Det är fredagskväll och dags att packa. Kari och jag ska tillsammans med Claes gift med vår Elisabeth resa till Katrineholm i morgon. Det ståndar bröllop. Det var länge sedan vi hade ett sådant i familjen så det ska bli roligt att träffa min bror Lennart och hans familj. det är deras dotter som gifter sig.
Nej, jag ska inte hålla i vigseln. Det tycker jag uppriktigt sagt är ganska skönt. Det finns andra som gör det bättre. Saken är den att jag inte har något vigselförordnande sedan några år. Jag kan bara hålla "äktkyrkliga" (nytt ord?) vigslar där brudparet först varit hos borgmästaren.
Det kan vara värt att notera för likasinnade att domkapitlet aldrig har nödgat mig att ta tillbaka förordnandet. Även om de gav mig en prick får man ändå säga att det har godkänt ordningen. Och det är riktigt. Enligt svenska lag kan ingen tvingas att viga. Det kanske dröjer en tid, men saken måste komma upp igen kan man tycka. Det är orimligt att staten förordnar alla präster inom Svenska kyrkan att viga. dels har staten en helt annan syn på äktenskapet än kyrkan och dels är staten sekulär och borde inte ha en statsminister som går ut och säger: "Alla präster ska viga ..." Det kan synas som ett problem och är det förvisso men är det inte ett lika stort problem att ingen bryr sig? Vigslarna är en borgerlig ordning säger vår bekännelse. Nja, men kan kyrkan följa med hur långt som helst?
Nu påminns jag om min första hinderprövning. Prästerna gjorde sådana förut. Jag var ännu inte prästvigd men skötte ändå expeditionen när kyrkoherden utanför Katrineholm var på semester. In kommer en ensam kvinna och vill ta ut hindersprövning och jag kunde naturligtvis tillhandahåll information och blanketter. Hon ville nu gifta sig för sjunde gången! Samtliga vigslar var kyrkliga. Och det var redan gissningsvis år 1975. Det var en förvarning. Utvecklingen på äktenskapsfronten har fortsatt i samma riktning. Skönt att slippa vigslarna. När det är sagt är det självklart så att det också finns rätta och riktiga vigslar som ger ära åt Gud. Men allt färre ser skillnaden.
Varför bilden nedan? Jo, jag var tvungen att prova ut en ny kostym dagen till ära. Och passade på att trycka dit den lilla knappen. Ser du den? Är inte livet härligt?
Nu hoppas jag att det blir en fin dag och att de tu får leva lyckliga i alla sina da´r. Grattis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar