10 veckan efter Trefaldighet

Luk 9:46-48

Jesus undervisar om vem som är störst

Jesus är på väg till Jerusalem för at lida och dö. Lärjungarna talar om vem som är störst. De förstår ingenting av korset, att människan inte kan rädda sig själv utan bara Gud kan rädda. Gud kan rädda och bruka vem han vill när som helst. I versarna efter vårt avsnitt berättas om en okänd man som driver ut demoner. Vårt avsnitt handlar därför om att Guds suveränitet.

1. Vem är den störste?

a) Lärjungarna har en tro på att kunna växa till, utvecklas och lägga områden under sig. Deras mål är att regera. De förstår inte att endast Gud kan ge växten, bruka oss och låta oss regera med honom. Det sker på Guds villkor och det sker av nåd.

b) Det finns alltför många kristna som tävlar med sig själva. De vill leva upp till idealen, men förstår inte hur. När vi inte räcker till ligger det nära till hands att jämföra oss med andra. Förvisso kan vi växa som kristna men bara genom nådens gåvor.

c) Gud ger oss gärna vad vi behöver, men rustar oss också för gudomlig tjänst. Faktum är Han den han kallar, rättfärdiggöra han och skänker sin hörlighet, Rom 8:30.

2. Den som tar emot i mitt namn  

a) Jesus visste hur de resonerade och tar därför ett barn, grekiska pais, ställer det bredvid sig och säger att den som tar emot ett sådant barn i mitt namn tar emot mig.

b) Det kan vara en frestelse att fördjupa sig barns psykologiska förmåga att förtrösta eller ta emot. Det är säkert så att ett barn ser bort ifrån sig själv och förlitar sig på den vuxne. I den meningen ska också vi se bort ifrån oss själva, förlita oss på och ära Gud. Men än mer vill jag stryka under orden i mitt namn, därför att ytterst sätt handlar också denna utsaga om Gud. Det är Han som kommer till oss genom detta barn. Det är Han som ger och Han brukar gärna oansenliga människor i sin tjänst.

c) Vi ska vara frimodiga i vår otillräcklighet därför att Gud vill bruka oss. Om du anser att du ingenting är så prisa Gud och vet att Han utväljer det som ingenting är, 1 Kor 1:26 ff. 

3. Ty den som är minst är stor

a) Lärjungarna var blockerade för denna typ av utsagor. Än idag är det svårt för de många att tro paradoxen att den som är minst är störst. Den kräver att vi litar mer på Gud än på oss själva.

b) Denna paradox är nerlagd i Kyrkans liturgi när vi bekänner att Kristus blir ett med brödet och vinet. Detta osannolika mysterium sker därför att Herren har sagt så, men handen på hjärtat; vågar du lita på detta?

c) På samma sätt som vi kan lära oss att leva med apostlarnas lära, bönerna och brödsbrytelsen kan vi lära oss att leva med Gud i vardagens händelser. Du kan och ska förstå ditt liv i ljuset av den stora berättelsen. Den som lär sig det är stor i Guds ögon.