lördag, juni 10, 2017

Från qahal till ekklesia

Nu var det ett tag sedan jag bloggade även om det har funnits anledningar. Inte minst efter gårdagens fenomenala seger över Frankrike. Men min tid har ägnats åt annat. Bland annat åt att fördjupa mig i synen på kyrkan och församlingen som samtidigt varit ett sätt att förbereda Värnamo Koinonias inspirations- och undervisningsdag. Men nu är jag hemma igen och mycket glad. Jag är så glad över att ha hittat en väg framåt i det märker vi omges av. Inte bara jag utan hela koinonian, åtminstone delar av den, börjar förstå vikten av att återerövra Kristi kyrka. Återerövra? Jag, kanske hellre skriva på nytt ta emot eftersom kyrkan är en gåva. Men låt mig ta det från början.

Vi ska gå bakom kulisserna, tränga bakom fasaden. Vi ska söka oss ner på djupet. Gå förbi Martin Luther och reformationen, till och med bakom ökenmässan från 300-talet e Kr. Vi ska förbi Paulus och alla hans brev, ner till Herren Jesus själv. Och vi ska ställa frågan; Kan Jesus lära oss något om kyrkan? Något av betydelse? Jag tror det även om jag därmed kallas för fundamentalist, bokstavstroende och annat. Jag tänker återge mina anteckningar från den här dagen.

Vi har tidigare studerat kyrkans väsen.Inte bara de sju lutherska kännetecknen utan också de substantiella kännetecknen. De är fyra; kyrkan är en, helig, katolsk eller allmännelig och apostolisk. Vi har talat om kyrkans beståndsdelar som är Ordet, Sakramenten, Ämbetet och församlingen. Och även om vi inte talat så mycket om det så kommer vi att komma in på vad som kallas de fem grundkvalitéerna; kerygma (budskapet), koinonia (gemenskapen), leitorugia (gudstjänsten), martyria (missionen) och diakonia. Men vi får erövra en bit i taget och idag har vi så att säga börjat från början.

Församlingen är inte ett geografiskt område. Kristi kyrka är inte en byggnad. Dess beståndsdelar är inte heller de anställda. Långt därifrån vill jag tillägga. Församlingen är inte ett organisationsnummer även om den kan ha det. Kyrkan eller församlingen bestäms inte heller av olika sorters teologier, det må sedan vara Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Romers-katolska kyrkan eller Pingstkyrkan. Tyvärr är det många (alla?) som associerar så och därför har vi ett ekumeniskt problem. Det är till och med så att kyrkan för många är ett hinder att möta Gud. Då kan man fråga sig: Måste inte kyrkan moderniseras? Det kan vara sant när det kommer till formen men inte till essensen eftersom Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet. Vi ska inte falla in i modernisms fälla där opinioner och trender styr. 

Men vi ska inte heller falla in i traditionalismens fälla där vi tror att allt hela tiden måste göras på samma sätt. Det finns mycken oförståelse när det kommer till kyrkan. So om denna besvärlighet inte räckte har kyrkan genom sin jättelika byråkrati blivit fånge i sig själv. Hur kan vi då veta att vi själva går rätt? Finns det några kriterier? Vad ska vi göra? Min tes är att vi kan ta lärdom av Herren Jesus. Argumentera emot den om du kan! Hur såg då Jesus på den blivande kyrkan och församlingen? Låt oss tränga bakom fasaderna.

I 2 Mos 12:3 använda för första gången i Skriften ordet församling. På hebreiska används ordet edah. Ordet syftar på ett folk och en nation. Det syftar ofta på armén som representerar folket. Edah är ett samhälle förenat genom en gemensam kallelse.  Men när vi kommer till v 6 används ett annat ord, hebreiska qahal, som är mer religiöst laddat. Det ordet kommer från hebreiskans qal som betyder röst och snart ska vi förstå vad det betyder.

När århundraden gick kunde de båda orden sammanblandas och därför kan vi dra slutsatsen att kallelsen inkluderar hela folket, också kvinnor och barn. Men qahal kom snart att mejslas ut som det heliga folk, det utkorade folk, det som kommer ur förbundet, se 5 Mos 9:10, 10:4, 18:16. Här är folket de som kommer samman för att lyssna till Rösten (från himmelen). Det är Guds röst, ordet och gudstjänsten tillsammans med folkets lydnad som ger qahal dess särskilda betydelse. I 5 Mos 23:1ff blir det än tydligare när ordet kopplas till HERREN. HERREN med stora bokstäver är Guds namn, se också 1 Kon 8:14, 2 Krön 30:2 , 4, 13 och 17 och Ps 22:23, 89:6. I LXX (Septuaginta) som är den grekiska översättningen av Skriften, översätts qahal med grekiskans ekklesia. Så är fallet ett hundratal gånger och varje gång endast då qahal står för det folk som kallats samman för att lyssna till och lyda HERRENS ord. Nu har vi förstått vad qahal är. Det är Guds folk eller dem som tillhär HERREN. I östkyrkan knöt man an till detta genom ordet "kyrike". Detta ord gick vidare i de germanska språken och därför heter det kirche (ty), kyrka (sv), kirke (no) eller church (eng). I östkyrkan knöt man an till grekiskan och de latinska språken, se nedan. 

Om, säger om, det hebreiska ordet qahal, skulle han en annan betydelse använder inte LXX ordet ekklesia utan ordet synagoge. Det visar att ekklesia är knutet till det qahal som betecknar "dem som kallats samman för att lyssna till HERRENS röst och för att lyda Honom). Om så inte är fallet används som sagt ordet synagoge som har en mer socio-politisk betydelse.

Men ordet synagoge är ändå intressant eftersom det också kan ha en eskatologisk betydelse. En dag, i framtiden, ska Herren samla sitt folk, se Jes 11:12, 43:5, 60:22, Jer 31:8, Ordet synagoge används till en början inte mindre än 56 gånger i Nya Testamentet. Och jag frågar mig varför? Ordet ekklesia som är Guds qahal  undviks. Varför? Sannolikt därför att de inte ville skilja sig från sitt folk Israel. Hur var det med Jesus? Han ville inte skilja sig från sitt folk. Tvärtom. Han kom till sitt folk för att rädda det och fullborda förbundet, se Matt 2:6, 9:36, 10:6 och 15:26. Han kom till den heliga resten, till kvarlevan för att svara på deras böner. Han är den gode herden som säker de förlorade fåren av Israels hus, se Luk 12:32 (Jes 40:11). Han samlar in sitt folk för att han har ett ärende till dem , se till exempel Matt 12:30, 13:2, 25:32, Mark 2:2, 4:1, 5:21, 6:30, 7:1, Joh 11:52 och Apg 4:31, 15:6, 30 och 20:7. Han kom till "sina egna", inte för att starta en kyrka utan för att fullborda de löften som getts Guds qahal. Han skulle ta bort synden, ge dem ett nytt hjärta och ge dem del av sin Ande. Den som tog emot Jesus kom att bli en lem i hans kyrka.

Detta var den första delen i dagens undervisning. Men vi hann med mer än så. Det betyder fortsättning följer.

Inga kommentarer: