fredag, januari 27, 2017

Kyrkofäder, mystiker och evangelium

Kyrkofäder, mystiker och evangelium är titeln på en bok jag nyss avslutat, Jag talade med en god vän som beklagade sig över utvecklingen hos Peter Halldorf och Bjärka Säby. Han försökte förklara attt det finns starka influenser av grekisk filosofi (främst gnosticism) och mysticism hos många av kyrkofäderna och numera också hos Halldorf, Stinissen och Lönnebo. Det slutade med att han skickade mig boken. Den är skriven av Christer Svensson och utkom på XP-media 2013. Jag läste den igår och har avslutat den idag. Jag tycker den är läsvärd.

Om mitt intryck var att boken var ett angrepp på de nämnda kan jag nu i stället säga att det snarare är Svenssons vånda som kommer till uttryck. Jag ser av innehållet att boken bygger på hans avhandling av något slag. Han har gjort en tydlig research, brottats med materialet och skrivet noggrant. Tack för det. Boken är inte lättläst för den som inte har några förkunskaper eftersom den förutsätter en viss förståelse för grekisk filosofi och kyrkans framväxt. Men då kanske boken i stället kan tjäna som en översikt eller introduktion.

Min avsikt är inte att recensera boken. Men kanske kan jag peka på att "problemet" som oroat författaren. När urkyrkan växte fram, växte den fram i en grekisk miljö präglad av en begynnande gnosticism. Den som är insatt kan märka det redan genom att läsa NT. Paulus använder sig av grekiska tankar, tar upp dem och fyller dem med Jesus Kristus. Men i Kolosserbrevet varnar han också för änglasyner och uppenbarelser. Aposteln Johannes varnar mycket tydligt för gnosticismen när den förnekar att Jesus är Gud.

Kyrkofäderna tvingas förklara hur Jesus kan vara sann Gud och sann människa. Och de tvingas förklara att Gud är Treenig. Hur lätt är det? För att lösa uppgiften använder de sig av grekiska filosofi, ett språk som den tidens lärda förstod. De vägde orden på guldvåg och formulerade noggrant till exempel den apostoliska trosbekännelsen. Även om de använde grekisk filosofi var de noga med att hänföra materialet till apostlarna och Jesus. Jag tycker att Svensson uttrycker sig tveksamt när han skriver att de kristna knöt an till filosofin. Jag skulle hellre säga att den använde sig av filosofin, om ni förstår hur jag menar.

I den grekiska miljön fanns också mysteriekulter av olika slag. Där förekom filosofin, spekulationer och tankar som inte alls var bibliska. Här offrades det, festades och utfördes riter av olika slag. En del av detta fanns också hos de första kristna, som till exempel dop och nattvard. Det gällde med andra ord att veta vad man gjorde. För innehållet i och syftet med dopet och nattvarden var annorlunda. Det var kopplat till personen Jesus Kristus och ingen annan. Här finns en balans att upprätthålla mellan det grekiska och det kristna. Om jag förstår Svensson rätt är han orolig för att det ibland blir lite obalans hos Halldorf, Stinissen och Lönnebo. Han ger flera exempel på det. Men hur mycket av oron är befogad?

Det finns en urskiljning som är viktig för mig. Jag tycker Svensson missar den när han spelar ut "den Outgrundlige Guden" som bor i tystnaden ... ni vet hur det kan låta, mot den historiska Jesus Kristus. Oron gäller att det sker en förskjutning från det historiska till det outgrundliga. Många av mystikerna menar som bekant att när den kristna tron fördjupas kommer man "bortom" det synliga, att det till och med finns en bergsklättring (vi kallar det för helgelseprocess) till Gud. MEN vad jag förstår är förutsättningen att jag först lever i Gud för att sedan upptäcka mer och mer, kanske också ana det outgrundliga. Det kan inte vara så att det är ett sätt för att nå fram till Gud. Paulus skriver att vi arbetar PÅ vår frälsning, inte för. Jag håller med Svensson att det här gäller att se upp, - särskilt för de som ännu inte kommit till tro på Kristus Jesus. Men även för oss som undervisar så att de som inte kommit till tro inte vilseleds.

I det teologiska tänkande får man använda olika språk när man talar om relationen till Gud Fadern och när man talar om relationen till Gud Sonen. Inte alltid så lätt att komma ihåg. Jag minns så väl när f Christian sa till mig: "Håkan, teologi är en precisionsvetenskap. Ett litet fel i början blir ett stort fel på slutet."

Det går naturligtvis inte att göra rättvisa åt boken i en blogg. Men den som är intresserad av kristen tro i vår tid kan gärna läsa den!

3 kommentarer:

Unknown sa...

Ärligt talat kräks jag snart på kristenheten i det här landet! Alla debatter hit och dit som liknar ingenting, och med tanke på att det ligger i öppen dager, fritt fram att läsa för vem som helst så undrar säkert de som inte tror om somliga inte är riktigt kloka, något som jag f ö själv funderar över. Och den text jag nyss läste här och nu var inte på något sätt vidare uppbygglig, snarare har det tvivel som har såtts in i min själ fått ytterligare bränsle.

Anonym sa...

Den som inte vill läsa slipper, själv uppskattar jag inläggen här, vilka inte nödvändigtvis behöver vara uppbyggliga för att vara läsvärda.

Ja i vart fall för framlidne broder Stinissen har jag det största förtroende, och han var i god ställning hos Katolska kyrkan.

Jonas M

Håkan Sunnliden sa...

Broder Tony. Hjälp mig - var det mig du blev ledsen på eller på boken?