Söndagen efter Jul

Den kommande söndagen är förvisso Nyårsafton, men först och främst är den Söndagen efter Jul. I en av texterna berättas om hur Gud kommer till barnen och hur dessa tas upp i gemenskapen, se Mark 10:13-16. 

Julen innebär inte bara att Gud har blivit ett barn. Den innebär också att Jesus har blivit vår broder. Han har blivit en av oss med allt vad det innebär av gemenskap. Han har blivit som vi för att vi ska bli som honom. Det är möjligt för varje människa att leva med i Guds familj. Om det handlar veckans evangelium.

1. Folk kom till Jesus med barn

a) men lärjungarna försökte hindra dem. Barnen ansågs inte religiöst myndiga. Det fanns en föreställning om att ett religiöst medvetande skulle utvecklas.

b) Det finns sådana föreställningar än idag, till exempel motståndet mot söndagsskolan i början på 1900-talet. Eller mot Kyrkans barntimmar som många gånger kommit att tjäna som barnvakt med lek och underhållning, med tomtar och trollkarlar. Konfirmandarbetet har också haft sådana tendenser. Så kan människor förbli religiöst omyndiga ända upp i ålderdomen. Idag befinner sig många inte minst i övre medelåldern på barnstadiet. Man talar fortfarande i bästa fall om sin barnatro, men har inte vuxit till sin inre människa utan sekulariserats.

c) Folk kommer fortfarande med sina barn till Jesus. De vill att Jesus ska röra vid dem. Då ställde sig lärjungarna i vägen. De förstod inte hur viktiga barnen är, att de är på väg mot Gud, utan uppfattade dem som besvärliga. Idag får vi veta tänka på barnen så att vi inte hindrar dem.

2. Guds rike tillhör sådana som de

a) Här gäller det att läsa rätt innantill. Det står inte att barnen hör till Guds rike, utan att Guds rike hör till barnen. Guds rike ska förmedlas till dem och barnen ska tas upp i Guds familj. Det här var särskilt viktigt för det gamla Israel, se 5 Mos 6:7 och Ps 78:5. Det finns ett antal berättelser i Skriften om hur Guds rike förmedlas till barnen, till exempel denna veckas texter. 

b) Det finns många vuxna människor som upplever sig själva som religiöst omyndiga, som känner sig oälskade, oönskade och bortglömda. ”Jag är inte Guds bästa barn”. Men vem tänker på dem som barn? Vi vill gärna tro att alla vuxna klarar sig själva. De är trygga, älskade och ansvarstagande människor. De behöver inte någon Gud. I själva verket vill de komma fram till Jesus men i stället förtränger de sina andliga behov och hindrar sina egna barn trots att de har ansvar för dem. Barnen utgör länken till nästa generation.

c) Det är Kyrkans särskilda uppdrag att berätta om och förmedla Guds rike till alla människor, barn, unga och vuxna. ”Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket”, sjöng änglarna på julnatten.

3. Och Han välsignade dem

a) Välsignelsen har en central betydelse i Skriften. Den kommer från Gud och är i sig ett beskydd och den rymmer både andligt och materiellt. Guds välsignelse är källan för allt gott och Gud vill inget hellre än att välsigna människorna, också barnen.

b) Barn och vuxna har samma behov. Vi behöver relationer, uppbyggelse och mening. Den välsignelsen vill Gud ge oss. Vi kan ta emot välsignelsen och den kommer att följa oss.

c) Julen innebär att Gud har kommit för att ”hela välden” skulle välsignas. Han vill förmedla allt det goda som finns i Guds rike till oss och göra oss till sina barn. Så blir vi söner i Sonen, Kristus. Vi blir hans lärjungar, fostras som han för att bli honom lika.