fredag, februari 03, 2017

Kristen etik

Det är fredag kväll och dagen går mot sitt slut. Den större delen av dagen har jag studerat Rom 14:1-13. Det är inga anmärkningsvärda verser, inga svåra utläggningar det vill säga om sammanhanget står klart. Tyvärr händer det ofta att att verser rycks ur sitt sammanhang, används som argument och därför avsiktligt eller oavsiktligt missbrukas. Sammanhanget här är dels att alla förmaningar ytterst är rotade i Guds kärleks evangelium och dels att Paulus vill vägleda jude- och hednakristna till en gemensam förståelse.

Vår tids förmaningar för att inte säga pekpinnar och etiska system utgår i regel från samtiden och dess frågeställningar. Vi står inför etiska utmaningar och vet inte alltid vilka hänsyn vi ska ta. Den kristna etiken är inte ett sådant etiskt system som vi ibland frestas att tro när vi följer den kristna debatten i tidningarna. Sanningen är snarast den att Jesus aldrig förmedlade en kristen etik om vi inte med kristen etik menar honom själv. För se det är det som kännetecknar den kristna etiken att den är ett med och utgår från Herren Jesus själv. Det är bara genom att lära känna honom, höra från honom, se och förstå som han i en särskild situation vi kan uttrycka sann kristen etik. Förvisso kan en lärjunge lära sig och försöka tillämpa ett kristet regelsystem, men den kristne har lärt sig att kristna i sin ofullkomlighet kan bete sig på olika sätt. Några kan bara tänka sig dopet genom nedsänkning av hela kroppen. Andra menar att det räcker med bestänkelse. Några hävdar att konfirmationen ska förmedlas av en biskop. Andra inte. Några kan äta och dricka vad helst. Andra inte. Några anser att samvetsfrihet är viktigare än lagstiftningen och andra att det är OK med abort och så vidare. Den kristne har att handla i enlighet med sitt av Gud upplysta samvete. I all ödmjukhet.

Det är fantastiskt intressant och lärorikt att studera Paulus och Romarbrevet. Jag slås gång efter annan av hur allt det Paulus säger och gör är förankrat i eller utgår från Herren Jesus själv. Paulus hade själv aldrig varit lärjunge till Jesus men har tydligen fått undervisning både från Herren själv genom sina uppenbarelser men också från församlingen i Jerusalem. Romarbrevet är väldigt radikalt när det talar om att vi kan förklaras rättfärdiga genom tron. Det var tack vare det som vägen till Gud öppnades för hedningarna. När vi väl förenats med Herren Jesus är vi kallade att leva med honom, tänka och handla som han. Ur denna gemenskap växer den kristna etiken fram. Den är helt enkelt en sida av själva evangeliet. Paulus skiljer inte mellan budskapet och dess uttryck. Det kan vara svårt för en västerlänning att se sambandet mellan livet och etiken, men också väldigt befriande att slippa göra sig till.

Nu har det för övrigt hänt ett mirakel! Prosten har bett mig att leda fortbildningen av kontraktets präster och diakoner. Det tog ett tag innan jag förstod att det är sant, men nu har inbjudan gått ut och första måndagen i mars, april, maj och andra i juni studerar vi Romarbrevet mellan kl 09-12. Vad jag förstår blir det sedan en fortsättning till hösten. Jag har ägnat några år åt Romarbrevet så jag är inte nervös. Hittills har jag haft 47 timmars genomgång på tisdagarna och räknar med 10 eller 15 till innan jag är igenom. Det betyder inte att jag ska tala om för andra vad som gäller, men presentera mitt material och låta deltagarna själva studera och kommentera utifrån sina egna kommentarer. Jag förmodar att de många har en kommentar till Romarbrevet hemma i bokhyllan. Men säker är jag inte. Om de har en sådan ska de få plocka fram den och berätta för mig vad där står.

Inga kommentarer: