Mark 14:3-9
Vid tre olika tillfällen har Jesus förutsagt vad som väntar
honom, Mark 8:31fff, 9:30ff, 10:32ff. Även om det inte var möjligt för
lärjungarna att förstå meningen med hans lidande, död och uppståndelse fick de
ändå höra om den. Och det de hade hört skulle den Helige Ande senare påminna
dem om och ett förklarande ljus skulle komma att lysa allt starkare.
När vi nu har kommit till den andra veckan i fastan börjar
det dra ihop sig på allvar. Nu väcks onda anslag mot Jesus. Översteprästerna och
de skriftlärde sökte efter ett sätt att gripa Jesus och Judas Iskariot, en av
Jesu egna, skulle komma att hjälpa dem. Men innan det sker har evangelisten
Markus skjutit in en berättelse om en kvinna som smörjer honom till hans
begravning. Det är en symbolladdad och profetisk händelse.
Jesus hade kommit till Betania, en liten by ett par
kilometer utanför Jerusalem på Olivbergets östra sida mot Jeriko till. Betania
kan översättas till ”fattighuset” något som lyser igenom i berättelsen. Jesus
brukade övernatta i Betania, se 11:11f. Evangelisten Markus berättar nu om hur
det gick till när Jesus besökte Simon den spetälskes hus. Om han fortfarande
var spetälsk eller inte förtäljer inte historien men om han verkligen var
spetälsk bröt Jesus kraftigt mot lagarna i 3 Mos 13-14. Men det hade hänt förut
att han satt enskilda människor före lagens bokstav.
Då kommer en kvinna med en alabasterflaska med dyrbar äkta
nardus. Nardus växer på Himalayas sluttningar. Nardusen är starkt välluktande.
Den är dyr och exklusiv och användes ibland som läkemedel. Hur kvinnan lyckats
äga en sådan flaska vet vi inte. Kanske hade det varit en bröllopsgåva, en
livförsäkring ifall hon av någon anledning skulle bli ensamstående. Enligt en
av lärjungarna kunde de fått 300 denarer för den om de sålt den. 300 denar
motsvarar en årslön! Den grekiska texten säger att hon bröt av halsen på
flaska. Hon krossade den, kanske genom att slå sönder den med hjälp av
bordskanten. En stark doft sprider sig i hela huset när hon sedan häller oljan
över Jesu huvud.
Reaktionerna hos de närvarande är blandade. Några vet inte
vad de ska säga. De tittar på varandra som om de behövde få hjälp. Men kanske
var de alla ense om att detta var ett oerhört slöseri. Hade det inte varit
bättre att sälja flaskan och ge pengarna till de fattiga i Betania? Att ge
allmosor till de fattiga var den största dygd. Och de grälade på kvinnan
eftersom de inte förstod vad som skett. Då ger Jesus oss ett predikoutkast:
1. Hon har gjort en
god gärning mot mig, v 6
a) uttrycket god gärning
är närmast en teknisk term som handlar om en människas förhållande till Gud.
Termen går att använda just om att ge allmosor.
b) Några blev upprörda. Nardusen hade bara förspillts, men
Jesus såg in i kvinnans hjärta.
c) Sådan var och är hemligheten med det kristna livet; att
vi tjänar honom av hjärtat, ärligt och helt uppriktigt om än inte fullkomligt. De
fattiga kommer alltid att finnas ibland oss och visst ska vi bistå tiggarna,
men det finns något annat som är viktigare. Om kvinnan var medveten om detta
eller inte berättar inte evangelisten Markus, men Jesus ger henne onekligen
sitt erkännande.
2. Hon har gjort vad
hon kunde, v 8
a) Jesus uttrycker sig som om detta var kvinnans uppgift.
Det var hennes kallelse skulle vi säga, hennes livsuppgift kulminerade när hon
av kärlek fick smörja Jesus till hans begravning. Den döde skulle tvättas och
sedan skulle kroppen smörjas med väldoftande salvor och lindas innan den lades
graven.
b) Den här berättelsen stryker under vem Jesus är. Han är den
Smorde, på hebreiska Messias. Han är Kungen som Gud själv insatt. Berättelsen
handlar därför inte så mycket om kvinnan som den handlar om Jesus. Det är
viktigt att komma ihåg att storleken på den insats vi gör inte är avgörande.
Gud ser till hjärtat. Minns bara berättelsen om den fattiga änkan som endast
kunde ge två kopparmynt, ett par ören, eftersom det var allt hon ägde. Hon fick
beröm av Jesus. Gud ser till hjärtat.
c) Varje människa har sin livsuppgift. Den är viktig men kan
bara fulländas genom hjärtats gemenskap med Gud, genom Jesus Kristus och i den
Helige Ande. Så avslutas berättelsen om hur Jesus smordes till sin begravning
av kvinnan med alabasterflaskan med att Jesus vill att vi ska
3. Berätta vad hon
gjorde, v 9
a) Människor kämpar för att komma närmare Gud. Kvinnan
”fullgjorde sin uppgift” genom att ge allt till Jesus. Hon visade genom
handling att hon ville älska Gud ”av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av
hela sin kraft”. Då hände det oväntade, det paradoxala som övergår allt
förstånd; när hon gav allt fick hon själv allt. Det Jesus skulle komma att göra
för hela mänskligheten blev plötsligt en verklighet för kvinnan. Hon upptäckte
och tog emot syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet.
b) Vi kan ge mycket eller allt till Jesus, men det är inte
skälet till att vi blir frälsta. Vi blir frälsta därför att den Treenige Guden
älskar oss. För många människor är det en kamp att närma sig Gud. Men hör då;
det är en god kamp! Det är en god kamp därför att Gud själv vill ge dig sitt
allt. Kvinnan kom till och visar på Jesus. Det är han som är kungarnas Kung och
herrarnas Herre.
c) Nu kan vi påminna oss om, berätta för varandra och andra
vad kvinna med alabasterflaskan gjorde. Vi kan använda händelsen för att
beskriva hur mycket Jesus betyder för henne … och för oss själva. Han gav sig
till oss ”av hela sitt hjärta, av hela sin själ och av hela sin kraft”. Så
förändras människors liv och det mitt i deras kamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar