledde skaror av människor till sann evangelisk tro men blev aldrig erkända av den Romersk-katolska kyrkan. Tvärtom. Dessa män som gjorde motstånd mot utvecklingen förföljdes och motarbetades grundligt. Deras anhängare kättarförklarades och förföljdes genom böter, fängelser, landsförvisning och dödsstraff. De gjorde motstånd.

Dessa motståndsrörelser och andra reagerade mot att syndernas förlåtelse kunde köpas för pengar. De upptäckte och brukade Bibeln som övergripande norm. De reagerade mot kyrkans rikedomar och antog fattigdomen som ideal. Fransciskus blev godkänd men inte Valdes. Men deras upptäckter fick aldrig stor spridning eftersom de bara kunde spridas från man till man. Boktryckarkonsten hade ännu inte blivit allmän.

Martin Luther (1483-1546)

Det gjorde även Luther. Han gjorde motstånd, satte sig på tvären och han bannlystes. Luther var med andra ord inte bara den store reformatorn. Han var också kättaren. Luthers syn på Bibeln var inte kyrkans syn eftersom Bibeln var kärnan och stjärnan. När Luther inför en disputation spikade upp sina 95 teser tänkte han knappast att det skulle uppmärksammas som det gjordes. Men de uppfattades som hotfull kritik och de spreds med hjälp av boktryckarkonsten. Luther blev en reformator bland andra.

Jag intresserar mig så mycket för dessa motståndsrörelser för att jag tror att de behövs på nytt. Det räcker inte med att tala sockersött om reformationen, att idka något slag av övergripande ekumenik utan radikala motståndsrörelser är mer på sin plats.

Det är därför jag nu pekar på artikeln och det är därför jag försökt redovisa detta i boken

Motståndsrörelser inom kyrkan


Meningen är att icke-teologer ska få en bild av dessa motståndsrörelser. Boken omfattar 166 sidor och kostar 190;- plus frakt. Du kan beställa den av mig på hakan.sunnliden@telia.com. Jag räknar med att kunna skicka den inom ett par veckor. Den har ännu inte tryckts men sättningen är i det närmaste klar. Jag återkommer med mer information när den blir helt klar.

tisdag, oktober 31, 2017

Hösten är här





Elliot, vårt yngsta barnbarn som fyllde ett år förra veckan, krattar löv.

måndag, oktober 30, 2017

Hemma igen

Natten till idag kom vi hem från Israel. Det blev en mycket lyckad resa. Ett skäl till en lyckad resa är antalet deltagare. Vi var 14 personer plus guiden. Det betyder att alla kommer att lära känna varandra  något. Igen kan hamna utanför utan att det märks på en gång. Jag har verkligen tackat Gud mer än en gång för att inte ha behövt ansvara för stora grupper av resenärer. Det är, som ungdomarna säger, "inte min grej." Visst kan det tänkas att jag reser till Israel med fler grupper, men de får inte vara för stora. Helst skulle jag vilja göra kvalitetsresor. Resor med ett mindre antal resenärer, vänlig guide, bra hotellstandard och god mat, gärna ett hyfsat lugnt schema. En vecka kan vara lagom.

Foto: Asta Sandahl


Här verkar det som att jag spanar ut över Medelhavet, efter vad vet jag inte. Vi besökte Caesarea Maritima och kortet är taget vid akvedukten, en imponerande vattenledning som försåg staden med vatten. Flera av deltagarna drog upp byxorna och vadade ut i det ljumma havsvattnet. Underbart. Detta är första dagen och här skulle man lätt kunna stanna länge.


Foto: Asta Sandahl
Om några av er deltagare kan utröna var det här kortet är taget får ni gärna underrätta mig. Jag har faktiskt ingen aning. Det ser ut som jag undervisar, men var? (Svaret kom idag. Vi är på Karmel-berget.)

Vi fick göra en del ändringar i programmet men utan att missa något. Ändringar är snarare regel än undantag. Vid sådana tillfällen är det också underbart med en mindre grupp.

PS Ni som deltog i resan och har kort får gärna mejla över några till mig som inte har någon kamera. Korten behöver verkligen inte vara på mig. DS

fredag, oktober 20, 2017

Direktrapport från mission Nepal

Just när jag skulle avsluta arbetet vid datorn fick jag via Kari en hälsning från Victor. Efter att ha läst den med tårar i ögonen tar jag mig friheten att vidarebefordra den här utan att ha tala med Victor.

---

Hej, från Five14

Sitter i vårt nya co lab rum som tidigare va gemensamhetsutrymme och bagage förvaring.
Nu är det utstädat, ett stort bord, AC och på dagarna sitter folk här och jobbar.

Skottland, Norge, Sverige, USA, Nya Zeland och säkert något mer.
Det är precis samma smältdegel som Ni känner det som.

Skillnaden är att man nu också hyr huset bredvid, öppnat upp emellan och har nu därmed 45 rum.
Allt på samma ställe och det gamla team huset är borta.

Nytt är bland annat David och Cynthia Pearson som till våren (när all byråkrati gått igenom) är nya ägare till B&B.
David har haft bygg firma i 25 år (vattenavrinning) och de sista åren har de egentligen rest mest via sin egen iThirst International och borrat brunnar och filtrerat vatten. Uganda, sydamerika, Filippinerna….listan slutar inte.
Sonen får sköta firman hemma.
Nu säljer de firman till sonen och flyttar hit på bestämd tid.

Så fort David lärt sig driva ett B&B och fått det självförsörjande så ska han och jag odla bin i bergen.
Så…..ni ser. Allt är som vanligt.

I Tisdags var jag hos Mirjam och Preston och innan dess va jag med Preston på Dinadi.
Cool historia det där.

63 kvinnor jobbar för dom nu
Nästa vecka launchar dom sin webshop med leverans i hela världen (även sverige)
De har fortfarande likviditetsproblem (men har löst dom genom lån i US och SWE på ett finurligt sätt)
En del av kvinnorna stickar så mkt att Diandi snart måste sätta max gräns på hur mkt man får producera. För att lära dom om balans i livet.

Här kommer två guldkorn från Dinadi (som jag ser det)

·         Jag frågade om de kunde se någon skillnad i prestation på kvinnorna och om det fanns något som va gemensamt för de som presterar högst. Preston va tvärsäker (även om svaret är mer komplicerat än så här som han sa) De som presterar mest, bäst och som tjänar mest pengar är de kvinnor som INTE kommer från någon organisation, skyddshem eller har något stöd i livet.

       Minimilönen i Nepal är RPN 9000, en lärare har kanske RPN12-15000 och de kvinnor som tjänar mest på Diandi drar in RPN 30,000 i månaden. En av kvinnorna grät på kontoret när hon fick sina 30 lax. Hon är analfabet och har ingen utbildning. Hon sa att hon trodde aldrig i hela sitt liv att hon skulle kunna tjäna egna pengar…….

Peace
//Victor


Israel nästa

Nu är det bara några timmar kvar innan jag tillsammans med andra reser till Israel. Det ska bli gott att få komma dit igen. Gott med vädret, gott med vyerna, med associationerna och kamratskap.

Det betyder att det dröjer till måndag 30 oktober innan jag kommer hit till bloggen igen. Det kan vara skönt både för er och för mig att få en paus. Jag konstaterar juste att jag skrivit 1400 bloggar så varför inte en paus.



Sedan när jag kommer hem blir det full rulle igen. Min senaste bok om motståndsrörelser i kyrkans historia är just nu på sättning. Jag får läsa manus när jag kommer hem. Och sedan ska det tryckas och sälja lagom till jul. Och så ska det förhandlas om platser i kyrkofullmäktige. Frimodig kyrka fick 26 % av rösterna och det borde ge en del viktiga positioner. Kanske ska jag när jag kommer hem också kommentera det faktum att jag röstades in i såväl Stiftsfullmäktige som Kyrkomötet. Puh, en sak i taget.

Ha det så bra allihopa!

onsdag, oktober 18, 2017

Gift med sig själv?

Det händer en hel del just nu, men ändå nöjer jag mig med att kommentera kvällens Aktuellt. Varför i all sin dar gör man ett reportage om människor som gifter sig med sig själva?

Jag tror det var i går som det handlade om månggifte och folk på sta´n fick uttala sig. Ärligt talat tror jag att den här typen av reportage är ett led i din Ondes strategi att fullständigt upplösa äktenskapet. Äktenskapet har alltid betraktats som samhällets viktigaste relation. Det har varit omgärdat med regler som till exempel att det måste ingås mellan man och kvinna, av fri vilja, att man ska ha uppnått myndig ålder, att vederbörande inte får vara sinnessjuk och tidigare att det inte utan vidare kunde upplösas. Enligt kristen tro och tradition är inte heller omgifte tillåtet. Allt det här var viktigt för "samhällets bestånd". Äktenskapet var också viktigt för barnen och deras fostran.

Allt detta har i princip kastats på sophögen. Politiker, HBTQ-människor och journalister har hjälpts åt. Och när saken är klar, förutom att lagstiftningen verkar lite långsamt eftersom där står att äktenskapet ska bestå av två parter, inte av en eller fler än två, då sänder man sensationella reportage om alla möjliga och omöjliga varianter på äktenskapet.

Om det finns någon makt som vill undergräva "samhällets bestånd" bör den makten inrikta sig på äktenskapet, särskilt det kristna äktenskapet.

Det där med "samhällets bestånd" är numera borttaget men det fanns där när jag prästvigdes. Jag minns också hur präster kunde diskutera med varandra om de kunde viga människor som var frånskilda. Här användes och segrade ett nästintill horribelt argument. Man sa att man kunde få förlåtelse och så gå vidare. Och många nickade med och köpte argumentet. Kan man få förlåtelse för att man gift sig?

Idag måste jag nog konstatera att det kristna äktenskapet i princip är utraderat. Några sådana äktenskap ingås inte längre, förutom i de samfund där äktenskapet är ett sakrament.

Är det inte märkligt att SVT reagerar på att folk inte lever kristet? Varför reagerar de på månggifte eller på att någon gifter sig med sig själv? Är det för att ytterligare undergräva det kristna äktenskapet? För att underblåsa opinionen och påskynda en ny lagstiftning?

Att gifta sig med sig själv därför att man är så kär i sig själv måste betraktas som ett postmodernt fenomen. Kan det komma att förändra lagstiftningen? Inte omöjligt. Är det då inte bättre att ta bort äktenskapsbalken helt och hållet? Människor kan väl få leva samman som de vill. Varför ska staten bry sig om det? Om det inte är så att ...

Är det någon som skulle reagera vore det väl biskoparna och kyrkomötet. Är det inte dags att tala högt om det kristna äktenskapet? Är det försent? Eller har kyrkan ändrat sig?


tisdag, oktober 17, 2017

Victor i Kathmandu

Idag har Victor anlänt Nepal.


Jag tror det är tredje gången han är där sedan olyckan för drygt tre år sedan. Under tiden på sjukhuset i Kathmandu hann Victor med att träffa och lära känna ett antal bröder och systrar. UMU har ett fantastiskt arbete i många länder världen över, bland annat i Nepal. Bland annat grundade de Five14  Nepal, ett företag som driver Bed and Breakfast i syfte att ge nepaleser träning och jobb.

Victor som själv jobbar inom näringslivet i Skövde har hjälpt dem att att utveckla en vettig affärsplan. Det är inte sunt att i förlängningen leva på "gåvor från väst". Ett företag ska drivas med vinst. I det här fallet en vinst som de kan investera i företagets utveckling. Vad jag förstår har hans insats fallit väl ut och han är sedan ett år tillbaka invald i styrelsen. Som styrelseledamot deltar han i två sammanträden per år, varav ett i Nepal. Dessutom pratar de med varandra via Skype.

Victor har idag tagit det nyrenoverade rummet i besittning. 

Till denna resa har han med sig en affärsmanual för chefer och anställda i företagen. Han har översatt från svenska till engelska och även lagt till ett kapitel om bibliskt förvaltarskap.

Nu är de tydligen på väg att förmera företaget så att det ska bli tre företag. Vad jag förstår ska något av dessa företag inrikta sig på de tusentals turister som kommer till Nepal för att vandra och för att klättra. Five14 placerar sina caféer längs rutten mot Himalaya.

Tidigare fanns en enkel dusch i korridoren. Nu finns en till varje rum.
Det gör vandrarhemmet mer attraktivt. 
Det är inte omöjligt att jag själv kommer att resa till Nepal under nästa år för att fortsätta undervisa blivande pastorer. Tänk om jag kunde få resa tillsammans med Victor? Då får vi nog också göra ett besök på det sjukhus vi tillbringade nästan 14 dagar. Det är fascinerande hur tiden går och hur saker kan utvecklas. Tag gärna med arbetet i Nepal i era förböner eftersom regeringen nu infört förbud mot konverteringar från hinduism till kristen tro, ett förbud som sannolikt är verkningslöst men som ändå kan ställa till det om det vill sig illa. Be också för det arbete Victor stöttar.

måndag, oktober 16, 2017

Tankar efter församlingsbesök

Det har varit en fullspäckad helg och dagen idag har varit välbehövlig vila. Tråkigt bara att få se Bajen spela så dåligt som de gjorde i Kalmar. Det finns visserligen inte så mycket att spela för men hedern är inte oviktig. Kalmar behövde segern för att hålla sig kvar i Allsvenskan och jag tycket att de förtjänade segern även om det var en bajare som stod för det första målet. Självmål med andra ord.

Kvällen i Stora Lundby församlingshem var intressant. Det var ett tjugotal närvarande och flera från frikyrkliga sammanhang. Det finns människor som längtar efter, ja vadå? Jag tvivlar på att de själva vet det. Några tänker på och talar om väckelse eller förnyelse, men jag är inte säker på att de vet vad de säger. Vad är det som ska förnyas?

När jag försöker gå lite mer på djupet inser jag att det är väldigt svårt att tänka utanför boxen. Kristna människor sitter orubbligt fast i sina samfund, sina älsklingstankar, sin kritik av tillståndet och sin för mig alltmer obegripliga syn på "församlingen". Den senare förefaller vara det viktiga och med församlingen menar man ... sin egen juridiska organisation. Det är sälla, kanske aldrig, jag här människor tala om församlingen med ett bibliskt perspektiv. Jag kan förstå att saker och ting har utvecklats (?) under århundraden, men varför tappa bort det bibliska perspektivet. Har vi ingenting att lära av Nya testamentet? Självklart har vi det. Problemet är bara att när vi lär känna Nya testamentets kristen liv inser vi hur långt vi har kommit från de mest grundläggande principer.

Under senare tid har jag läst en del radikalkristen litteratur och även om jag själv inte står i någon reformert tradition, än mindre varit medlem i någon sekt, ser jag att här finns mycket att upptäcka. Till exempel behöver vi helt från grunden lära oss vad en församling är. De definitioner vi nu håller oss med är otillräckliga och svarar inte vare sig mot mot Skriften eller verkligheten. Den kristna församlingen är inte anpassad till svensk juridik. Den har inte sitt ursprung i mänskliga tankar. Den är inte en förening som uppbär bidrag från staten. Den består inte ens av likasinnade kristna ... Hur vi ska komma ur dessa missuppfattningar är svårt att se.

I Stora Lundby kunde jag i avslutningen säga att de smågrupper jag talat om, de bibelstudiegrupper och bönegrupper vi säger oss längta efter i själva verket är församlingar! Där de kristna samlas är församlingen. Att samlas i Jesu namn förpliktar. Det innebär inte bara att vi tar emot frihet utan lika mycket att vi blir ansvariga. Men så länge vi såsom barn förstår vi inte och slipper ta ansvar. Många kristna är bekväma med det.

När jag läser i Apostlagärningarna och de paulinska breven ser jag att Paulus ansvarar dels för att förkunna Guds rike och dels att organisera de som tagit emot budskapet så de kan över- och fortleva. Jag drar mig till minnes hur en sådan som John Wesley menade att det är oansvarigt att predika evangelium, att hjälpa människor till tro om man inte samtidigt ser till att det blir en organiserad uppföljning. Jag tror att han hade och har rätt. Nu måste jag och vi andra som predikar och undervisar börja ta ansvar för uppföljningen så att människor blir bevarade, växer, mognar och bär sådan frukt Jesus har bestämt att vi ska bära.

Ja, så kan jag reflektera efter att under en längre tid funderat och bett över saken. Och efter att ha tillbringat helgen med ärliga, fina kristna i Hovås kyrka i Södertälje och Stora Lundby i Gråbo. Fortsättning följer!

fredag, oktober 13, 2017

Södertälje Syd

I morgon blir det tåget till Södertälje Syd och vännen prästen Stellan Bengtsson. Han ville att jag skulle tala över ämnet Rättfärdig genom tron allena och det gör jag gärna. Det är en sådan där tes som många av oss som vuxit upp i Svenska kyrkan brottats mycket med. Vi trodde den kom från Luther. Och kanske är det därför församlingen i Södertälje valt temat. Det är ju Luther-jubileum. Men det var inte sant visade det sig. Tesen kom från Paulus! Och även om han inte hade med det lilla ordet "allena" utan Luther lade till det, så går det att rättfärdiga,

I våra dagar är det klart för de många att Paulus är upphovsmannen, men kanske tycker lika många fortfarande att tesen är svår. Jag vet inte, men Jakob skriver i sitt brev att vi inte blir rättfärdiga genom tron allena. Tron utan gärningar är död. Till och med de onda andarna tror att Gud är en. Nä, gärningarna visar vad du tror. Jag tror jag får ta och gå igenom det där i morgon. Bäst att ta med sig några ex av bibelkommentaren jag skrev till Jakobs brev.

---

På förmiddagen var jag hos läkare för att få ett invaliditetsintyg. Tänkt att det skulle dröja 3 1/2 år innan de kunde skriva ett sådant. Det är försäkringsbolaget som behöver det. Jo,då jag är numera invalid. Hur svårt invalidiserad jag är vet jag inte, men det kommer att visa.

Tyvärr visade det sig att armen inte är läkt. Skruvarna som skulle fästa metallplattan har släppt och troligtvis har armen inte läkt. Det är ett år sedan den röntgades. Men så länge jag inte har ont kom vi överens om att inte operera om eller ta ut plattan. Och jag har inte ont. Så fick jag ytterligare ett vackert skäl till att ta en dag i sänder. Just som Jesus önskade.

---

Det blir ingen blogg i morgon. Jag åker tidigt och kommer hem sent. På söndag blir det några rader, men sedan ska jag till Stora Lundby. Jag har just konstaterat att det ligger i Gråbo strax norr om Lerum. Bra att veta. Där är ämnet smågrupper i församlingen och bönen i smågrupperna. Det är nog så att många svenskkyrkliga inte har mod att be vare sig fritt eller högt i grupp. Får se om jag kan hjälpa dem. Tänk det har blivit allt viktigare med åren att försöka uppmuntra till praktik. Inte bara tala om ... utan också göra. Kunna dela erfarenheter och öva tillsammans.

Jag ser fram emot morgondagen i Södertälje.

torsdag, oktober 12, 2017

Magnus Persson undervisar

Nu har jag läst färdigt boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Det är fantastiskt att få disponera dagarna som man själv vill. Kunna läsa, skriva och samtala med folk. Som en riktig präst.

Själva innehållet i boken är inte nytt för min generation men böcker av det här slaget måste skrivas på nytt för varje ny generation. Jag tycker Magnus har gjort det med den äran och hoppas nu inte bara att boken säljer och blir läst utan också att saken förverkligas i allt större utsträckning.

I morse talade jag med en kär broder och vän och vi kom att tala om Svenska kyrkans prekära läge. Det finns inte många riktigt svensk kyrkliga kvar. Hur ser framtiden ut för dem som vill hålla sig till Bibeln och Bekännelsen? Det kan man verkligen fråga sig. Samtidigt är det ett faktum att det finns åtskilliga tusentals kristna bekännare i vårt avlånga land. Men de tillhör olika traditioner och de flesta är tämligen bundna till sina samfund. Kanske till och med fångna i sin församlings programverksamheter. Därför är det som nu sker i dels i det fördolda och dels i till exempel United Malmö mycket hoppingivande.

Magnus Perssons bok kan förstås som en personlig bekännelse. En personlig bekännelse till den allmänneliga kyrkan.


I boken går han igenom Luthers sju kännetecken på kyrkan och här och där finns också berättigad kritik mot sakernas nuvarande tillstånd. Kapitlet om nattvarden tycker jag är lysande. Här skiner Perssons personliga upptäckter igenom och det blir uppenbart att han inte bara har läst in sig på ett ämne utan också funnit skatter. Till exempel skriver han på sidan 110 att måltiden "handlade lika mycket om vem man åt med som vad man åt." Det kan tyckas som en liten upptäckt men bakom den bibliska upptäckten finns ett inte litet mått av ekklesiologi. Vi har ofta talat om vad vi tar emot i nattvarden men inte ofta om vilka vi äter tillsammans med. Sådana meningar säger mer än vad man först inser.

Kapitlet om ämbete tycker jag också var mycket bra. Han förklarar vad som menas med ämbete genom att tala om läkaren, polisen och domaren. Dessa personer representerar hela väsenden. Så är det också med kyrkans särskilda ämbete. Han betonar vidare att ämbetet är underställt evangeliet. Om ämbetet förlorar evangeliet har det i grund ingenting att förvalta. Tyvärr är det någonstans där vi befinner oss och jag kan förstå om Magnus undviker den saken. Det är inte roligt att bli negativ.

Magnus undviker också frågan om kvinnliga präster. Förmodligen därför att han inte har några problem i den saken. Det är OK för mig, men i det avseendet avviker Magnus Persson från allmänkyrklig tradition. Men som sagt det är begripligt att han undviker den. En annan förklaring skulle kunna vara att frågan om kvinnliga präster är en icke-fråga i Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan pratar vi inte om det utan saken är klar. Men fortfarande är det så att vi i det avseendet skiljer oss från kyrkans tradition och därför finns frågan kvar.

Jo, det finns en sak till jag lägger märke till och det är att Magnus aldrig ifrågasätter synen på församlingen. Det är fortfarande den konstantinska eran som gäller. I den saken tror jag att han kan komma att ändra sig. Den lilla gemenskapen är i sig en ekklesia och det kommer sannolikt att medverka till en förändrad förståelse av kyrkan. Men det får vi återkomma till.


onsdag, oktober 11, 2017

Hans Lindholm undervisar

Det arbete jag är involverad i, i Nepal, fortgår. Just nu är Hans Lindholm på plats och undervisar och hans tolk Sarita Tamang syns tillsammans med Hans på bilden nedan.

Hans Lindholm och Sarita Tamang
När jag hörde att Hans var på väg ner blev jag först väldigt glad. Det var nämligen på tal att jag skulle rest ner men så kom ovissheten. Därför blev jag glad när jag såg att Hans åkte ner. Sedan blev jag rörd till tårar när jag insåg att han har rest ner alldeles själv! När jag har varit nere har vi varit minst två och vi har kunnat stödja varandra. Plötsligt befinner vi oss i en ovan kultur med andra seder och bruk än vi är vana vid. Då är det inte självklart enkelt att vara ensam. Men Hans följde Andens maning och reste själv för att kursen skulle kunna gå vidare.


Vi har under de år som utbildningen och träningen av pastorer och blivande pastorer pågått fått se hela skara bytas ut. Mankaji som jag tidigare nämnt om, du kan läsa om honom genom att klicka här, har nu det fulla ansvaret för arbetet på plats och han sköter det väldigt bra. Han har vistats utomlands, i Kuwait om jag minns rätt, och förstår oss västerlänningar lite bättre än andra nepaleser. Det var för övrigt han som ville ha förbön eftersom han skulle gifta sig tre månader senare. Med vem, frågade jag och det kunde han inte svara på. Föräldrarna bestämmer. Men han gifte sig med Sarita och se hur underbart HERREN har ordnat det hela.


Broder - syster - varför inte ta några sekunder och tacka HERREN för att han tar sitt verk vidare och att han använder sådana som oss.

För övrigt kan jag berätta att vår son Victor som tjänade mig när jag låg på sjukhuset i Kathmandu nu på måndag reser för tredje gången till Nepal. Han arbetar till vardags inom näringslivet i Skövde kommun men sedan olyckan är han också involverad i ett par nepalesiska bolag. Han hjälper dem med affärsplaner, finansiering och hjälper dem att utveckla några företag. Men det hoppas jag att han själv kan berätta om vid tillfälle.

tisdag, oktober 10, 2017

United, Malmö

Kan det vara så att kyrko och samfund äntligen börjar öppna sig något?

Igår fick jag boken Kristi kyrka - om kyrkans kännetecken. Magnus Persson är författare och jag jag började genast läsa med stort intresse. Jag kunde nog läst färdigt boken idag men har tills vidare stannat på sidan 104. Det är roligt att läsa och se med vilken iver, ja frenesi, Persson skriver. Han är verkligen mitt i det allmänkyrkliga eller lutherska arvet när han skriver om kyrkans kännetecken. Det är inte något nytt för oss som har vuxit upp i och med det lutherska arvet och i den meningen blir det lite tröttande att läsa boken. Men en och annan rad får också en sådan som mig att lyfta på ögonbrynen.  Till exempel skriver pingstpastorn på sid 61 att "Andedopet är alltså ingenting annat än frälsningens gåva genom tro och dop". Och det har han rätt i, men jag har aldrig hört en pingstpastor säga det. Tiderna förändras och måtte ett påstående som det ovan vara en del i en pågående re-formation. Tänk om vi kunde få en gemensam förståelse av andedopet?!

Men Persson adresserar lika mycket Svenska kyrkan. På sid 102 skriver han att dopets gåva inte blir till någon nytta utan tro. Och ändå ligger gåvan där och väntar. "Miljoner människor i vårt land har tagit emot dopets gåva, men genom en oklar ordning och undervisning är det otydligt för många vad de äger i sitt dop". Mitt i prick! För många är i det här fallet miljontals!!!

Sedan kommer hustrun hem och meddelar att tidningen DAGEN nu basunerar ut att United har ansökt om dubbelanslutning, dels till pingst och dels till EFS. Intressant. Det ska bli mycket intressant att se hur den förhandlingen går eftersom den kan bli prejudicerande. Och om förhandlingarna skulle misslyckas har samfunds Sverige ändå tvingats bekänna färg.

Men samtidigt blir jag lite betänksam. Nu försöker United inte bara tillgodogöra sig det lutherska arvet, eller borde jag inte skriva det allmänkyrkliga arvet i stället? United är också på väg att engagera sig kyrkopolitiskt. Jag frågade mig själv spontant om det verkligen kan vara rätt väg. Ja, rätt och rätt ... det kanske är den nödvändiga vägen. Kanske är det, det enda språk kyrkor och samfund har?

Plötsligt ser jag att den bok jag snart publicerar är kontextuell. Den är skriven för vår tid. Men det lovar jag återkomma till. Jag får nog ta och koppla av med lite fotboll i kväll.

måndag, oktober 09, 2017

Äntligen tillbaka

Det är skönt att vara tillbaka på bloggen. Det har gått en vecka sedan senast beroende på ett virus som visade sig inte vara något virus. Plötsligt hade bara en massa tillfälliga filer samlat ihop sig och fyllt hela datorn. Lite snopet förstås, men skönt.

Vill passa på att rekommendera Techbuddy, www.techbuddy.se. Om du får problem med datorn ringer du till dem och så kommer de hem och fixar felet. Du betalar 399;- för en timme och några dagar efter besöket får du en räkning. RUT-avdraget gäller.

För övrigt har jag nu lämnat ifrån mig mitt bokmanus för sättning. Carl-Erik Sahlberg har skrivit på baksidan och Kerstin Berggren har korrekturläst. Titeln på boken blir nog

Motstånds- eller reformrörelser i kyrkans historia


Är det en alltför svår titel för tung? Jag vet inte men det är vad det handlar om. När boken går till trycket skickar jag en hälsning till er som tidigare har köpt kommentaren till Jakobs brev. Om ni nu finns med i mitt lilla kundregister. Annars kan ni höra av er direkt till mig så ska jag fixa att ni kommer med.

Nu kommer jag att tillsammans med några andra resa till Israel 21-29 oktober så kanske bli produktionen lite stillastående då, annars räknar jag med att boken ska var tillgänglig i november månad. Kanske kunde den få bli en julklapp för någon?

Återkommer i morgon.

måndag, oktober 02, 2017

Ingen dator

Datorn har inte kraschat. Men något slag av virus har krupit in och fyllt hela minnet. Jag måste i morgon ta ner den till servicemannen. Men som ni ser går det fortfarande att skriva på den, surfa och förhoppningsvis lägga ut detta meddelande.

Så i morgon, onsdag har jag ingen dator, men så fort den är klar tar jag upp skrivandet igen. Jag tror det fixar detta under morgondagen. Vi får se.

söndag, oktober 01, 2017

Den helige Mikaels dag

Änglarna skapades innan vi skapades. De skapades för att bistå oss och de är vanliga i Bibeln. Det var ängeln Gabriel som kom till Maria och när Jesus föddes fylldes himlen av änglarnas lovsång. I vår GT-text får Jakob se änglarna gå upp och ner för en himlastege.

1. I drömmen såg Jakob en trappa
a) Kanske hade Jakob tidigare sett eller hört om en sådan där zikkurat. Det är en väldig trappa som leder upp på bergets topp där något slag av tempel kunde varit placerat. Människor har alltid vetat att det finns en synlig värld och en osynlig och att det finns något slag av en förbindelse mellan de två.
b) Än idag tänker många människor att man på något sätt måste ta oss upp för den där trappan. Eller som i dagens evangelium där Natanael såväl bildligt som bokstavligt tänker att han komma i förbindelse med Jesus genom att klättra upp i ett fikonträd. Men evangeliet lär oss att det är tvärtom så att Gud kommer till oss. Tre gånger heter det i evangeliet att "Jesus såg Natanael", "såg jag dig under fikonträdet" och "du tror för att jag såg dig". Jesus ser dig och din situation. Han ser in i ditt och mitt hjärta? Och vad ser han?
c) Jakob hade varit på flykt undan Laban och önskade inget hellre än att flykten skulle ta slut. Hans hjärta var fyllt med oro och ängslan. Esau jagade honom och ville döda honom för att på så sätt få tillbaka sin förstfödslorätt. På natten drömmer Jakob att han får se trappa med änglar och Herren själv talar till honom.

2. HERREN är på denna plats och jag visste det inte
a) De flesta människor har inte en aning om hur det ska komma i kontakt med HERREN, men Guds änglar vet det. Och de verkar i och genom HERRENS ORD. När en människa hör om Gud kan en längtan väckas hos dem. De gamle kallade den stunden för en nådastund. Den öppnar våra ögon för Guds närvaro och ger oss kraft att be.Natanael hade fått en sådan nådastund och nu ville han klättra upp i fikonträdet för att få en skymt av Jesus. Vad förväntade sig Natanael att få se?
b) Det är inte troligt att människor i allmänhet eller sökande, längtande människor i synnerhet egentligen vet vad eller vem de söker och längtar efter. När Johannes döparen förkunnade att Gud var nära lyssnade människorna med förundran. Och så en dag säger han: "Mitt ibland er står en som ni ni inte känner".  Så nära är Gud och jag visste det inte.
c) Plötsligt får vi höra att Han är mitt ibland oss och något händer med Jakob, något händer med Natanael och var och en som kan höra. Jakob säger: "HERREN är på denna plats" och Natanael bekänner: "Du är Guds Son". Då fylldes himlen av änglarnas lovsång. Evangelisten Johannes förklarar i Joh 3:13-17 vad som har skett.

3. Ni ska få se Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen
a) Jesus säger till Natanael: "Större ting ska du få se" och till dem alla att de skulle få se Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen. Det är tämligen säkert att Johannes använde sig av Jakobs dröm och att han har ersatt stegen med Herren Jesus. Profeterna hade också talat om Människosonen som skulle komma på himlens moln och stiga ned till oss människor och förse oss med bröd från himlen. Johannes talar om detta och även om att Människosonen sedan ska stiga upp till sin härlighet.
b) Vi kan än idag använda bilden av Jesus som stegen. Han stiger ner i våra hjärtan för att ge oss del av sin seger. Han kommer med syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Han befria oss och gör oss till sina fångar i det att han vänder åter till sin Fader.
c) Som kristna vet vi att Gud ser till oss och ständigt vill komma till oss med sitt goda och idag påminns vi om att änglarna medverkar. Änglarna är hans budbärare, hans tjänare. De sjunger, skyddar och kämpar för oss. Änglarnas glädje är vår glädje. 

lördag, september 30, 2017

Tyrrunan

I går kväll hade vi en mycket fin samling med koinonian. Det var smockfullt med människor hemma hos Thomas och Ann-Charlotte. Verkligen roligt.  Det blir mäktig lovsång när så många är samlade i ett hem.

I går delade jag från den dagliga bibelläsningen. Jesus talar om männen som fått sig fem, tre och en talent att förvalta. De två första fick beröm av Jesus. "Du gode och trogne tjänare ..." och mannen med bara en talent fick höra: "Du onde och late tjänare ..." Jag tror att just de beteckningarna utgör själva nyckeln till förståelsen av liknelsen. De var goda därför att de tagit emot och förvaltat väl. Den tredje var ond för att han tagit emot men inte förvaltat alls. Han fullständigt negligerade sin herres vilja.

Tyvärr har de anställda i våra kyrkor och församlingar passiviserat "lekmännen". Alltför ofta kan vi höra att människor säger: "Inte kan jag ..." eller "jag har så lite att komma med ..." Är det så att deras ledare gjort dem handlingsförlamade? Är det fara å färde när människor "i sin falska ödmjukhet" drar sig tillbaka. Naturligtvis ursäktade jag oss alla genom att skylla på synden, men genom att vara lyhörda för Anden är vi lovad kraft så det håller inte riktigt att skylla på synden. Det är ju inte den som är vår herre.

Jag berättade också om boken som jag just skrivit färdigt och nu har ute "på remiss". När jag arbetade med den stod det nämligen så klart för mig att de hade problem i Korint och i Rom och i .... Och idag har det inte blivit bättre. Jag menar att vi måste göra upp med den så kallade utvecklingsoptimismen. Vem har sagt att saker och ting ska bli bättre? Att vi kan åka bil och slipper att går är en sak, men människans väsen, begränsningar och svagheter tycks vara desamma. Och det är de som spökar. Det gäller med andra ord att förvalta de gåvor Gud har gett.

För övrigt läste jag en mycket tänkvärd insändare i SvD idag. Du kan läsa den genom att klicka här. Den var skriven av "nordiska hedningar" men mycket upplysande. Tyr-runan är runskrift och tecknet står för rättvisa, rättssäkerhet och självuppoffring. Det är inte en nazistisk symbol som det påstods dagen innan i SvD. Debattörerna förklarade journalisterna för "historielösa och obildade opinionsbildare " som satt i TV-rutorna och ondgjorde sig över fornskandinaviska symboler.



Mitt i prick. Det irriterar mig att journalisterna inte kan området religion, religionens etik och symboler. Titt som tätt talas det om att regeringen har skjutit till miljoner, ibland miljarder, till skolan eller nu senast polisen. 1000 poliser har skickats till Göteborg för vakta demonstranter. MEN vem tar diskussionen om samhällets värden och normer? I den akademiska världen, också den teologiska, varnar man för normer. Det ska vara objektivt. Det gör att man skjuter till pengar för att hantera symptomen, men få bryr sig om ideologierna. För att man inte får? Eller för att man inte kan? Då tycker jag inte heller man ska förvåna sig.

torsdag, september 28, 2017

Samtal om mirakler

Nyss hemkommen från Teologiskt Forum i Växjö. Vi var samlade för att prata om tecken och under, eller kanske bättre; mirakler. F Stefan, Linda och jag var rörande överens. Skälet till det är så enkelt som att vi är kristna. Kyrkoherden i Ljungby, Christoffer Meakin, var moderator och det med äran. Det betyder mycket med en kunnig, lyhörd och öppen moderator och kyrkoherden visade sig vara en sådan. I sin inledning ställde han i grund två frågor. Den ena handlade i grund om vår världsbild och den andra om Gud är godtycklig. Det var kring dessa frågor samtalet kom att handla.

Det kan knappast vara något nytt att Bibelns världsbild skiljer sig vår västerländska eller kanske är det bättre att säga att vår världsbild skiljer sig från Bibelns. Det här gör att vi människor har olika utgångspunkter. Med den västerländska utgångspunkten blir hela talet om Gud skumt och mirakler kan i grund förklaras. Med Gud som utgångspunkt blir resultatet i förstone det motsatta eftersom för Gud är ingenting omöjligt. Det vore snarare obegripligt om Han inte kunde göra under och mirakler. Men samtalet visade samtidigt att motsättningen kan vara skenbar. När vi tror på frälsningen bejakar vi skapelsen. Det är inte så att vi till exempel förnekar sjukvården. Tvärtom vi ser den som en Guds gåva till oss.

Däremot efterlyste vi detta att vi i allt borde gå till Gud. När vi går till tandläkaren, terapeuten eller fram till förbön så går vi i allt till Gud. Tyvärr har det senare blivit nästan sällsynt. F Stefan visste förstås att de sjukas smörjelse och bikten har de ortodoxa alltid levt med. Men vi i Svenska kyrkan har lite si och s med den saken. Här finns något vi behöver återerövra. Ber bön, olja, handpåläggning och tro. Kanske vore något för kyrkomötet?

Den andra frågan om Gud är godtycklig kommer av att så många inte blir helade. Men också här tror jag vi var överens. F Stefan menade att när vi bett för sjuka finns det alltid ett efterlopp! Bönesvaret kom men kanhända på ett annat sätt än vi tänkt oss. Linda var också noga med att peka på den omsorg vi visar när vi ber för sjuka. Likaså talade vi om det himmelska perspektivet. Kroppen är ändå lagd under förgängelsen och det är den inre människans hållning till Gud som är viktig i ett evighetsperspektiv.

Ja, det blev en bra kväll. Nästa samling blir den 16 november då det ska samtalas om Jesu uppståndelse från de döda.

Nu ser jag fram emot morgondagen, då Värnamo koinonia ska samlas ute i Tånnö. Detr ska bli underbart att få träffa bröderna och systrarna igen.

tisdag, september 26, 2017

Tro & Teologi


Kristen teologi utgår sedan årtusenden från regula veritatis som betyder Sanningens regel. Sanningens regel är inget annat än den heliga Skrift. Om teologin inte har sin utgångspunkt i Skriften är det inte en kristen teologi och tyvärr har vi mycket av den varan i vår Svenska kyrka. Därför är det trösterikt att broder Anders i Växjö Bönehus tagit initiativ till ett forum som nu är inne på sitt tredje (?) år. Här samtalas utifrån den Treenige Gudens sanningen, så som den är uppenbarad i den heliga Skrift, Kyrkans norm.

Den här gången är ämnet tecken och under. Samtalet äger rum i Domkyrkocentrum i Växjö på torsdag kväll. Varmt välkomna!


lördag, september 23, 2017

Höstquatembern

I dag, lördag, har Värnamo koinonia firat höstquatembern. Höstquatembern infaller onsdag, fredag och lördag varje år efter den 14 september, det vill säga efter det heliga korsets upphöjelse. Quatemberdagarna är faste- och bönedagar. Men de är glädjefasta. Och vi har verkligen haft en god dag. Fyra undervisningspass och en mässa i Lidnäs kapell. Den som läste bloggen häromdagen kunde se hur det hela var upplagt. 

Undervisningen har pågått systematiskt i flera år och undervisningen idag är bara en del av en större helhet som handlar om kyrkan och församlingen. 

Vi har tidigare talat om det hebreiska ordet eda som betyder folk (i allmänhet) men det synonyma qahal kom alltmer att beteckna gudsfolket. Det vill säga det med vilka HERREN har ingått förbund. Förbundet är gemenskap. När sedan den hebreiska Skriften 200 f Kr översätts till grekiska används ordet ekklesia för att översätta qahal. Ekklesia som översätter till kyrka eller församling är med andra ord det folk med vilket Gud lever i gemenskap med. Tyvärr har ordet kyrka och församlingen blivit obegripligt i vår tid. Ordet har förlorat sitt innehåll. Få vet vad det betyder än mindre vad det innebär. Därför talade vi idag mest om den ekklesia vi möter i Nya testamentet. Vi började tala om hur den blev till och konstaterade sedan att de första kristna höll sig till apostlarnas undervisning. Det var vår första punkt och vi talade om hur m,an gör när man håller sig till apostlarnas undervisning. De första kristna kom redan från början att skilja sig från sina landsmän på tre punkter. För det första i det att de höll fast vid apostlarnas undervisning. För det andra att de samlades i hemmen och för det tredje att de bröt brödet och höll måltid med varandra.  Här följer den första punkten.


1. Höll fast vid apostlarnas undervisning
Det grekiska ordet paradosis heter på latin traditio, det vill säga tradition. Att tradera är att ta emot och överlämna, se 1 Kor 11:23ff, 15:1ff I ”paketet” ingår budskapet, liturgin och etiken.  1 Kor 4:2, 6, 16f, 7:17c, 11:2, 16, 13:33 Fil 3:17, 4:9, 2 Thess 2:153:6, 7 och 9.

Det fanns en regel, en regula fidei eller regula veritatis. Genom att de kristna höll fast vid apostlarnas undervisning kunde tron bevaras. Det ska ändå påpekas att det inte endast handlade om korrekthet. Apostlarnas undervisning var en hjälp för de kristna och den helige Ande gav liv åt och påminde dem om allt Jesus sagt. Alltför ofta har ”läran” överbetonats på så sätt att den kommit att likna fariséernas andefattiga undervisning, Matt 16:5-12. 

Förutom att vi har att hålla oss till apostlarnas undervisning ska vi fira en rätt gudstjänst och leva etisk. Men vi frågade oss också om inte detta nya kom att påverka organisationen? Jo, till sitt väsen i så måtto att

·         kyrkan är eskatologisk
·         Nya testamentet i sig är en prototyp

Oegentligt uttryckt finner vi idealet i Nya testamentet, åtminstone till dess väsen, till sin ande. När det sedan kommer till formen existerar den i tid och rum, den är begränsad och består av syndare. Men det kan aldrig upphäva kyrkans väsen.

Ekklesian, i sin rena form, syftar till vår trygghet (hushåll), vårt arbete (kroppen) och vår förberedelse (brud). Vi kom ur Kristus och ska återvända till Kristus. Det betyder att där kristna samlas uppstår en viss ordning. 

Mycket av det här gick vi igenom i det första av fyra pass. Det var gott att få samtala något om denna första punkt eftersom den väckte frågor. Men fortsättning följer.

15 veckan efter Trefaldighet

Luk 10:38-42 

Ett är nödvändigt – några aspekter

1. En kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig
Alla människor längtar efter Gud, men har honom inte ensam centrum

Marta älskade Jesus så mycket att hon gjorde allt. När Lasarus var död var det Marta som kom Jesus till mötes. Och i berättelsen i Joh 12 heter det att Marta betjänade dem, men hennes kärlek räckte inte till Maria

En kristen mäter inte sig själv i förhållande till andra kristna. till Gud och Hans Ord och sakramenten är vårt nådemedel

2. Marta tänkte på allt hon hade att ordna med
Många människor gör inte det utan har snarast Gud som ett särintresse och upptäcker att det inte fungerar

Andra försöker eller vill vara helt överlåtna, - som Marta, men förstår inte att bara Gud kan föda oss på nytt.

En kristen människa är en ny skapelse och som sådan helt överlåten till Gud. Bibeln känner inga andra kristna.

3. Maria har valt den goda delen
Marta visste att tron hör samman med gärningarna, men det var vissa moraliska gärningar.

Vår kärlek till Herren kan vi hantera på olika sätt

Ett är nödvändigt
-          att ha Gud i centrum
-          att leva helt till honom
-          att älska på olika sätt

måndag, september 18, 2017

Inspirationsdag i Höstquatembern 2017

Denna inbjudan är härmed öppen. Och med tanke på valutgången än mer angelägen. Väl mött. Nu kör vi vidare.

Inspirationsdag i Höstquatembern 2017
Plats: Lidnäs, Värnamo
När: lördagen 23 september 9.30 – 16.00  

Under några gånger har vi fördjupat oss i Kyrkans väsen och form. Förra gången studerade vi hur qahal blev ekklesia och nu ska vi fortsätta på samma spår. Det är ett stort och viktigt ämne och därför kan vi inte gå alltför fort fram. Har vi något att lära av de första kristna och Nya testamentet? Självklart. Mycket av de tidigaste erfarenheterna har vi tyvärr tappat bort. I stället har vi fått kyrkor och samfund som sysslar med mycket annat. Det är dags att återupptäcka och återerövra livet i ekklesian.

09.30             mingel, kaffe, inledning
10.00             lovsång, undervisning 1, ”Ekklesians födelse”
10.30             samtal
10.45             lovsång, undervisning 2 ”Hur många personer krävs för att det ska vara en ekklesia?”
11.15             samtal
11.30             lovsång, undervisning 3 ” ”Var samlas ekklesian?”
12.00             samtal
12.15             lunch till självkostnadspris. Överskottet går till mission i Albanien.
14.00             lovsång, undervisning 4, ” Hur fungerar en ekklesia?”
14.30             samtal
15.00             Mässa i Lidnäs kapell

Det kristna livet levs i god gemenskap, i, med och för Jesus och med varandra.
Dessa inspirationsdagar är öppna för var och en som önskar möta Herren Jesus och oss. Så bjud gärna med någon eller några av dina vänner.

Anmälan: senast 20 september 2017 på Lidnäs hemsida, direkt till hakan.sunnliden@telia.com eller till Kent och Lotta tel: 0709668215


Välkommen till en intressant dag!

Nästa undervisningsdag är lördagen den 16 december

Politiska partier stärker sitt grepp

Det är inte roligt att tänka över utvecklingen inom Svenska kyrkan. Kyrkovalet har gjort det vi redan visste ännu tydligare. Svenska kyrkan är gravt politiserad. Nu stärker (S) och (C) tillsammans med (SD) sitt grepp om kyrkan. Djupt inom mig hade jag en önskan att utvecklingen skulle kunnat vara en annan, men det är bara att konstatera sorgligt faktum. Det värsta är att det inte är över än. Det är som statsminister Stefan Lövén säger, ackompanjerad av partiledaren Annie Lööf: Vi kommer att styra Svenska kyrkan i oöverskådlig tid. Tack för det beskedet.

Av kyrkomötets ledamöter styrs

76 av Socialdemokraterna
35 av Centerpartiet
23 av Sverigedemokraterna
22 av "de borgerliga"
9 av Vänsterpartiet
7 av Kristdemokraterna
7 av Liberalerna
6 av Miljöpartiet

Det är 185 personer. Återstår 66 platser, liksom för syns skull.

Eftersom de 185 per definition utgår från riksdagen, dess ledamöter och partiprogram och inte från kyrkans tro och bekännelse kan var och en förstå situationen. Det kan bli värre men inte bli så mycket värre.

Förutom SD:s storsatsning på kyrkan som gjorde att partierna kvicknade till att antalet röstande steg finner jag en annan orsak. Journalisterna har ansträngt sig. SvD som jag läser regelbundet hade flera artiklar inför valet, samtliga kritiska till valsystemet. Men de är fortfarande ganska okunniga när de inte ger sig på lagen om Svenska kyrkan eller så gör de det även om det inte syns så mycket.  Jag hoppas ni alla läste Maria Ludvigssons ledare (jag länkade till den). Den var bland det bästa jag läst på länge. Men den slutade med orden:

När kyrkan skildes från staten borde man ha brutit för gott med den gamla politiska traditionen och blivit ett självständigt trossamfund. Om det fanns någon kandidat som lovade att driva genom en sådan förändring skulle jag rösta i kyrkovalet. Till dess avstår jag.

Svenska kyrkan är en statskyrka och vi har nu att förhålla oss till detta - på olika sätt. Jag har mycket stor förståelse för dem som lämnar Svenska kyrkan av kristna skäl, som konverterar. Jag tror också att Svenska kyrkan är "beyond repair", Jag kan också förstå dem som likt Maria Ludvigsson avstår från att rösta. Men det hjälper naturligtvis inte till.

Kanske blir det så att vi kommer att ha fler kristna utanför kyrkorna och samfunden än i. Vilken paradox i paradoxernas tid.

söndag, september 17, 2017

Valdagen

Klockan är nu 16.35 och det är en knapp timme kvar till matchen. Men just nu pågår också en annan match, kallad kyrkovalet. Efter högmässan gick Kari och jag för att rösta. Vi fick vänta en stund eftersom vallokalen inte öppnade förrän kl 13.00. Heder om den som lyckats få igenom beslutet att inte förlägga valet mellan kl 11-12 på en söndag.

Det var förvånande mycket folk. Jag kan inte minnas att det var sådan köer förra gången. Nåja, tänkte jag, det kanske har hopat sig just till inledningen för att folk som röstar vill ha det gjort. Vännerna i Frimodig kyrka hade dagen till ära iklätt sig en banderoll som det stod Frimodig kyrka på och delade ut valsedlar utanför lokalen. Det var ingen annan nomineringsgrupp som gjort det. Lika bra det, tänkt jag och så åkte vi hem för att äta. Hemma ringer telefonen och jag måste åka ner med fler valsedlar. Så här efteråt förstår jag inte varför jag fortfarande hade sådana liggandes här hemma. Men jag fått gissningsvis 7 000 och hade kanske 3 000 kvar här hemma. Nåja, jag åkte ner med dem. Då var klockan lite över 14.00. Hemma igen såg jag ett mail från en broder som menade att det var ont om valsedlar för Frimodig kyrka. Men det var det nog inte.

Strax efter kl 15.00 ringer en med banderoll och undrar om jag har kvar några flyers. De ville dela ut information till alla inte bara till de intresserade. Jo, visst, så jag åkte ner med några hundra. Vi hade tryckt 1 000. Jag har kanske 50 kvar här hemma. De kan vara bra att ha framöver eftersom de inte är knutna bara till valet. När jag kommer ner, strax efter 15.00, är det fortfarande lika mycket folk. Jag hade tänkt att prata lite med valarbetarna men det gick inte. De hade full gärning.

Jag undrar om inte det här valet skiljer sig från tidigare. Kan det vara så att de politiska partierna har satt fart på valet? Och kommer en grupp som Frimodig kyrka att vinna eller förlora på det? Det ska onekligen bli spännande att se dels hur många som har rösta och dels hur många som har röstat på Frimodig kyrka.

För övrigt har journalisten Maria Ludvigsson idag skrivit en fullständigt lysande ledare i SvD. Jag länkar till så att du kan läsa den genom att klicka här. Men nu har det hänt så mycket inom media att det ger anledning till en särskild blogg. Kanske kan jag återkomma när vi har lite siffror.

lördag, september 16, 2017

14 veckan efter Trefaldighet

Joh 17:18-23 

1. Jag ber att de all ska bli ett ...

a)      Det är fantastiskt att tänka på den enorma kraft som finns i Guds Ord. Kyrkan har fått se miljoner och åter miljoner människor komma till tro, som ett resultat av apostlarnas förkunnelse. Idag beräknas ungefär en tredjedel, 2 miljarder av jorden befolkning bekänna sig till den Gud vi kan lära känna genom Bibeln. Jesus är medveten om svårigheten att hålla ihop en sådan väldig skara och ber nu för alla dem som kommit till tro tack vare att de lyssnat till apostlarnas undervisning. Aposteln Paulus skriver: ” Själva vet vi inte vad vi bör be om, men Anden själv träder in som vår förebedjare” och längre ner i samma kapitel skriver han om Jesus Kristus att ”Han sitter på Guds högra sida. Han manar också gott för oss.” Rom 8:26, 34. I denna bön är också du och jag inneslutna.
b)      Nu kan vi dra en slutsats. Om Jesus än idag ber för de kristnas enhet, är också vi skyldiga att göra det. Det ska vara en ständigt pågående bön.Den mänskliga naturen är lagd under förgängelsen och går mot sin upplösning. Människan är splittrad i sitt väsen och hon är splittrad i sin gemenskap. Därför är det viktigt att de olika gemenskaper som finns hålls ihop. Men de ska inte hållas ihop med yttre tvångsmedel, utan i kärlek.
c)      En kristen människa låter inte denna längtan stanna vid bön, utan så länge hon lever på jorden är det hennes vilja att också arbeta på denna enhet. Det var vad du hörde i dagens episteltext 

2.  … och att liksom du, Fader, är i mig och jag i dig ...
a)      Fadern är i Sonen och Sonen är i Fadern skriver Johannes. Ordet, grekiska en, kan betyda att "komma in i en sfär" eller att "vara förenad". Det betyder att komma in på insidan. Det är ett mycket intimt ord som talar om engagemang och vila på en och samma gång. Jesus använder detta ord för att beskriva sitt förhållande till Fadern. I Joh 10:30 säger han: ”Jag och Fadern är ett”. Det är en enhet som går långt utöver vad vi människor kan tänka oss eller föreställa oss. Vår tro lär oss att Gud är tre i en. Det är en enhet som hålls samman av att Gud är tre personer, men en och samma natur.
b) Gud fanns innan tiden började och Han håller tiden, och historien, i sin hand. ”Det är i Honom vi lever, rör oss och är till” säger Paulus i sitt tal på Areopagen i Aten, Apg 17:28. Det är ett skäl till att det är svårt för oss att tala om Gud. Våra ord är bundna till tiden. Vi kan säga att Gud alltid har funnits och alltid kommer att finnas, men vi kan inte förstå det. Men vi kan tro det och när Jesus idag ber att vi ska vara ett med Gud liksom han själv är ett med Fader betyder det att vi ska vara ett med Honom både här i tiden och i evigheten. Vi ska vara hos Honom också sedan vi lämnat den här tiden. 
c) Gud är inte skapad och därför är Han inte lagd under förgängelsen och har inte heller något slut. Men inte heller här räcker vårt språk till. Vi kan inte förstå att de tre personerna i Gudomen inte är skapade och så räcker inte orden till. Vi är alla skapade. Det är en mänsklig egenskap. Det är bara Gud som har egenskapen att vara till, utan att vara skapad. När kyrkofäderna försöker formulera detta för oss obegripliga säger de om Sonen att Han ”är Guds enfödde Son, född av Fadern före allt tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern på Honom genom vilken allting är skapat;

3. ... också de skall vara i oss.
a) Denne Gud har blivit människa i Jesus Kristus. Han har trätt in i tiden och blivit en av oss. Han har kommit in i tiden, utan att upphöra att vara Gud. Och nu ber han för oss att vi ska komma in i och vara i Honom, på samma sätt som Sonen är i Fadern. Vår tro säger också att just så är det och just kommer det att bli. Vi är trolovade med Kristus. 
b) Vår tro säger också att vi redan nu håller på att förenas till ett även om bröllopet ännu inte ägt rum. Det har vi framför oss, men när Jesus Kristus blev din Herre och Frälsare började vandringen mot målet. Du förenades med Gud och med dina medkristna. Detta är en upprättelse som har börjat och som pågår. Varje gång som evangeliet vinner mark i ditt inre förvandlas du till hans avbild, till hans hustru och varje gång du tar emot den heliga nattvarden får förvandlingen näring och du växer.
c)När vi sedan går ur tiden, och in i evigheten, går vi in i Gud. Kanske gick vi ur tiden som individer men vi gick in i Honom som kollektiv. Då får Jesus svar på sin bön.