söndag, februari 19, 2017

Veckan efter Sexagesima

Joh 6:60-69


1. Det är outhärdligt det han säger
a) Jesus hade många lärjungar, men långt ifrån alla förstod vem Jesus är. Det fanns olika skäl till att människor flockade runt honom. Vid ett tillfälle, Matt 5:20 hade han talat om att om inte deras rättfärdighet övergår de skriftlärdas och fariséernas kommer de aldrig in i himmelriket. Vid ett annat tillfälle 7:21 hindrade han en man från att vara med på sin fars begravning. En gång sa Jesus att den som vill rädda sitt liv han kommer att mista det, 16:25 och till den rike ynglingen sa han att han först måste sälja allt han äger och ge åt de fattiga innan han kan följa Jesus.
Jesus var inte otydlig, inte svår att förstå men det han sa var outhärdligt.
b) Det här är en sida som vi förkunnare sällan lyfter fram. Jag vet inte vad det beror på. Blundar vi för vad Jesus säger? Tar vi honom inte på allvar? Förklarar vi bort utsagor som dessa så att de mister sin kraft? Vad skulle hända om prästerna predikade som Jesus? Skulle ni då säga till varandra: Vem står ut med att höra honom? Det är bara ni själva som kan svara.
c) Kyrkohistorien visar att där de kristna utsätts för lidanden och svårigheter växer de i antal. När trakasserier och förföljelser sätter in förstår de kristna att Jesus har rätt, att han är den mänskligheten väntat på, Messias.
 
2. Det är Anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp
a) I dessa ord hittar vi lösningen på det omöjliga. ”Köttet är till ingen hjälp”. Köttet står här för den mänskliga förmågan, oförmågan. Vi vill gärna tro att kan frälsa oss själva, men lurar oss själva. Om jag gör mitt bästa, kanske går till kyrkan och är välvilligt inställd. Om jag deltar ofta ökar mina möjligheter att bli frälst, eller … Vi kan inte frälsa oss själva. Just därför 3:16.
b) Det är Anden som ger liv, med stort A, jfr v 63. Jesus hade först talat om sig själv som det bröd som kommer ner från himmelen. Då, skriver Johannes, knorrade judarna. Jesus försöker få dem att förstå att de är helt beroende av honom, men de litade fortfarande mer på sig själva. Då tar Jesus bladet från munnen och talar nödvändigheten att äta hans kött och dricka hans blod. Jesus är den som ger sitt liv, blir vårt bröd genom Ordet och Anden. Den heliga nattvarden ger oss del av den andliga verkligheten, ger oss del av ”Människosonen som stigit upp dit där han var förut”.
c) De första kristna förstod inte bara vad han menade, utan när de lärde känna honom förstod de också vem han är. Och därmed går vi över till punkt 3.

3. Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige
a) Jesus kunde ha ställt samma fråga som han ställde vid CF: Vem säger ni att jag är? Men här formulerar han sig annorlunda: Inte vill väl också ni gå bort? Men vid det hr laget hade de förstått att Jesus inte har ordet för ett bekvämt liv i den här tillvaron utan ett avgörande ord för evigheten. De hade lärt känna honom och kunde inte tänka sig att gå till någon annan.
b) Vi behöver också komma till den punkten där vi förstår hur beroende vi är utav honom. Vi behöver höra hur vi blir mer rättfärdiga än de skriftlärda och fariséerna, förstå vem Jesus är för att ens kunna tänka tanken att avstå från fars begravning eller sälja allt vi äger.
c) De första kristna lärde känna Jesus och lärde sig att förtrösta på honom och när de gjort det höll de fast vid hans undervisning, bönerna gemenskapen och den heliga nattvarden. Men de förstod att också det var en gåva. Den vecka som ligger framför oss kan vi göra kollektbönen till vår: ge oss nåd att sätta vår förtröstan till honom.

Inga kommentarer: